The End

Nu tackar denna bloggen för sig och tack till ALLA som läst och följt vårt äventyr i Thailand. Nu är det ett avslutat kapitel och detta blir därför mitt sista inlägg här.
Vill ni fortsätta läsa om mina tankar så kan ni göra det på min nya blogg www.mariapalssonskurup.blogspot.com

Tack än en gång för visat intresse :-)

Medeltidscenter

Anton har tillbringat helgen med sin kompis Anna och hennes mamma och mormor i Danmark. Närmare bestämt på ett medeltidscenter i Nyköbing ( tror jag det var... ). Där fick de låna medeltidskläder och var med på lite olika aktiviteter. De var på besök i en smedja, men Anton vägrade att prova på att smida. Vi är förvånade att han överhuvudtaget tog kläderna på sig... Han är ganska försiktig när det gäller sånt. Vad jag har förstått så är det något slags museum som har öppet för besökare som vill veta mer om medeltiden och man kan även få deltaga själv. Anna och Anton samlade lite maneter i vattnet, bar vatten och hjälpte riddarna att bära deras lansar. Där fanns en stor gammeldags kanon också till Antons stora förtjusning.
Igår sov de över hos Annas mormor som bor i närheten och i morse var det bara att hoppa i kläderna igen och sätta igång att arbeta. Spännande låter det i alla fall och nästa sommar vill jag också följa med och prova på detta livet. Anton har verkligen fått nya erfarenheter denna helgen! Bilder finns i våra webalbum.
Wilmer som är alldeles otröstlig när Anton är borta fick äntligen leka med en kompis. Hela lördagen och hela söndagen. Vilken lycka!
Nu har vi slängt dem i badet - två riktiga lortgrisar med skit under naglarna och stinker gör de! Det är ju fotografering på skolan i morgon så då gäller det att se lite fräsch ut.
I helgen hamnade vi och Månssons i Ystads Allehanda i familjebilagan. Oj, vad många sidor och oj, vad bra det blev. Tycker jag. Många av fotona är våra egna och minnena vaknar till liv igen. Tänk att vi verkligen varit där så länge. Och så länge sen det känns redan! Tur vi har Månssons att dela våra minnen med. Det är ju så svårt att få andra att försöka förstå hur vi haft det.
Har börjat fundera på att skaffa en egen liten blogg och avsluta denna, men än ligger det bara på planeringsstadiet. Behöver LITE mer inspiration innan jag drar igång. Lovar att meddela här när det är dags.
Hej på er!

Kalas igen

Igår var vi bjudna på kalas på Slimminge Bygdegård. Jenny har blivit 35 år och hennes lillasyster Sabine fyllde 25 år. De hade ordnat buss från Malmö och Skurup (som deras mamma körde) och det var ju himla praktiskt! Tror vi var 80 pers på festen och det var supertrevligt att träffa en massa kompisar. Vi var ett gäng på ca 25 pers som lade ihop till ett fallskärmshopp till Jenny och vi hoppas att vi får vara med när hon ska kasta sig ut i det blå från 3000 meters höjd!! Vi hade dessutom komponerat ihop en lite visa till Jenny. Sabines kompisar hade tänkt i samma banor men poppat till det lite genom att spela in det tillsammans med musik på en skiva. Men vi klarade oss nog ganska hyfsat ändå trots att vi inte övat alls?! Tack Jenny och Sabine för en kanonfest! Bilder finns i vårt webalbum. Bussen hem gick 01.20 och då stupade man i säng! Idag har det inte bränts många kalorier. Enda gångerna jag varit utanför dörren är när jag cyklade och hämtade pizza. Dessutom hade de glömt packa ner Wilmers mat så jag fick cykla två gånger. Puh vad jobbigt! Nu är det läggedags igen och så har den helgen gått. Alldeles för fort som vanligt... Barnen behöver nog rasta sig lite i skolan i morgon - de har varit hemskt störiga här hemma idag. Kanske beror det på att man helst skulle vilja ha dödstyst och lugnt omkring sig idag? De har kanske inte varit värre än vanligt egentligen?

Svensk sommar!

Det var ett tag sen jag hade någon inspiration till att skriva här på bloggen. Allt rullar liksom på och tiden försvinner lite fortare än vad som är behagligt. Igår kväll satt jag vid datorn och pulade lite. Laptopen har varit på reparation eftersom den en dag valde att inte starta alls. Det byttes några reservdelar och sen tömdes den på allt innehåll. Och då menar jag ALLT! Eftersom den varit lite trög den senaste tiden och strulat ganska ofta så hann jag bränna de sista fotona ett par dagar innan den kraschade. PUH! Men alla program, all musik, hela thaikursen, fotoboken jag börjat på och allt annat man sparat där var BORTA. Så det var bara att börja om från början och installera programmen igen. Medan jag satt och väntade blev det lite läsning av gamla blogginlägg och era kommentarer. Blev lite nostalgisk och började känna efter vad det är jag har starkast minne av från Thailandstiden. Nu har vi hunnit landa i Sverige mentalt också och det är först nu jag kan se vårt äventyr lite objektivt.

Det kan riktigt hugga till i hjärtat när jag tänker på dessa händelser:

* Koh Lipe! Vilken fantastisk tur detta var. Fredag till söndag. Otroligt bra stämning, fint väder, underbar natur, avslappnat och riktigt riktigt BRA!

* Vår hemmakväll med Månssons när vi spelade 80-talslåtar fram på småtimmarna. Och egentligen skulle vi bara äta lite och kanske lägga oss i tid. Som det kan bli!

* Fridas födelsedag i februari: Månsson, Isaksson, Jostner och Pålsson åkte speedbåt först till Bubu och sen till Koh Kradan. En riktig paradisö med turkost vatten där vi stod i timmavis och drack gott, solade, badade och hade superkul! Och Kenneth som skulle åka vattenskidor utan vattenskidor. En riktig höjdare.

* Alla besök som vi haft! Både släkt och vänner och halvt bekanta och helt obekanta. Så fantastiskt kul att få träffa allihopa! Och lyckan över alla deras matleveranser...

* Funky Friday!!!! Say no more!

* Fiskspa i Kuala Lumpur: En hisnande upplevelse som jag nog aldrig gör om. Men att få se barnens lyckliga miner - det slår allt! Modiga barn ibland!

* Songkran! Det thailändska nyåret i april som firades med att kasta massvis med ( iskallt )vatten över varandra. Allt och alla var genomblöta hela dagen och så KUL det var. En mycket lättsam tradition som nog mest hade retat upp folk här hemma i Sverige.

* Ao Nang. 3 ggr var vi där och det var så himla mysigt. Bad på Railay Beach kan göra en fullständigt avslappnad.

* Solnedgångarna! WOW!

Det finns ju så mycket mer att minnas, har bara plockat godbitarna! Så det är tur att bloggen finns kvar så jag kan drömma mig tillbaks lite då och då ;-)

I tisdags var vi på 40-årskalas i Abbekås. Min kusin med familj hyr en sommarstuga där och hela släkten var där. Inget regn, det slutade blåsa på kvällen och vi hade supertrevligt! Många musikaliska människor fanns det där och när solen gått ner åkte gitarrerna och sånghäftet fram. Träffar släkten alldeles för sällan känner jag...

Jobbstart

I onsdags förra veckan började jag jobba igen. Stundtals har jag "längtat" tillbaka till jobbet för jag trivs ju faktiskt väldigt bra där på Skanems inköpsavdelning. Samtidigt visste jag ju att det kommer att bli betydligt mindre fritid. Så det var med blandade känslor som jag infann mig där kl. 8.00 den 1 juli. Det var inte mycket som var förändrat under dessa 10 månaderna och alla rutiner satt i ryggmärgen. Det kändes skönt att få lite annat att tänka på men ändå tänkte jag när jag satt där: Är det verkligen detta livet går ut på?? Jobba 8 timmar om dagen för att ha råd att bo och leva. Sen skynda sig hem, laga mat och natta barn. Tänk om man klarat sig ekonomiskt på en halvtidstjänst? Nu blev det ju en väldig kontrast från att göra ingenting till att jobba 100% så det är inte konstigt att tankarna snurrade. Men nu har jag jobbat 4 dagar och tycker redan att det känns lite bättre. Det gäller väl bara att komma in i alla dagliga rutiner och inte tänka så mycket... Att man sen har fantastiskt goda arbetskamrater gör ju inte saken sämre!

Fest

Igår var en spännande dag. Något skulle hända men vi visste inte vad. Barnvakt var fixad och efter klockan ett gick vi mest runt i lägenheten och försökte få tiden att gå. Vi hade fått veta att vi skulle bli hämtade kl. 18 av en bil och att vi skulle ha dricka med oss. Det var väl i stort sett det enda vi visste. Vi blev mycket riktigt hämtade då av en bil som tog oss och Kroon till Skönabäck. Där blev vi ( Christofer och jag ) avsläppta mitt ute i ingenstans - och där hittade vi Månssons sittande på en stock. Vi fattade ingenting men det var bara att gilla läget. Efter en stund kommer Ingvar körande i sin traktor med släp - en svensk variant av tuktuk! Ja vi låg dubbla av skratt allihopa. Hoppade upp i halmbalarna och åkte den sista biten hem till Berg/Nilsson på Stenberget. Där väntade en massa kompisar på gården. Åh, vad roligt det var!! Vi fick god mat och vi hade lite lekar i trädgården. Snaps och snapsvisor. Kaffe och kaka. Vilken tur vi hade med vädret dessutom! Det var en supertrevlig kväll och vilka underbara vänner vi har! TACK SKA NI HA HELA HÖGEN!

Vardag igen

Livet har börjat lugna ner sig lite igen. Har inte hela dagarna fullbokade längre! Men det är något varje dag och det är ganska skönt annars hade jag klättrat på väggarna. Lägenheten börjar likna ett ställe man kan bo på - bara enstaka kartonger står kvar och skräpar och det är sånt vi inte har hittat någon plats till. Får nog fundera ett tag till.

Igår lunchade jag med Jenny Månsson. Vi provade thaimat här i Skurup men det var ingen höjdare... den var ljusår från Lantas goda mat! Får nog prova på att göra egen thaimat någon dag i stället. Men det var kul att träffa Jenny i alla fall! Vi har ju knappt hunnit prata alls sedan de åkte hem. Både de och vi har ju haft en flytt att tänka på och Jenny jobbar ju dessutom så tiden försvinner fort. Men på onsdag nästa vecka börjar jag också jobba så då ses vi ju varje dag igen! Härligt!

Efter att Jenny M gått hem så ringde Jenny S på porttelefonen och ville att jag skulle hålla henne sällskap. Hon hade ett ärende till Apoteket och fick en kölapp som sträckte sig långt in i framtiden... Så jag gick ner och snackade lite skit på parkbänken ;-) Det går mycket känt folk förbi där nere på gågatan minsann. Bra initiativ att ringa mig, Jenny!

Igår kväll ville vi grilla men det är ju lite svårt här i lägenheten så vi bjöd hem oss till pappa och Gunnel. Tog mat med oss och fixade grillningen själv. Sen bjöds vi på kaffe och kaka. Hur bra som helst.

Idag ser det ut att bli soligt och det blir förmodligen en liten sväng till badet. Barnen har varit där 2 ggr redan sen vi kom hem, men bara doppat sig EN gång. De har blivit bortskämda med 30-gradigt vatten på Lanta och tyckte att detta var i värsta laget. Tur där fanns bastu! Vi får väl se hur det går idag!?! Kanske t.o.m. jag kan känna på vattnet?

Jag har också satt igång ett megaprojekt på nätet - ska beställa en fotobok. Sitter därför och väljer ut våra allra bästa bilder och lägger in i ett dataprogram... tar en faslig tid men snyggt kommer det att bli. Kan bli ett kul minne att ta fram en mörk decemberkväll.

Andra projekt som står på listan är en sväng till Malmö på fredag: Thaimat ( på en RIKTIG thairestaurang ) och om vädret tillåter så blir det nog en öl på Lilla Torg. Sommar!!!

Sen måste vi titta på cyklar till mig och Christofer och ev till Anton. Om jag nu ska vara duktig och cykla till jobbet så måste jag ha en hoj som går att sitta på...

På lördag ska vi göra något men vi vet inte vad! Våra kompisar har ordnat något och det enda vi vet är att Månssons också ska med ( de vet lika lite... ) och att vi ska ha dricka med oss. Barnen ska vara hos mormor o Gert i Skivarp. Spännande!!!!

Kan väl säga att vi acklimatiserat oss ganska hyfsat nu.

Shopping!

Oj vad kulorna rullar nu! Det har blivit 3 besök på IKEA sedan i fredags... Har väl köpt allt utom värmeljus (och det mest för att de inte låg där de brukar vid kassorna!). Det blev ett par rejäla vitrinskåp som jag redan fyllt med finporslin och grogg-glas. Lite mattor, korgar, hyllor, galgar och massa annat som lätt slinker ner i vagnen. Det skruvas för fullt här hemma nu och det känns som om det står helt still. Händer ju INGENTING!

Idag for vi iväg till Christofers brorsa på Peugeot i Lund. Jepp, nu har vi köpt en bil så nu slipper vi köra runt i lånade bilar var gång vi ska ett ärende. Skönt. Ännu tommare i plånboken. Har fått en sådan lust att köpa en ny cykel också. Den gamla är liksom inte alls bekväm längre (Ingvar - har du cyklat på den?). Sadeln sitter en halvmeter högre än styret och det är en väldans knepig ställning man får inta när man ska sitta ner. Man har liksom ändan i vädret. JAAA, man kan sänka sadeln, men ska jag vara ärlig har jag egentligen aldrig varit nöjd med den cykeln och nu har jag fått nog... Tips på var man kan köpa bra och inte alltför dyra cyklar?

I morgon är det midsommarafton och vi ska till några vänner ute på landet. Har köpt lite mat idag som vi ska ha med och det ska bli så gott! Men man får väl packa ner fårskinnstofflorna. Tack och lov hittade jag dem redan i första flyttlasset! Vad skulle jag gjort annars?!?

Christofer ska börja jobba den 29 juni och jag börjar den 1 juli. Barnen ska gå på fritids hela sommaren. Känns inte jättebra eftersom vi lovat att de skulle få ett långt härligt sommarlov. Vi får hoppas att där finns många kompisar på fritids så löser det sig nog.

KAOS!

Just nu är allt ett enda stort kaos! Hela veckan har vi farit runt hos släkt och vänner och det har varit så otroligt kul att träffa alla. Har inte behövt tänka på att laga mat överhuvudtaget. Ganska skönt faktiskt. Mycket kaffe har det också blivit. Inte så bra för magen och tänderna men å andra sidan har det hjälpt till att dämpa jetlagen. Den har vi knappt märkt av alls.

De första nätterna sov vi hos pappa och Gunnel och blev servade med mat och annat gott (äntligen kålpudding!). Vi kunde låna deras bil för att sätta igång med flytten. Och denna flytt ja.... åååååhh vad det är trist att bära kartonger och möbler. När allt dessutom ska in i en lägenhet på tredje våningen ( i och för sig med hiss ) på samma gång som andra i huset flyttar ut så blir det extra drygt. Tycker det är ganska trångt i lägenheten även om vi är vana vid mindre boyta i Thailand, men det beror nog på att vi inte har några hyllor eller skåp att slänga in sakerna i. Allt står bara staplat i högar. Igår blev det en sväng till IKEA i Malmö tillsammans med 15 tusen andra människor. Usch, det riktigt kryper i kroppen på mig där. I normala fall borde detta vara höjden av lycka att få gå och shoppa till ett nytt hem men jag kände inte alls för det. Ville bara komma därifrån. Jag har nog blivit folkskygg! Efter de stora inköpen väntade en massa montering. Fick gjort en hel del och klockan blev sent. Fortsatte så fort vi vaknade i morse och nu börjar det bli LITE bättre. Men jag känner inte alls att jag trivs här än. Känns inte som om jag hör hemma här. Inte i Sverige heller för den delen. Jag har sån otrolig längtan tillbaka till Lanta redan. Trodde inte den skulle komma förrän till hösten när det blev mörkt och kallt. Jag själv tror att det beror på detta %#"*¤ vädret vi har! SOM det har blåst och ösregnat hela veckan. SCHYSST välkomnande! Inte förrän igår hittade jag långbyxor, strumpor och skor och då blev det sol så då fick jag äntligen känna mig lite svettig igen.

Jaha, vad har annars hänt då?? Jag beställde mobilt bredband från telia.se men se det funkade inte för vi har ingen fast adress ännu. Har bara en c/o adress hos pappa. Vilken tur då att det är Skurups marknad denna helgen för där stod representanter från Tre. Pappa får stå för abonnemanget och vi slapp en massa avgifter plus att vi fick igång internet på några minuter. Äntligen! Man är allt lite handikappad utan internet. Sorgligt men sant.

Barnen har börjat organisera på sina rum och tycker nog inte att det är alltför hemskt här. Jag tycker det är jobbigt att behöva passa tvättider i tvättstugan. Har en känsla av att jag är jättegnällig nu men ni ska ha klart för er att det är en jäkla omställning detta. Tur att vi har våra vänner!

Naturligtvis vill vi också tacka alla som följt vår blogg under denna tiden. Det har varit så himla spännande att få läsa era kommentarer - har varit inne flera gånger om dagen för att se om där varit nåt nytt! Fortsätter ni så fortsätter kanske jag...

HEMMA!

Hela flygresan hem flöt som den skulle. Vi slapp förseningar och barnen skötte sig utmärkt på flyget till Berlin. Vi slapp betala för övervikten vi hade. Berlin - Kastrup tog 45 minuter men barnen sov 42 minuter av denna resan - då var det ju natt i våra huvuden. Vi hämtade ut våra väskor som kom bland de första. Sen fick vi ett oväntat men mycket välkommet mottagande på Kastrup. En hel drös med vänner och deras barn stod beredda i ankomsthallen med plakat och kameror! OJ, vad förvånade vi blev! Tårarna sprutade på mig men det var bara glädjetårar. Det blev en massa kramande och det kändes jättekonstigt i kroppen. På ett sätt känns det som att vi varit borta hur länge som helst, men på ett sätt känns det som om det var några veckor sen vi stod på Kastrup och vinkade hejdå till familjen. Mycket märkligt! Men härligt kul var det med en överraskning! Tack alla goa vänner! De var även vänliga och tog hand om allt vårt bagage medan vi åkte tåget till Svågertorp för att bli upphämtade av pappa där. Så när vi kom till Skurup fanns redan våra väskor på plats. Där var även uppdukat med grovt bröd och massa gott pålägg (som vi önskat) och det blev firat med lite gott bubbel också! Mums! Efter några timmars prat somnade vi som stockar och idag har det varit full rulle.

Antons klass skulle på utflykt till Beddinge idag och Anton fick följa med om han ville. Och det ville han så klart! Äntligen fick han träffa sina kompisar. När vi kom till skolan smög han nästan in och alla tittade på honom. Det var precis som om de inte kände igen varandra. Men det tog inte så lång stund innan det lossnade och sen blev det en livad dag. När han kom hem efter utflykten hade han bokat in lek med 4 kompisar måndag till torsdag... Wilmer och Anton fick lekt med sina kompisar idag. Jag har varit en sväng på jobbet och gråtit en skvätt och kramats en massa. Ett besök hos farmor och farfar. En snabbtitt in till mormors jobb. Ett par turer uppe i lägenheten med lite väskor. Besök på Grynet (där vi skojade till det lite och ställde skorna utanför vilket folk på gågatan reagerade på). Köpte gympaskor (gjorde ingen Jenny utan tog med plånboken till affären....) och lite kläder. Drack kaffe hos ett par vänner. Grillade korv till middag och åt svenska underbara jordgubbar till efterrätt. Låter nog hektiskt att hinna med allt detta på en enda dag men faktum är att jag inte stressat ett dugg. Har bara tagit dagen som den kommer och njutit av tillvaron. Nu är klockan halv nio och gäspningarna kommer smygande.

Den första känslan här i Sverige är väl: FY F-N VAD KALLT HÄR ÄR!

Bangkok ( el. Krung Thep som det heter på thai )

Igår åkte vi tuktuk ( se bilden ) till MBK - ett stort varuhus med massor av våningar, massor av affärer, massor av varor och massor av människor. Man blir ju bara så trött! Det blev inte så mycket shoppat och efter McDonalds tog vi en tuktuk hem till vårt FINA hotell. Där dönade tuken in framför hotellet för att släppa av oss... Hrmmm det kändes som om den inte riktigt passade in där.... Personalen på hotellet som brukar öppna dörrarna för oss när vi kommer hem mötte oss med ett leende. Eller ja, de skrattade faktiskt. T.o.m. inne i receptionen skrattade de. Och vi skrattade nog minst lika mycket! Vilken syn det måste ha varit!

Efter dagens frukost åkte vi taxi till den stora helgmarknaden, Chatuchak. Och JÖSSES vilken marknad! Där fanns banne mig allt som tänkas kan. Svårt att beskriva med ord, måste nog upplevas på riktigt. Här skulle jag kunna handla hur mycket som helst och för varje sak vi köpte räknade jag på vikten på bagaget. Men va fan, i värsta fall får vi betala för övervikten. Vi måste ju ha lite roliga saker med oss hem. Vi gick fram och tillbaka i tältgångarna och svettades. Då och då fick barnen köpa något för att stå ut en stund till. Makalöst vilket ställe! Fantastiskt! Och jag tyckte det fanns mycket att handla i Ao Nang... ojojoj.

Nu har vi bara en natt kvar här. I morgon bitti klockan åtta blir vi hämtade av samma taxi som vi kom hit i. Lämnar Suvarnabhumi flygplats kl. 11.10 lokal tid ( om inget oförutsett inträffar ). Vi har ca 12 timmars flygtid till Berlin. Där får vi vänta 2 tim på flyget till Kastrup. Kl. 20.35 ska vi landa där och sen får vi ta oss till Svågertorp där min pappa och Christofers bror hämtar oss med 2 bilar. Får ju knappast plats i EN bil... Där slutar vår resa. Hej vad det gick undan. Känns som det var igår vi stod på Kastrup och sade hejdå till släkten. Så mycket vi har fått vara med om! Ni där hemma kommer nog att bli skittrötta på oss ganska fort för nu vill ju vi berätta om allt roligt vi gjort. Men framförallt vill vi veta allt vad NI har gjort under detta året. De flesta säger nog - "Nä det har inte hänt nåt särskilt. Här är allt som vanligt...". Eller?

En dag i Bangkok

Nu börjar acklimatiseringen från LUGN till STRESS! Så fort vi landade på Suvarnabhumi i Bangkok börjar folk springa förbi en i 190. I högklackat, finkostymer och mobilerna i högsta hugg. Där kommer vi i fiskarbyxor och flipflop! Lugnt och fint går det. Jag hade mina rejäla svenska sandaler på mig för första gången sen 7 augusti. Så himla obekvämt att stänga in fötterna och då är det ändå sandaler! Hur ska det gå med riktiga skor och strumpor? Överallt är det människor och det riktigt kryper i kroppen på mig. Har antagligen utvecklat nåt slags torgskräck under dessa 10 månaderna. Det är en ordentligt obehaglig känsla jag går omkring med här i stora stan. Inte blir det bättre heller av att bo på ett lyxhotell där alla fjäskar för en och står och hänger bakom en när man äter frukost... Känner sig LIIIITE iakttagen! 3-eller 4-stjärnigt passar nog min personlighet bättre.

I morse besökte vi Ocean World - sydostasiens största akvarium. Och stort var det! Jisses vilka stora akvarium och vilka stora djur! Vi fick åka i en båt med glasbotten så man kunde se fiskarna under sig, samtidigt som barnen matade dem med räkor. Där fanns även en lång glastunnel, precis som i Kuala Lumpur, fast denna var strået vassare. Där var hajar, mantor, stingrockor och en massa andra spännande djur. Barnen var i extas. Efteråt gick vi en liten sväng på det stora köpcentrat men ingenting lockade. Man blir bara så trött av alla intryck och alla människor. Därför åt vi lunch på Burger King (som låg bland 50 andra spännande restauranger...) och åkte sen taxi hem till hotellet för att bada till barnens stora förtjusning.

Hemresa!

Allt har klaffat precis som det ska idag. Sista tvätten var klar i morse. Vi fick fotografera de vi skulle ( vår hyresvärd på bilden ovan ). Taxi Bang kom en kvart innan utsatt tid. Bilfärjorna gick smidigt. Övervikten slutade på +9 kg men vi slapp betala för den. Flyget startade 10 minuter innan det skulle. Landade 20 minuter tidigare än planerat. Taxichauffören hittade till hotellet. Lägenheten är LYXIG. Fick igång internet. Blev mätta på middagen på en kinarestaurang och nu har vi lagat kaffe i lägenheten.

Imorgon har vi tänkt besöka det stora akvariet som ligger i närheten av hotellet. Det är dyrt att gå in där men å andra sidan ska det vara värt det. Det ligger i ett stort shoppingcentra så vi kan väl kalla det en muta till barnen för att kunna shoppa lite sen?

Tack för alla kommentarer på förra inlägget! Jag blev ännu mer tårögd men samtidigt känns det så bra att veta att ni finns där! Och det ska verkligen bli så himla kul att få träffa er allihopa! Koh Lanta finns ju kvar och jag ska nog se till att komma dit igen. Det vågar jag lova! Var nog mest jobbigt att ta de där kliven in i minibussen vid lunchtid idag...

För att förbereda er där hemma för vår hemkomst - våra barn har blivit totalt förvildade. Man skulle kunna tro att de är uppfödda av vargar eller nåt. Förstår inte vad som har hänt. De är totalt utflippade: oartiga, inget bordsskick, högljudda, stimmiga, ha-galna och skiter fullständigt i vad vi säger. Far fram som ångvältar! Jag är helt matt! Något har hänt med dem på Lanta och jag vet inte vad som gått snett, men ni får ha lite tålamod ett tag. Ska nog plocka ner dem på jorden igen. Eller så är det bara för att de är så spända inför att komma hem till sina kompisar och släktingar? Jo, det kan nog vara så.

Finito!

Jaha, då var den här. Sista dagen på Lanta. 1 natt kvar och vid lunchtid i morgon blir vi hämtade av Bang för transport till Krabi flygplats där vi lyfter mot Bangkok 15.40. Och vad ska jag tycka om det? Om jag vore en normalt funtad människa så borde jag hoppa jämfota och vara ivrig över att få komma hem och få träffa alla härliga släktingar och vänner. Att få äta vanlig svensk mat igen. Få njuta av den svenska sommaren med grillkvällar och annat skojsigt. Jättehärligt ska det bli faktiskt. Men nu är jag ju ingen normalt funtad människa.... Jag lider av att behöva packa ner kläder och allt annat i resväskorna. Det är som att bara stuva undan en del av ens liv. Lämna denna underbara, lilla, ljuvliga ö med alla mjuka stränder, små mysiga restauranger, vänliga befolkning, havet, lugnet och allt annat. Alla speciella människor man mött, både thaiare och västerlänningar: Papegojekillen, mannen i lila sarong med världens krokigaste tår, Oo på Green Chili, den vindögda gulliga gravida tjejen på Oscar, Ii och Oy ( som slitit med all vår tvätt ), alla lärare på Sanuk, Plaa och "Henom" på Funky Fish, fam Jostner o Isaksson osv. Jag är fortfarande full av beundran över att thaiarna bibehåller sitt lugn trots alla influenser från väst. Att de fortfarande tycker det är socialt och roligt att pruta. De hejar på folk de inte känner och ler mot alla och skrattar åt allt! Gör man det hemma i Sverige så blir man väl idiotförklarad!

SÅ - därför är det med blandade känslor jag nu sitter här och försöker blogga om mina känslor. Det blir inget bra och jag får inget sagt men jag kan berätta att tårarna sprutar på mig nu. Måtte jag komma hit fler gånger!

Sommarlov!

Nu har barnen sommarlov! I torsdags fick barnen sovmorgon och skulle därför åka med skolbussen 1½ timme senare än vanligt. Bara därför vaknade de en halvtimme tidigare än vanligt. Fullständigt normalt för våra morgonpigga ungar... Det var kanske mycket spänning och förväntingar i deras kroppar? Kl. 13 skulle vi föräldrar ansluta till skolan för att lyssna på lite sånger: några visor som man hört ungarna tralla här hemma i några veckor, några skrivna av eleverna och givetvis Den blomstertid nu kommer. Den hör ju liksom till! Det var inte många barn kvar på skolan nu, tror att vi var 5 familjer bara och såklart lärarbarnen. Men barnen klämde i allt vad de kunde. Alla UTOM våra barn som helst gömmer sig bakom någon, mimar lite försiktigt och står mest och pillar på tröjorna och försöker göra tröjorna så stora som möjligt. Haha, precis som vanligt alltså!
Kerstin höll tal och pratade om året som gått och allt roligt som hon tycker att vi ska ta med oss hem bland våra minnen. Och när man tänker efter så är det ju otroligt mycket barnen har fått vara med om under dessa 10 månaderna. Nu får man bara hoppas att de ligger på samma nivå som övriga barn i deras svenska klasser...
Barnen visade upp sin färdigheter med pojor också - det är meterlånga band/kedjor med diverse saker i ändarna som man svingar runt med. De som är riktigt skickliga tänder eld på ändarna och har fireshow på stränderna. Inget för skolbarnen alltså, men de har lärt sig en hel del tricks och jag tror nog att ALLA barn har pojor med sig hem till Sverige!
Det blev en variant av brännboll på stranden efteråt - mammor/pojkar mot pappor/flickor. Sen var vi svettiga och törstiga och då passade det jättebra med kaffe/juice och kanelbullar.
Kl 15 började folk droppa av en efter en och det blev ett enda stort kramkalas och nu är det SOMMARLOV! T.o.m. chaffisen verkade rörd när vi sa hejdå. Han är så förtjust i barnen!
Men vilka fantastiska lärare Lanta Sanuk School har haft detta året - ett riktigt toppengäng och någon el. några kommer att fortsätta till hösten. Rektor Eva befinner sig just nu i Sverige för att rekrytera nya lärare och det kan nog inte vara det lättaste jobbet att sätta ihop en grupp som ska fungera i vått och torrt. Avundas henne inte, men det klarar hon säkert galant!
På kvällen fick barnen bestämma fritt var de ville äta och det blev Moonwalk för där har de en supergod salamipizza som barnen var sugna på. Och glass till efterrätt så klart!
Ikväll blir det en sista måltid på Bajen. Nu är det vår tur att tänka på var vi vill äta för det är troligtvis sista gången man äter där. Nerräkning på riktigt! HJÄLP!

Crystal Pond

Lördagsledigt... Vad gör man då här på Lanta när det är lågsäsong? Det kan man undra. När dessutom strömmen går några minuter över 9 på morgonen så vet man att det är ett heldagsavbrott. Därför packade vi en badväska och satte oss på mopparna för att åka på utflykt på fastlandet. Vädret såg för en gångs skull ut att kunna hålla sig till sol, eller åtminstone icke-regn. 2 bilfärjor senare satte vi kurs mot Khlong Thom och Crystal Pond. 7 mil dit så det tog sin lilla tid. Stannade för en bensträckare strax innan Khlong Thom där det fanns en marknad. Där tror jag minsann vi var de första farangerna någonsin... Oj, vad folk glodde och fnissade. Köpte lite currypasta och palmsocker att ta med hem till Sverige. Får bara hoppas att det håller sig hela vägen.

När vi kom fram till Crystal Pond fick vi betala en entréavgift på 200 B/vuxen. Om man är thai så kostar det 20 B..... snacka om diskriminering! Hade aldrig funkat hemma i Sverige! En liten promenad på 800 m fick vi först avverka för att komma fram till Crystal Pond. Här badade vi en lång stund och passade på att sträcka på kroppen ordentligt! Innan vi körde hemåt åt vi lite stekt ris med kyckling. Som vanligt. När vi stannade vid första bilfärjan kände jag att jag hade punktering på bakdäcket (punktering nr 13). Rullade på färjan lite försiktigt och sen blev det ett stopp vid första bästa verkstad. När vi var hemma hade solen precis gått ner, strömmen kommit tillbaka och magen kurrade. Middag åt vi på Tavern och sen tog det inte många sekunder för mig att somna! Så mycket frisk luft har vi inte fått på länge!

Skolutflykt till Krabi

I onsdags åkte barnen, efter många om och men, till Krabi på skolutflykt. Det ordnades minibussar att åka i och hela skolan följde med. Barnen var jättespända - först skulle de till varma källorna och sen vidare till det berömda templet i Krabi, Wat tam sua (tigergrottans tempel). Vi skickade med badkläder, ombyte, vattenflaskor, pengar till glass, regnkläder (som aldrig behövdes) och en kamera. Lägger upp ett fotoalbum i vårt galleri där ni kan se deras alster. Det som lockade mest tror jag var att de skulle få gå upp till den stora Buddhan högst uppe på berget. Närmare bestämt 1237 trappsteg upp! Hujedamej - det hade jag aldrig gett mig på! Men faktiskt så tog sig alla barnen ( utom en liten tjej ) upp! Och det lär ju vara en fantastisk utsikt där uppifrån. Otroligt duktiga barn allihopa! Skolbussen kom inte hem förrän närmare sex på kvällen och då blev det middag och sen stupade de i säng. Fortfarande har de träningsvärk i benen.

Medan barnen åkte på sitt håll så passade vi gamla på att följa Kenneth och Frida till flygplatsen för att vinka hejdå till dem. Nu var det deras tur att lämna Lanta för den svenska sommaren. När vi vinkat klart åkte vi vidare till Immigration Office för att köpa oss den sista dosen visumdagar. När vi väl kom dit såg jag i passet att vi var en dag för sena! Ojdå, jag trodde vi skulle komma en dag för tidigt. Hade blandat ihop datumen lite. Men men, inget att göra åt det, bara att betala för 1 dags overstay = 2 x 500 Baht. Inte hela världen och nu får vi lov att stanna till den 19 juni så nu klarar vi oss till hemresan.

Vår chaufför, Bang, hade inte så brått hem utan passade på att shoppa lite på en bildelsfirma. Där satt vi och var utsvultna i bilen... När vi sedan kört en liten bit stannade han till på en jättemarknad och frågade om vi var hungriga - JAAAA! Nu är det rambutantider igen ( en god frukt! ) så jag köpte ett kilo såna. Lite kycklingben och sticky rice. Coca-cola, chipspåsar, våfflor. Och ett par leksaksbilar till barnen. Inte bra att handla när man är hungrig... men allt var supergott. Fick ju passa på att prata lite thai där också - såg inte en enda västerlänning där så det var väl lika bra att anpassa sig? De fnissar lite försynt när de hör mig (okej, nästan asgarvar) men jag inbillar mig att det är för att de inte är vana vid faranger som pratar thai. Inte för att jag pratar roligt. Jo, så måste det vara.

Måste ju också passa på att berätta en annan rolig fadäs när det gäller thai. Häromdagen gick jag ner i lilla affären vid gatan för att köpa lite ägg. När jag kom in hittade jag inga påsar att plocka dem i så jag frågade på thai efter en plastpåse. Tjejen fnissade till och gav mig en plastpåse. Det gick ju bra. Sen plockade jag 8 ägg i påsen och gick fram till kassan. Sade, på thai igen, hur många ägg jag tagit. Lite mer fniss och ett försiktigt: Du pratar bra thai! Tack, tack. Jag betalade för äggen och skulle precis gå när tjejen frågade mig något. Jag blev lite osäker på vad hon egentligen frågade så jag bad henne säga det en gång till. Jodå, hon hade frågat om jag skulle steka äggen... Tänkte först - vad f-n har du med det att göra? Men sen kom jag på att jag är ju faktiskt i Thailand och här kan de ställa de mest konstiga frågor som finns så jag svarade bara att jag skulle koka dem och sen log både hon och jag och jag fick gå hem och äta min frukost.

Favorit i repris

Ännu en punktering. Eller rättare sagt - två punkteringar. Igår på vägen hem lyckades både Christofer och jag köra punka på våra bakhjul = nr 10 och 11. Det var redan mörkt och det började regna så vi körde på platta däck den sista biten hem. Ja vi vet, inte så bra, men skit samma. I morse rullade vi ner mopparna till grannen som genast satte igång arbetet. Det var tyvärr ett par gröngölingar som bytte däck för första gången så mamman i huset kom ut med lite kaffe till oss. Sen satte de fram stolar till oss. Men efter en halvtimme tyckte vi att det hände ingenting så då bad vi dem att tvätta mopparna efteråt och sen gick vi hem. Gick dit en timme senare och då var de nästan färdiga... Tur att vi inte skulle iväg någonstans idag!

Idag har det rensats ibland kläder och leksaker. Igen! Det tar ju aldrig slut! Körde en raid i köket också och då hittade vi pannkakssmet vilket fick bli dagens lunch. Grädde, sylt och chokladsås på dem smakade alldeles fantastiskt. Kaloribomb MEN som vi slet med städningen. Inget dåligt samvete alls. Nädå... Imorgon blir det till att köra några vändor med grejor till folk. En låda till Jostners, ett par påsar till Funky och ett par påsar till barnens skola. Åh så skönt! Skadar inte att rensa i röran ibland - och då har vi ändå bara varit här i knappt 10 mån.

Tå

Christofers tå börjar läka lite smått. Han har varit hos Dr Salarin i 3 dagar och plåstrat om det. Första dagen blödde det när hon tog av bandaget och där satt Christofer på britsen och började drömma en massa konstiga drömmar. Plötsligt tittar han upp och då står doktorn och hennes medhjälpare och knuffar på honom för att väcka honom. Han hade tuppat av. Haha! De hade nog hemskt roligt åt honom. Och det har vi andra också - lite synd att man inte var med och såg det.

Veckan har bjudit på träning varje dag - oh så härligt! Brukar starta med en rask promenad till gymmet, 2 km, och där fortsätter jag på löpbandet i 40 min. Lite styrkeövningar för armarna och ibland benen ( men kommer inte riktigt överens med utfallen ) och sen promenerar jag hem igen. Totalt blir det 8 km promenad och man känner sig så duktig efteråt! Får nästan abstinens när jag inte får träna. Brukar vila på lördagar och söndagar men idag kunde jag inte hålla mig därifrån. När jag svängt av på grusvägen upp till gymmet kom en thaiare körande och frågade om jag skulle till gymmet och jag sa ja. Då tyckte han att jag skulle hoppa upp på moppen och åka den sista biten... För själv skulle thaiarna aldrig få för sig att promenera så långt! Med tanke på att jag var träningsklädd, hade mp3:an i öronen och vattenflaska i handen så borde han kanske kunna räkna ut att jag VILLE gå. Det kändes dumt att säga nej så jag hoppade upp och åkte den sista biten till gymmet. Anledningen till att jag ville gymma idag var att vi igår åt ännu en himla god middag hemma hos Kenneth och Frida - pyttipanna! Inte klokt hur mycket man kan äta egentligen! Och sen blir man nästan illamående efteråt. Tänk om det är så det ska kännas efter varje middag hemma i Sverige? Måste nog tänka på vad jag äter, men framförallt hur mycket jag äter. Det är så tung mat vi har där i västerlandet. Inte alls som här. Smarta som vi är så ska vi prova Expats nya idé ikväll: En BBQ Buffet = ät så mycket du vill. Hurra!!! Blir nog gymmet varje dag nästa vecka...

Första förband

Igår gick jag och rotade lite bland våra saker och funderade på vad som ska med hem. Fick tag i förbandslådan och en tanke slog mig att den inte blivit använd på länge. Men så är det ju också några veckor sen Movitz var här... Det var ju mest han som använde den. Satt och klappade förbandslådan lite försiktigt och tänkte på Månssons. Det är väldigt tomt utan er! Bara så att ni vet det, era svikare ;-)

Men så idag hände det! Christofer och barnen gick ner till poolen på Blue Andaman. Då blev det som det brukar bli - någon skär sig på en av de förbannade söndriga kakelplattorna i poolen. Denna gången var det Christofer. Det var han förra gången också i och för sig. Han kom hem med blodet sprutande från lilltån och ett maffigt bandage runtom ( som dock inte hjälpte särskilt mycket ). Jag plockade bort bandaget och tittade lite och konstaterade därmed att ett besök hos dr Salarin var nödvändigt och att det inte skulle gå att sy ( ville ta foto men tror att alldeles för många av er läsare hade tuppat av, bl.a. Jenny Månsson... ). Det var så stort och öppet och skinnet saknades ( ligger väl kvar på poolbotten ). Vi lämnade barnen hemma och sen körde jag C till doktorn och som tur var hade hon öppet. Hon sa "Åååååååååhh!" och sen tvättade hon rent, lade på förband och sa att det fick läka av sig själv. Badförbud i 2 veckor. Minst. Eventuellt 3. Och då åker vi ju hem! Lite piller fick han också, antibiotika, och sen ska det tvättas varje dag ett tag framöver. Vi har idag bestämt att vi inte ska gå ner till den poolen mer - mest för att ungarna ska slippa skada sig där. Låter väl som ett vettigt beslut? Och förbandslådan behåller vi tills det är dags för hemfärd...

Äntligen helg!

Efter en jobbig och stressig vecka (?) var det dags att hålla lite helgledigt. Igår hängde vi med fam Jostner till Krabi i deras pick-up. Kenneth o Klittopop i framsätet och vi tjejer och ungarna i baksätet. Trångt men helt ok. Det tog 2 timmar för oss till Big C och medan Kenneth diskuterade priser inne på Home Pro så gick vi andra runt och bara strosade och shoppade i mataffären. Det är ju så roligt att bara titta på alla konstiga saker som finns här! Problemet är ju bara att vi måste tänka på vad vi köper nu för förmodligen kommer vi inte att kunna ta hem allt vi vill. Det är mycket prat om vikten på väskorna nuförtiden. T.o.m. Wilmer har snappat upp vad vi pratat om och för ett tag sedan frågade han hur många kilo vi ta med hem. När vi svarade 80 kg så blev han lite konfunderad och sade sen: Men... då får ju inte pappa följa med hem!

Nåja, vid nästa stopp på Lotus köpte vi en massa nya kläder till barnen. De har ju växt ur det mesta och hemma har vi nästan ingenting kvar. Antagligen får vi skicka hem dessa kläder i en kartong nästa vecka. Kostar skjortan men vad gör man?Det kostar nog mer att köpa nytt hemma i Sverige.

En supertrevlig dag avslutades med riktigt redig husmanskost hemma hos Kenneth o Frida på kvällen - pannbiff m stekt lök, kokt potatis, kokta morötter och gräddsås! MUMMA! Det är sånt som gör att man kan få ett litet styng av hemlängtan... Men det gick snabbt över när man i morse vaknade och kände att detta blir en fin dag med mycket SOL! Först ett dopp i poolen och sen en god lunch på Funky och ett dopp i havet. Grilla skinnet så gott som helt ensamma på Long Beach. Ljuvligt! Idag känner jag inte alls att jag vill lämna denna ön. Skulle kunna stanna ett år till faktiskt...

Kl. 18 var vi bjudna till Green Chili på "födelsedagskalas". Det var kocken som fyllde år (39) och hon hade lagat pepparbiff, stekt potatis, potatismos, räkor med någon god krydda, några såser och naturligtvis pizza till barnen. Som en liten buffé. Riktigt gott var det och riktigt mätta blev vi. Oo som hon heter och hennes man gjorde oss sällskap och hon pratade på med sin knaggliga engelska. Fattade kanske hälften av vad hon sa men trevligt var det. När vi var klara packade hon ner alla resterna i plastburkar och skickade med oss hem. Och inte ett öre ville hon ha betalt heller! Herregud vad mycket mat vi har nu. Det blir till att äta hemma i morgon men det ska bli ganska skönt för det är inte det lättaste att hitta en restaurang som är öppen i dessa lågsäsongstider.

Layana-frukost!

Halv nio i morse (när barnen åkt iväg till skolan) installerade vi och paret Jostner oss vid frukostbordet på sparesorten Layana på Long Beach. Personalen hjälpte oss tillrätta på stolarna, lade servetter i våra knän och serverade omedelbart kaffe. Vi högg in på den rejält tilltagna frukostbuffén - omelett, äggröra, bacon, gott bröd, yoghurt med massa frukter och bär, färskpressade juicer av alla de slag, flingor, 7 sorters kakor, rökt red snapper, korvar och ja... you name it! Oj vad vi åt, men vi hade lagt upp en strategi - ät det dyra först! Brödet åt jag således till sist. Många koppar kaffe hann vi också med innan vi flyttade över till ett annat bord närmare poolbaren... Där beställde vi in en flaska vitt. Fråga mig inte vad det hette men det var helt klart godkänt (skulle väl va fan annars till det priset!). När vi betalat ringde personalen efter en liten typ "golfbil" som körde oss ut från området. Åh, vad kuligt! Haha! Barn är inte välkomna till detta stället och jag förstår varför - här ska man bara njuta och ha det lugnt och skönt. Personalen kommer och bäddar solstolarna med rejäla badlakan och flyttar dem till det ställe där man vill ha dem - gud bevare att man gör det själv! På strandremsan nedanför finns solstolar uppställda. Här finns även lite parasoller som är lite hi-tech. På dessa har de nämligen installerat en liten ringklocka som man kan plinga i om man behöver något från baren... Stig-Helmervarning! Vid lunchtid blir badgästerna serverade fruktspett och man får även en kall, fuktig handduk att torka sig lite i pannan med. Visst är det fantastiskt!?

Och Bengt - känner du igen hotellet för det var väl här du lånade toaletten en dag?

Children of the forest

Äntligen var det dags för barnen att få besök av Children of the forest. Ett gäng på ca 30 st barn och deras lärare anlände till skolan vid tio-tiden i förmiddags ( en timme försenade ). Alla såg spända och förväntansfulla ut. Först blev det lite underhållning av de svenska barnen som sjöng några sånger. Sen hade en grupp övat in en gymnastikuppvisning där de hjulade och gick ner i spagat. När uppvisningen var över började gästerna hjula och försöka gå ner i spagat. Det var nog helt nytt för dem! En del barn spelade sedan basket, en del hoppade hopprep, några spelade pingis och alla verkade lika glada och det var inga problem att smälta in bland de svenska barnen för de tog så väl hand om dem! Vid lunchtid körde C och jag in till Saladan för att handla lite nödvändigheter och vem träffar vi där om inte Kenneth o Frida? Ön är inte så stor... Då bestämde vi att ta en lunch ihop och det blev som vanligt på Expat på Long Beach. Halv tre kom barnen hem och berättade i mun på varandra att de minsann hade fått 3 nya kompisar nu. Efter deras lunch hade alla fått byta om till badkläder och då skulle de äntligen få bada i havet för första gången! Bilder från detta kan ni se på www.svenskaskolanthailand.se .

När Anton gjort sin läxa färdig tog vi en liten moppetur uppe i gummiplantagen. Där lät vi Anton och Wilmer övningsköra med mopparna... Låter farligare än vad det var. Det var plan och fin väg, ingen trafik, hjälm på och de fick prova att gasa lite grann. De har ju tjatat länge om det och nu gav vi med oss. Vi hann även med ett par svängar ner längs olika vägar till stranden. Gick på snäckplockarjakt och gjorde några riktigt fina fynd. Men förmodligen får de stanna kvar här pga platsbrist. Middagen bestod av pizza till barnen och Massaman till mig och en kokosmjölkgryta till Klittopop. Nu är vi mätta o belåtna men hoppas att det lägger sig tills i morgon bitti för då ska vi äta en lyxfrukostbuffé på Layana! OJ, vad vi ska kränga då!

Barnkalas på Bajen

Idag var det så dags för barnens efterlängtade barnkalas på Bajen. Från klockan åtta i morse och minst en gång varje halvtimme fram till 15.00 fick vi frågan från barnen: Hur lång tid är det kvar? Gissa om dagen segade sig fram! Vi hade förberett med godispåsar till alla och vinster till minigolftävlingen. När vi kom dit vid tre-tiden hade Bajenpersonalen blåst upp mängder med ballonger. Vi beställde pizza och dricka och barnen öppnade glatt sina presenter från kompisarna. Det blev minigolftävling och prisutdelning. Därefter väntade en rejäl (otroligt sockrig) tårta och ytterligare lite läsk. Sist men inte minst - godispåse! Barnen är helt speedade här hemma nu efter allt socker och jag vet inte riktigt hur vi ska göra för att få dem att somna ikväll...
Tidigare idag har vi rensat lite bland barnens kläder. Mycket som de växt ur och mycket som är slitet och urtvättat. Barnen gick ner med en rejäl hög till thaifamiljen som bor under oss (som har barn i diverse olika åldrar) och Anton och Wilmer kom glada i hågen upp med vars en 20-bahtare. Då började vi rensa ibland leksakerna och det resulterade i en hel plastback som gick till samma familj. Och vars 20 baht till barnen. Nu har de råd till vars ett par glassar till!
Dessutom ångade vår thailändska hyresvärd och hennes dotter in i lägenheten tidigare idag och ville köpa våra skinnsoffor när vi åker hem. Och bambumöblerna. Och säkert en massa annat smått och gott också för den delen. De är riktiga lumpsamlare här nere och allt man slänger på sophögen vid vägen får fötter och återvinns. Mina flip-flop traskar hyresvärden omkring i. En bambustol står i skuggan under ett träd utanför huset. Idag försvann en torkställning och en lerkruka. Här slösar man inte! Och varför ska man göra det egentligen när det inte är något fel på sakerna? Västerländskt tänk från vår sida antar jag - slit och släng. Usch så fel! Men här har vi inget val - vi kan inte ta med allt hem. Vi får bara ha 80 kg och det kan bli problem vid invägningen på flygplatsen.... för än har vi inte varit i Bangkok och shoppat loss!

Barnvakt?

Vi behöver barnvakt den 27 juni. Någon frivillig???

Sol och bad för hela slanten!

Idag är det lördag och solen skiner. 32 grader i skuggan. Klockan är halv elva men vi har knappt kommit upp ur sängen. Okej, barnen är i full gång med att rita tokiga bilar. Ska man ut och sola idag? Varje dag sen i söndags har det pressats ordentligt dels vid Jostners pool och dels vid havet. Det gäller ju att passa på - man vet aldrig när regnet drar in. Nu har vi ju bara 5 veckor kvar och det är inte lång tid. Vi har redan börjat packa lite smått och gott. Funderar på vad vi ska slänga och vad vi ska ge bort. På tisdag få barnens skola besök av Children of the Forest. Ett gäng burmesiska flyktingbarn i olika åldrar som lever uppe i norra Thailand. Barnen har under året som gått samlat in lite pengar via olika aktiviteter för att de ska få möjlighet att komma hit och få se havet för första gången. Många har skänkt leksaker och annat till dem och nu efterlyser skolan badkläder och handdukar. Därför sorterar jag idag ut badkläder som vi inte ska ha med hem. Christofer och jag kommer att vara på skolan på tisdag för att träffa barnen. Hoppas de blir glada för sakerna!

Igår kväll åt vi middag på Tavern med Kenneth och Frida. Vi beställde in ett par förrätter och revben, kyckling och en burgare och några extra side-orders. Det måste ha varit happy hour för vilka portioner vi fick in! Dubbelt så mycket revben som vi beställt. En extra tallrik med stora köttbullar i någon kryddig sås och majskolvar som var dubbelt så stora som de brukar. OJ, vad mätta vi blev och OJ vad mycket mat det blev över. Nästan pinsamt! Men så gott det var!

Det ska ju vara lågsäsong nu och det borde ju betyda att man inte gör någonting och bara tar det lugnt... men nu har vi helt plötsligt hela nästa vecka inbokad. Nu ska vi krama ur det sista ur Thailand! Bl.a. har vi planerat in en liten tripp till Khao Lak där Christofer och Kenneth planerar ett dyk vid Similan Island. Vi måste ta barnen ledigt från skolan men det blir nog inga problem. En lyxfrukost på Layana ska vi hinna med innan dess men där är inte barn välkomna så det blir när de är i skolan.

Ja, som ni säkert sett så är Månssons tillbaka på hemmaplan efter lite hemlighetsmakeri. När de lämnade Lanta förra fredagen var vi nere och sa hejdå till dem. Det kändes konstigt tomt. Även om vi inte träffats varje dag så har de ju alltid funnits där ändå. Och när man har gått ner till poolen så har man gått förbi deras hus. Nu är där tomt. Anton var lite hängig den dagen de åkte för han kände nog att han också ville hem till sina kompisar, men nu har det värsta lagt sig.

Det ska bli riktigt spännande att få komma hem och få träffa släkt och vänner. Visst, det tar kanske lite tid att gå och handla de första gångerna för Skurup är inte så stort och det finns nog en del som vill fråga hur vi haft det. Vi kommer att bo i en lägenhet ovanpå Apoteket och den första veckan blir det mycket att göra. In i stressen direkt... Har funderat lite på hur man kommer att vara när man kommer hem. Kommer jag att fara rundor som en idiot och hälsa på alla, shoppa en massa, fixa i lägenheten och göra allt jag saknat? Eller kommer jag att fortsätta i detta tempot vi har just nu - slappa och ta det lugnt och ta saker som de kommer och skjuter gärna upp saker till morgondagen? Som en riktig soffliggare? Det hade ju varit skönast för ingen tackar en för att man stressar och lite skit i hörnen har väl ingen dött av...

Liten uppdatering

Det är väl dags för en liten uppdatering här på bloggen igen. Tiden rusar iväg och man hinner inte blinka förrän ännu en vecka läggs till handlingarna. Anton har nog kommit över sin längta-hem-period. Han är precis som vanligt igen - dvs lika trotsig.

I lördags var en mulen och allmänt trist dag. Vi hade ju hoppats på en dag vid stranden med barnen men det sket sig. Kommer inte ihåg vad vi gjorde för att få den dagen att gå... alltså inget märkvärdigt alls. Sådana dagar får man allt lite hemlängtan. När vi däremot vaknade i söndags sken solen från en härligt blå himmel och alla bekymmer var som bortblåsta och vi fick liv igen - HUR kan man längta hem när man har det så bra som vi? Vi packade badväska, grabbade tag i luftmadrassen, köpte is till hinken och kylde lite drycker och begav oss upp till poolen som Kenneth o Frida "passar" för tillfället. Yes, allt fick plats på våra två moppar ( inkl. barn ) och dessutom var luftmadrassen uppblåst. Nu känner man sig som en riktig thaiare! Hela dagen låg vi och pressade. Vi fick även sällskap av Lasse och Alma ( far o dotter ) som håller på med ett stort projekt att bygga hus här nere. Lunch intog vi på restaurang Rann inte alls långt från poolen men sen var vi tillbaka i plurret igen. Ljuvligt! Det var faktiskt så att det stramade lite i skinnet på kvällen.

I måndags lekte barnen med Oscar och Sofia som bor vid skolan på Khlong Dao. När vi kom dit för att hämta dem blev det bestämt att vi skulle äta middag med dem. Det blev en restaurang tvärs över vägen och maten var jättegod. Vi har bara ätit där 1 el 2 ggr tidigare, mest för att det är en bit att köra. Men absolut värt fler besök. Nu börjar ju folk lämna ön för att tillbringa sommaren i Sverige och vi som är kvar måste ju hålla ihop! På vägen hem från restaurangen svängde vi in om till Isakssons. Tina skulle åka hem dagen efter och naturligtvis ville vi säga hejdå till henne. Hoppas vi ses till sommaren!

Igår kväll skulle vi äta middag på Green Chili tänkte vi. Men se där var stängt! Personalen var i och för sig på plats och tyckte nog lite synd om oss. Så de bestämde att vi skulle komma en annan dag och då skulle de fixa lite av varje och det slumpade sig så att det blev på kokerskans födelsedag ( nästa söndag ). Så vi ska på thai-kalas! Men vad köper man till en thailändska?? Nåt måste man ju ha med sig nu när de är så snälla och ställer upp för oss!

Idag har varit en ordentligt hurtig dag för mig. Christofer begav sig ut för att dyka 7.15 och då fick jag se till att barnen kom upp och väg till skolan. Därefter klädde jag mig i träningskläder och utrustade mig med vatten, mp3-spelare och stegräknare och sen gick jag 1 mil i gummiplantagen! Det är nog inte så många västerlänningar som visar sig där inne. Nog inte många människor alls... För i alla de små husen som kantar vägen satt thaiare och vinkade och hälsade glatt med sina tandlösa munnar och krumma kroppar. Barnen följde efter mig små korta sträckor. Gummorna som körde förbi på moppe tutade och skrek: Helloooooo! Oj, vad enkelt de lever där inne i ingenstans. En lång, grön orm såg jag också. Den hade nog precis blivit överkörd för huvudet var helt platt och blodigt. Tur för mig! Men när jag skulle gå förbi den började den ringla sig och jag snabbade på stegen lite. Rundan tog 1 timme och 40 min men då gick jag ganska sakta. Fyllde min dagskvot med steg med råge: 12.759 steg! Väl hemma slängde jag i mig en kopp nudlar och sen rullade jag upp till Kenneth och Frida och poolen för att svalka mig. Åhh så skönt!

Halv ett var jag hemma och började städa lägenheten. Idag har det varit strömavbrott hela dagen så jag fick ju ha något att göra. Men jisses vad svettigt det var! När barnen kom hem från skolan skyndade Anton sig att göra läxan för att vi skulle ner till poolen en sväng. Bara en liten stund senare kom Christofer dit. Ingen valhaj idag heller.

Nu har vi ätit middag på Expat - stekt ris som vanligt - och det lutar åt en lugn filmkväll. Kroppen orkar inte mer idag. Måste ju ha några krafter kvar till gymmet i morgon! HUR ska man orka med 8 timmars jobb när man kommer hem?????

Skräddarsytt!

Ja så här fina blev vi - och nu är vi laddade till tänderna för att gå på fest när vi kommer hem till Sverige! Skräddaren gjorde ett mycket bra jobb och riktigt snabbt gick det också. Nu är det bara snygga skor som ska inhandlas också. Blev inte så snyggt med flip-flop till kan jag berätta. Kanske man nån gång lär sig att gå i högklackat? Annars får kanske Frida hålla en kurs i det!?

Barnen är mäkta stolta över sina skjortor trots att det var lite tanna-gnissel innan om detta med att ta av sin tröja och att ta mått. Nu ska vi bara hitta snygga brallor till dem också. Det kanske Grynet kan hjälpa till med?

I övrigt kan vi berätta att lågsäsongen är här. På riktigt! Inga turister. Inga bra restauranger öppna ( okej, några stycken ). Ointresserade försäljare i affärerna. Mulet. Rejäla vågor på havet, som jag för den delen just nu jämför med en gråmulen höstdag i Mossbystrand... brr... ser kallt ut. Ända tills man öppnar dörren och värmen slår emot en. Där är skillnaden!

Angående tjuven finns inget nytt att berätta. Han traskar runt och gör Koh Lanta osäkert. Man hör talas om inbrott lite här och var. I torsdags natt stod han återigen och kikade in genom Månssons fönster men deras vakna grannar hade jagat bort honom. Eller som de själv säger: "I shot him". Hmm jaja...thai..

Igår firade vi Antons 10:nde födelsedag. Jisses vad tiden går fort! Efter skolan åkte vi till Funky Fish och åt lunch. Han valde pannkaka med Nutella. En tur till Saladan och han fick plocka en påse lösgodis för 300 Baht! Han valde restaurang på kvällen och det blev så klart - Bajen! Han fick en mp3 som han tjatat om länge ( Wilmer fick också en ) och några andra saker. Ändå sa han till oss när han skulle gå och lägga sig att detta var den sämsta födelsedagen någonsin. Han har hemlängtan... Som förälder blir man väldigt liten i såna här lägen. Nästa helg tänkte vi att Anton och Wilmer ska få ha ett kalas för sina kompisar på Bajen - äta pizza, spela minigolf och massor av läsk, ballonger och tårta. Får väl se om det kanske kan uppskattas...

Nattarbete!

Idag har vi varit i Saladan och plockat bort Wilmers 3 stygn i huvudet. Äntligen skulle han få bada tänkte vi. Men icke - 2 dagar till ska han hålla sig ifrån vatten. Inget att göra åt det. Middag åt vi på Tavern - stora och fina revbensspjäll! Mums! När vi kom hem blev det lite slappande med Nintendospel och Sudoku.

Nu är klockan kvart över elva och alla som känner mig vet att jag brukar sova vid denna tiden. Och det gjorde jag faktiskt också tills för en knapp timme sen. Christofer vaknade till av att han såg en skugga och trodde att det var Anton eller Wilmer som var uppe för att dricka. Han gick upp men såg ingen av barnen. Däremot såg han en liten thaiare smyga runt på balkongen och känna på våra fönster och titta in hos oss! Christofer smällde till rutan precis när han tryckte näsan mot den och då fick han fart nerför trapporna! C kallade på mig men innan jag hann få fram kameran så var han väck. Snacka om att man är skakig i benen nu. Niklas och Christofer for ut för att jaga rätt på idioten och engagerade hela personalen på resorten där vi brukar bada. Så nu är allihopa ute på tjuvjakt. Polisen (som ju finns tvärs över gatan) tog sig också en liten titt hos oss och jag har stoppat undan allt av värde nu. Men datorn kan man ju inte släpa med sig var man än ska! Jaja, obehagligt är det i alla fall och det blir nog inte mycket sömn i natt. Nu ska jag bränna de senaste veckornas foto på skiva så har man de säkrade i alla fall.

Tidsfördriv

I veckan som gått har vi mest farit rundor på mopparna. Ibland till Saladan, ibland till Khlong Nin. I Saladan har vi varit på läkarstationen och tvättat och lagt om Wilmers sår. Det läker jättebra och han är inte speciellt ledsen för att han inte får bada. Värre hade det varit om det var Anton som fick badförbud! Vi köpte en massa Nintendospel till barnen och Wilmer har suttit skuggan och spelat medan vi andra legat i nästintill kokhett vatten i poolen. Här är så varmt nu (nästan alltid över 36 grader mitt på dagen) och värre blir det säger de erfarna... Men än så länge står man ut bara man kan svalka sig med ett bad någonstans. Just nu åskar det sen ett par timmar tillbaka (tror att åskan slog ner i närheten nyss för det blev en jäkla smäll!) och vi har haft ett tillräckligt långt strömavbrott för att göra en irriterad; varmt, mörkt, inget internet och inget kan man göra. Bara att vänta tills strömmen är tillbaka.

I Khlong Nin har vi så gott som bott hos skräddaren denna veckan. Fram och tillbaka har vi kört - lånat kataloger, provat kläder, blivit måttade, beställt och provat igen och IDAG var allt färdigt! Det resulterade i: Vars en kritstrecksrandig skjorta till pojkarna, en kostym och 5 skjortor till Christofer, två klänningar och 2 par knälånga byxor till mig (kommer bilder inom det snaraste). Och nästa vecka blir det en kjol och ev en blus också. Kan inte riktigt bestämma mig... Men HUR ska vi få plats till allt i resväskorna? Okej, platsen är inget problem - men vikten! Det är konstigt att man alltid har bry med den. Får väl i värsta fall klä oss i trippla lager när vi ska hem. Kommer förmodligen frysa häcken av oss när vi går av planet på Kastrup i juni.

Igår blev vi bjudna på ärtsoppa hos familjen Jostner efter många påtryckningar. Den var sååå god och det var sååå längesen. T.o.m. Christofer som totalvägrat att äta ärtsoppa hemma i Sverige försökte sig på en liten skvätt. Efter den skvätten blev det en lite större skvätt men sen räckte det. Måste betyda att det var riktigt gott! Det blev även rediga svenska pannkakor med sylt och grädde. Vilken fest! Maten lade sig som ett lock i magen och det gjorde att vi retirerade relativt tidigt trots att det var lördag. Fast å andra sidan innebar ju det att vi mådde bra och kom upp normal tid (utom våra barn som alltid vaknar onormalt tidigt). I morgon är det skola igen för barnen och Christofer och jag får väl ta oss till gymmet och springa bort grädden från igår.

Stackars Wilmer!

Efter morgonens träningspass på Lanta Gym och en promenad hem fick vi ett telefonsamtal från Wilmers fröken. Wilmer hade lekt "snurre-leken"... och brakat in med huvudet i väggen. Det började blöda och de bad oss komma och hämta honom. Det blev en snabbdusch och i ilfart till skolan. Där satt en trött och lugn Wilmer och åt lunch tillsammans med rektorn. Blodet hade börjat stelna men vi körde ändå in till "vårdcentralen" i Saladan. Där tvättade de av såret och förklarade att det behövde sys. Gulp! Christofer försvann ut ur rummet (känslig kille...) och jag stannade kvar för att hålla handen. Först friserades han lite - han har ju inte direkt kort hår längre - och sen blev det en bedövningsspruta i nacken. 3 stygn och sen var det klart. Wilmer blev ganska förtvivlad när vi förklarade att de skulle sy, men sprutan märkte han knappt och sen gick det som en dans. Efteråt gjorde Wilmer klart för oss att han minsann vunnit snurre-leken för han blev snurrigast. Men det dröjer nog tills nästa gång han leker den. Nu väntar smärtstillande och lugna dagar varvat med Saladan-besök och såromläggning i en veckas tid ungefär. Så nog får vi tiden till att gå alltid!

Songkran!

Nu har vi äntligen fått fira det thailändska nyåret - Songkran. Här på Lanta firas det bara en dag men i norra Thailand firar man i upp till en vecka. På förmiddagen blev vi hämtade av en pickup som var lastad med en stor tunna vatten. Vi hade utrustat oss med vattenpistoler och hinkar. Sen bar det iväg mot Saladan. Överallt längs vägen stod barn och vuxna och gamla laddade med vattenpistoler och talk. Alla slängde vatten på alla och det tog inte lång tid förrän alla var genomblöta! Haha så roligt vi hade! Halvvägs in till Saladan var vårt vatten slut och då fick vi stanna och fylla på tunnan. Där vi stannade fanns en liten minimart och vi passade också på att köpa lite talk...

Vilken folkfest detta är! De flesta skrattade bara åt att bli våta. De äldre muslimtanterna på moppe lät vi bli att kasta på. Det var väl respektfullt av oss?

Hela Saladan bubblade av liv och rörelse. Vi hoppade av bilen och sen posterade vi oss utanför en restaurang. Barfota och blöta men varmt var det. Hela gatan var en enda stor pöl och jag undrar hur många liter vatten som gick åt igår!? När färjorna anlände till Lanta med turister började folk skrika: DE ÄR TORRA!!! och då kan ni tro att alla fyllde sina behållare och sen var de inte torra längre... Alla gick omkring med ett leende på läpparna och barnen var i sjunde himlen! Tänk om man kunde ha en sådan här tradition hemma i Sverige. Kanske inte på vår nyårsafton men varför inte på midsommar?

På eftermiddagen åkte vi ner till Funky Fish. Det ligger ju nere på stranden och där var dött som i graven. Alltså hade personalen tid att bli slängd i havet ;-)

Vi stannade kvar så länge att vi åt middag där. Fick även sällskap av ett par från Skåne som vi träffat i Saladan under vattenkriget tidigare på dagen och det var en trevlig men ansträngande och mycket rolig dag! Barnen var uppe tidigt idag (som vanligt) och ville ha vattenkrig på Funky men så blir det nog inte. Får nog vila upp våra trötta kroppar idag.

Påskhelg

Påskhelgen har gått i familjens tecken. Mest har vi suttit på mopparna och besökt lite av varje här på ön. En sväng till Saladan där vi blev plaskblöta. Lunch hos engelsmannen (som jag inte längre besöker varje vardag längre). Vi har traskat ute i djungeln längs en liten bäck för att se ett vattenfall. Eller i alla fall lite droppande vatten från en bergvägg. Det var en trevlig liten promenad i relativt kallt vatten. Vi svalkade oss efteråt med glass i Khlong Nin för det behövdes efter den strapatsen. Det är en kraftansträngning bara att köra söderut på öns katastrofala vägar men det har gjort susen med några månaders moppekörning för det var inte alls lika hemskt som sist (minns nationalparksbesöket med ångest).
Idag har vi redan hunnit med ormshowen på östra sidan av ön. Vilka pampiga djur! Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska tycka om djuren eller om jag ska vara rädd för dem. Det går väl an att klappa och att ha dem runt halsen men hade jag mött en kobra i djungeln hade jag nog börjat stortjuta. Efter ett bett har man 20 min på sig att få i sig serum på sjukhuset... Barnen var också lite försiktiga idag men till slut fick vi några bilder på dem tillsammans med ormarna.
I eftermiddag ska vi köra en sväng till Khlong Nin igen och ikväll blir det förmodligen en tidig kväll för i morgon väntar det thailändska nyåret - Songkran. Barnen är lediga från skolan måndag och tisdag och det blir vattenkrig hela måndagen! Vi har laddat ordentligt kan ni tro! Frida och Kenneth har ordnat 2 bilar som tar oss till Saladan och chauffören ordnar vatten. Ska försöka ta en massa foto. Tur att man har en vattentålig kamera!

Tjejdag

Igår var det Tjejdag! Jenny, Frida och jag träffades vid lyxresorten Layana på Long Beach för att äta en god lunch. Inte var det mycket mat man fick men vi fick i alla fall betala mycket för den. Tur att den var god! Drack vitt vin till det och det smakade aningen bättre än mitt favoritvin Black Tower. Som ni då förstår är ju jag ingen vinkännare men Frida fick äran att välja vin åt oss och lotten föll även på henne att provsmaka. Frida är ju från stora huvudstaden och är van vid Stureplan och liknande miljöer. När vi skåningar ska upp och hälsa på i Stockholm så lär vi få gå en kurs i vett och etikett tror jag... Naturligtvis måste man besöka en lyxrestaurangs toalett efter maten och även det var en annorlunda syn. Egna små handdukar att torka sig på efter handtvätten. Vi traskade sedan ut från resorten och tog oss till Dreamy Spa för vars en härlig ansiktsbehandling på en timme. Lovely! Alla rynkor borta med vinden tack vare en pro-collagenbehandling ;-)
Alldeles i närheten ligger Tavern och där serverar de bl.a. vitt vin. Eftersom det regnade passade detta oss alldeles utmärkt men NU smakade vi skillnad på dyrt och billigt vin. Men men... det gick ner ändå. Med våra hår fulla av ansiktskrämer och diverse oljor var det sedan skönt att ta en dusch hemma hos Frida. Där var alla killarna igång och fixade sin middag. Kenneth lagade Korv Stroganoff. Mums! Men vi blev inte bjudna på någon mat utan fortsatte med vårt vita vin. Halv sju dök Taxi Bang upp på berget för att köra oss till Red Snapper. Där har de supergoda tapas och det blev 9 rätter beställda (bl.a. carpaccio, cheesejalapenos, buffalowings, rökt lax, hembakat bröd mm). Och lite vin. Varför gör man inte tapas hemma egentligen?? Det är ju så enkla och snabbfixade rätter egentligen? Får nog lägga till det som ett förslag på middagar när vi kommer hem.
Kvällen blev relativt sen ( i mina mått ) för jag var inte hemma förrän efter ett på natten. Hur ofta händer det? Typ aldrig. En superhärlig dag (trots riktigt skitväder hela dagen) med kanongoa kompisar. Det gör vi väl om?!
Idag startade jag min bergsklättrarpromenad kl. 11. Det var dags att gå upp på berget och hämta moppen. Riktigt branta backar är det där - kändes som om man var i Österrike. Inte den sämsta känslan precis. Sen tog jag mig till Funky och där spenderade vi hela eftermiddagen ända tills himlen blev kolsvart. Vi kom hem torra och tydligen vände vindarna för det blev inget regn. Nu har barnen och Christofer bakat lite chokladbollar som ska avnjutas efter middagen ikväll. Första baket på Lanta men kanske inte sista?

Varning för lågsäsong!

Nu känns det verkligen att lågsäsongen är på ingång. Tecknen är många nämligen. Inte har vi några större bekymmer med det, men några saker är värda att notera:

* Man kan promenera längs vägen utan att hela tiden oroa sig för att bli påkörd. Betydligt mindre trafik!

* Inte en kotte på gymmet

* Försäljarna på stranden fullkomligt hänger över en hela tiden i panik för att ev. inte hinna sälja mer innan nästa säsong.

* Man måste ibland GÅ en längre sträcka för att hitta en tuktuk om man befinner sig utanför Saladan.

* Igår körde vi till två olika närliggande restauranger som var STÄNGDA och det blev svansen mellan benen hem igen för att steka lite ägg och korv. Inte det godaste kanske men det fick duga...

* Det blir längre och längre avstånd mellan handdukarna på stränderna

* Det finns LEDIGA solstolar vid lunchtid på Funky Fish

* Oftast är man helt ensam på restaurangerna (men inte får man snabbare service för det inte!)

* Matsortimentet på Lanta Mart (en grisig motsvarighet till ICA) tunnas ut för varje vecka. Snart ska man vara glad om man får tag i icke-utgången mjölk.

* Regn- och åskskurar som heter duga sveper ofta in på sen eftermiddag och gör groparna i vägarna djupare återigen.

* Men vi har ju i alla fall VARMT här fortfarande ;-) och vi har lite FRITID ;-)

Vattenfall, tempel och sol och bad

Efter middagen i fredags på Picasso hade vi paketutdelning till barnen. De fick lego, godis, målarböcker och massa annat. Allt blev uppskattat! Tack så mycket hälsar barnen!

I lördags åkte vi med våra besökare till Hot Springs i Khlong Thom. Vilken vacker natur! Vi hade hyrt en bil med chaufför för hela dagen (3000 B). Det var varmt och skönt i källorna - man svettades ganska rejält. 20 minuter var det som rekommenderades för att få en god hälsa och det gick åt en del vatten efteråt! Men nu är vi friska som nötkärnor hela högen! En god lunch hann vi också med innan nästa sevärdhet som var Wat Tham Sua (ett tempel) i Krabi. Mormor fotograferade och shoppade, barnen matade aporna och vår chaufför väntade troget vid bilen medan vi lufsade runt. När ögonen var mättade skjutsades vi till Ao Nang och till ett hotell där vi bott en gång tidigare. Vi hade inte förbokat några rum men det var inga problem att få plats där. Jag gillar Ao Nang skarpt fast jag skulle inte vilja bo här någon längre period - kanske max en vecka i taget. Här finns gott om shopping och restauranger och det är inga problem att känna sig som en turist! Här är gott om trafik och ganska stökigt. Nä, det är lugnare och skönare och mycket mysigare restauranger på Lanta. Det känns mer "hemma" på nåt vis!

På kvällen stötte vi på Carina och Daniel. För snart ett par månader sen fick vi en gottigottgott-leverans av dem ( från Pia ) och förra veckan var de på Lanta på upptäcktsfärd. Där knallade de in på "vår" resort en vacker dag. Världen är liten. Och ännu mindre har den varit sen dess - en dag mötte vi dem på Dreamy Spa, sen i Ao Nang, dagen efter på Railay och när vi sen skulle få på mamma och brorsan på minibussen till Phuket så satt de där! Lustigt!

I söndags åkte vi longtailbåt till Railay. Sol och bad och manikyr! Sen var den dagen borta.

Igår morse åkte mamma och Mattias med minibuss till Phuket så det var dags att säga hejdå. Wilmer var lite orolig innan och ville inte alls säga hejdå. Han frågade var man kunde köpa biljetter hem till Sverige... När de hade åkt berättade han att han hade fått tårar i ögonen när han sa hejdå. Han har verkligen trivts med att ha haft besök. Men nu är det ju bara 2 månader kvar och vi hoppas vi att Thailandsresan var lyckad för dem trots lite solsting!

Tiden springer

Ja nu har vi äntligen slutat skolan, Jenny och jag. Vi blev godkända och faktiskt blev det lite högre poäng på slutprovet än jag trodde. Underskattar mig själv ibland tydligen. Men det är klart bättre att det är på det hållet. I måndags hade vi några thaiare på besök på skolan. Tror att det var några universitetslärare. De var först med på en lektion som vår gamla lärare hade med oss och sen blev det en lektion med vår nuvarande lärare. Igår fick vi veta att vår skola hade fått lite kritik av dessa lärare... de tyckte nämligen att våra lärare pratade för fort och att de pratade riktig thai och att det borde vara väldigt svårt för eleverna att förstå dem efter att bara ha läst 26 veckor.... Vi fattade förstås alltihop såna naturbarn som vi är! Så det var ju ingen kritik som var dålig.

Nu ska tiden som är kvar ( 2 månader ) användas till att bara göra sånt som var tanken från allra första början - att hämta andan, få tid för sig själv, hinna tänka en massa, se så mycket som möjligt, sola, bada, ta hand om barnen ( vilket jag varit usel på.. ) och framförallt förbereda oss för hemresa både mentalt och fysiskt.

Idag har vi tillbringat hela dagen på Funky Fish. Har varit en härlig dag med ömsom sol ömsom moln men icke regn. Det fick vi nog av igår när vi efter en underbar spa-behandling och en lunch på en favoritrestaurang skulle ta oss till barnens skola på mopparna. Jisses som det vräkte ner! Vi var genomblöta allihopa men mamma och Mattias fick sig en titt hur där såg ut i alla fall. Sen fick de åka skolbuss tillsammans med en hel drös andra barn ända hem till Khlong Kong.

I morgon har vi tänkt åka till de varma källorna på fastlandet och därefter till ett tempel i Krabi. Våra besökares resväskor ska fyllas till brädden med våra saker ikväll för efter Krabi ska vi till Ao Nang för att tillbringa de sista dagarna där. De åker ju hem på tisdag morgon från Phuket.

Ikväll ska vi även fira Wilmers 7-årsdag med paketer från Sverige. Han fyller år i morgon men det blir lite bökigt att dra runt med alla paketer så vi tjuvstartar idag. Jag tror inte Wilmer blir så ledsen för det.

STUDENT!

FÖR VI HAR TAGIT STUDENTEN, FÖR VI HAR TAGIT STUDENTEN, FÖR VI HAR TAGIT STUDENTEEEEEEEEEN! FY FAAAN VAD VI ÄR BRA!

Sista rycket

Idag är det dags - sista två proven! Igår var det hörförståelse och pratprov. Känns väl inte helt hundra efter det men förhoppningsvis går det bättre idag. Är lite lättare att skriva än att prata. Läsprovet idag kan jag inte göra mycket åt. Har läst de förbenade texterna säkert hundra gånger nu så jag hoppas att det har hjälpt. Sen jäklar är det semester. Vi ska i och för sig till skolan i morgon också men det är väl bara för att hämta våra diplom ( om man nu får godkänt förstås ). Direkt efteråt ska jag, mamma, Mattias och Christofer in på Dreamy Spa och få vars en behandling. Jag tar nog den dyraste där är... ;-) och jag ska kosta på mig en stor drink och en middag på Bajen på kvällen också!

Lunchen intar vi troligtvis hos engelsmannen där vi ätit minst 4 ggr i veckan sen i september. Han kommer att tappa sina viktigaste kunder nu. Har vi tur hinner vi även med ett besök på barnens skola innan de slutar för att visa våra besökare hur barnens vardag ser ut.

Nä, nu har jag inte tid mer - hinner nog läsa texterna en gång till... Håll tummarna!

Slappesöndag

I natt var en hård natt för Mattias som vi antar har drabbats av solsting ( dvs illamående, kräkningar, feber, frossa och framförallt - illröda händer med blåsor på ). Alltså höll vi oss i skuggan för att ta det lugnt och spela "tolva". Det var ju för sjuttsingen hur många år sen som helst! Men brorsan och morsan hjälptes åt att fräscha upp våra minnen och sen spelade vi i flera timmar. Lite vatten och mat emellanåt så fick vi ny energi. Vädret är svängigt vid denna tiden på året och vi blev inte jätteförvånade när det plötsligt började åska och regna. Men vi hade tak över huvudet och barnen struntade blankt i att det regnade... de kom åtminstone upp ur poolen när åskan började dundra. Jag hade mina thaipapper med och hann även med att plugga lite mellan varven, medan personalen på resorten stod och tjuvkikade över mina axlar för att se vad jag läste. Några timmar senare var molnen borta och medan Mattias gick hem för att vila tog mamma och jag oss ett dopp. Christofer satt snällt vid kanten och tittade på för han har ju badförbud...

När vi var på väg hem såg jag att våra moppar var leriga. Det är de egentligen mest hela tiden här men med tanke på att jag bara tvättat moppen en enda gång så tog jag mig i kragen och hämtade vatten, hink och svamp. Fick lite hjälp av Wilmer och den lille thaikillen som de brukar leka med. Gick ju ganska fort att tvätta dem och de blev så fina ( ja, jag tvättade även Christofers moppe... ). Mamma hängde med oss till Bulan för att äta middag och idag provade hon ännu en typisk thairätt - kyckling i sötsur sås. Så nu kan vi bocka av den från listan! Mamma är alltid superpetig med att det inte ska vara vitlök i maten hemma. Nu har hon ätit vitlök i alla thairätter än så länge men inte klagat. Kanske för att det man inte vet har man inget ont av? Här har man vitlök i ALLT!

Veckosammanfattning

Förstår att ni där hemma är nyfikna på hur det går för mamma och Mattias här nere - kan berätta att de tycker här är varmt... Och deras bleka skinn har ändrat färg till ilsken grisrosa... Första riktiga dagen här ( i onsdags ) blev det en heldag vid poolen. Mycket solskyddsfaktor, skugga och kläder hjälpte ändå inte..

Mamma och jag fick målat våra naglar och det blev så tjusigt så. Christofer lyckades skära upp rejäla slamsor kött på finger och knä i poolen (som är rent livsfarlig) och blev omplåstrad av personalen. Jag skickade honom till Dr Salarin och hon gjorde det lite snyggare och nu är det badförbud i en vecka.

I torsdags var det lite sämre väder (=regn) och det passade våra gäster alldeles utmärkt. Det blev en dag utan sol med lite kortspel medan jag satt i skolan och slog ihjäl tiden. Barnen ville leka med kompisar som åker tillbaka till Sverige denna helgen och därför hade vi vuxna några timmar för oss själva. Det blev en fika på ett av våra favvis-ställen "Faim de loup" och sen rullade vi på mopparna (med C och mig som chaufförer) upp på elefantvägen för att fotografera dessa stora ståtliga djur och hamnade mitt i en lång elefantparad. En halv ö-runda senare släppte vi av turisterna som vid detta laget var vita om knogarna efter att ha hållit sig fast ordentligt i oss under moppeturen...

Middagen intog vi på Bulan tillsammans med Månssons och två kompisar till dem som är på besök här. Nu tvingade vi dem att äta thaimat! Stekt ris med kyckling och det verkade gå hem.

Fredagar är det Funky Fish och Christofer drog med mamma och brorsan dit på förmiddagen för att äta en sen frukost. När Jenny och jag slutat skolan och dessutom hunnit med en sväng till barnens skola för att säga hejdå till några personer slöt även vi upp vid Funky. Kenneth och Christofer tippade och vi andra badade och solade. Vilket betyder att allt är som vanligt. Frida hade ÄNTLIGEN bakat kanelbullar och dessa gick åt som smör i solsken. Tack goa Frida!

Lördagen ägnade vi åt att sälla oss till hundratals andra turister på Maya Bay på Phi Phi. Herregud så många som hittat dit! Det fullkomligt vimlade av speedbåtar, longtailbåtar och stora båtar och massor med människor. Visst är det fint där men det blev lite för bra och därför åkte vi tillbaka till Tonsai på Phi Phi Don där vi åt lunch och shoppade lite i väntan på att båten skulle gå hem till Lanta igen. Då var vi slitna allihopa! Mattias hoppade över middagen i kväll pga feber. Han har bränt sina händer ganska ordentligt och det är nog bra om han vilar lite i stället. Mycket vätska och sömn så blir det nog bra. I morgon blir det INGEN sol alls för honom.

Besök!

Knappt hann vi komma hem från Kuala Lumpur förrän det var dags att åka vidare. Efter en lördagkväll på Moonwalk med goda vänner och en trevlig söndag med andra goda vänner så klev vi i söndags på båten till Phuket. Turen dit tar 3½ timme och sen väntade transfer till hotellet i närheten av Phuket flygplats. Det var ju äntligen dags att få besök av mamma och lillebror!

Hela eftermiddagen var vi helt själv på hotellet och barnen stänkte ner hela poolområdet utan att någon brydde sig. Wilmer och jag tog vars en fotmassage och det var ljuvligt. Det blev en tidig kväll och vi ställde klockan på 03.30. Mamma Mia! Vaknade redan 01.30 och sen gick det knappt att somna om... Vid 4-tiden stod vi beredda i ankomsthallen på flygplatsen för att ta emot ett par trötta och bleka svenskar. Lite kramkalas och sen for vi iväg till piren i Phuket Town. Där blev det nästan julklappsutdelning! Gunnels hemlagade köttbullar var fortfarande frusna och hade klarat flygresan bra - vi provsmakade de som tinat lite i kanten.... Ulla-Kerstins tidningar och lördagsgodis var också mycket uppskattat! Sen öppnade mamma sin resväska för att plocka upp våra beställda varor - och då hittade vi minsann torkad lök i hela resväskan. Haha. Så kan det gå!

Vi väntade in båten medan det ljusnade ute och några timmar senare anlände vi till Koh Lanta. Om möjligt ännu tröttare. Ett redigt hoolabaloo är där vid piren men vi hittade rätt transfer hem till "vår" resort. Incheckning, snabbdopp i poolen och lunch. Ett besök hemma hos oss hann vi också med och just nu tror jag att de sover gott. Och det ska jag också göra nu för i morgon är det skola igen. Har nu missat 5 hela dagar så det blir nog tufft schema för mig i morgon. Fortsättning följer...

Kuala Lumpur, andra hälften

Lov och fredag i Kuala Lumpur innebär rusningstrafik. Fast rusar gör man inte - det står helt stilla. Efter en fantastisk ( och tidig ) frukostbuffé stod en taxi och väntade på att ta oss till Petronas Twin Towers. Chauffören boxade sig ut på gatan för att köra tvärs över 2 st 3-filiga vägar, vidare in på en bakgata, över en hotellparkering, mot enkelriktat och genom ytterligare en parkering kantad av små marknadsstånd. Tutorna gick varma men till slut kom vi fram. Med hjärtat i halsgropen. Då var klockan 7.45 och kön för att få biljett till en åktur upp i tornen var redan lång. Kl. 8.30 öppnade kassan och sen gick det ganska snabbt att komma fram. Biljetterna är gratis men det finns bara ett visst antal per dag och därför var vi där i god tid. Vår tid till Skybridge blev 9.30 och vi gick in på en utställning där det fanns små modeller av tornen och en massa info. Twin Towers är världens högsta tvillingtorn med sina 482 m. Pampigt. När det blev vår tur att åka upp fick vi låna vars ett par 3D-glasögon och fick sätta oss i en liten biosalong för att titta på en informationsfilm (och en del reklam för Petronas) innan det var dags att fylla hissen och åka upp till våning 41 (av 88). Det blev en del fotograferande och filmande där uppe. Vilken makalös utsikt man hade över staden!
Efteråt ville barnen till leksaksaffären och så blev det. Vi gamla shoppade också lite men mest kläder. På Esprit. När man handlade för en viss summa så fick man en rabattkupong på 80 Ringgit (ca 160 kr) som man kunde använda nästa gång på Esprit. Det kunde man ju inte låta bli... det blev många kuponger utnyttjade... Vi hann även med att låta barnen få en klippning. Det såg ju ut som fågelbo på deras huvuden! Nu är de mest slitna topparna borta.
På högsta våningen i Petronas fanns det en dinosaurieutställning och vi köpte biljett till kl. 13.00. De hade byggt upp stora dinosaurier som såg väldigt verkliga ut och rörde sig naturligt och vrålade högt. Barnen var lyckliga och inte blev det sämre av att äta lunch på McDonalds.
På eftermiddagen skulle vi hämta pass och visum på ambassaden och trots lång kö så gick det väldigt fort. En timmes slappande och en kopp kaffe på hotellrummet gjorde gott. Shoppingtokiga som vi är tog vi oss tillbaka till Petronas igen på kvällen för att se om vi missat nåt viktigt. Men det hade vi inte så vi åt middag där och sen däckade vi med ömma fötter allihopa.
9.30 på lördagsmorgon åkte vi taxi till flygplatsen. Nu känner vi till hela den chaffisens liv och leverne.... Herregud vad han pratade! Hans favorituttryck var "Jesus Christ". Såriga i öronen kunde vi lämna KL bakom oss och nu blir det inte fler turer dit. Tyvärr, för det är en himla trevlig stad.