1.530 Baht

Tisdagen den 30 december 2008. 33 grader i skuggan. Små lätta fjädermoln på himlen och där ovanför en härligt blå himmel. Lite lätt bris och krusningar på havet. En kaffe i skuggan hos Månssons på förmiddagen. Barnen leker kurragömma bakom gardinerna. Igen. Jullov. Planering inför nyår - ett dilemma. Var ska vi äta nyårsmiddag? Bootshaus blev det efter många om och men. Körde dit och reserverade bord till halv sju i morgon kväll. Vidare till Funky Fish. En god lunch och några kalla bubblande sodavatten. Avkoppling. Löst prat om hur livet blir när vi kommer tillbaka till Sverige. Vill egentligen inte tänka på det men vare sig vi vill eller ej så kryper det närmare och tiden går väldigt fort här... Rycker på axlarna och skakar bort tankarna. Nu är nu. Resten tar vi sen. Barnen gräver ut hela städer i sanden och just när de börjar närma sig slutet drar vi iväg dem hemåt. Pooldags. Men titta - massagetjejerna på resorten har inga kunder just nu. Kanske vi kan hjälpa dem? Jenny och jag traskar bortåt, läser "menyn" omsorgsfullt och fastnar för en coconut oil massage. 1 timmes knådande i kokosolja. Härligt! Lite lätt loja betalar vi och hamnar sen på en solsäng med Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor" för att låta Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander trollbinda mig en timme ungefär. Solen går ner men vi märker det knappt. Barnen ( alla 4! ) leker fantastiskt bra och vi tror knappt våra ögon och öron. Pluspoäng där! Sveper handdukar om barnen och knatar hemåt. Gör oss i ordning för en snabb middag på Bulan. En stund senare dyker Jenny upp för att hämta hem mat till de övriga i familjen. Ett par fröknar från barnens skola ville också besöka Bulan och det blev lite snack om Kuala Lumpur eftersom de också varit där i samma veva som oss. Barnen åt bra och belönades med vars en glass som vi tog hem. Jag åt också bra och belönades med friterade bananer med honung som vi tog med hem i en låda. Blomkvist o Salander tvingade mig att läsa 3 timmar. Nu bloggar jag. Temperaturen är nere på 28 grader. Klockan är halv tolv på natten och det är övertid för mig för länge sen. Har haft en supermysig dag och allt som allt kostade denna dagen oss 1.530 Baht ( lite drygt 300 kr ). Kan inte klaga på det. God natt!

Skriva lite brev...

För snart ett par månader sen skrev vi ( barnen och jag ) brev hem till barnens kompisar. Gjorde ett ordentligt ryck och skrev till Mollie, Patrick o Christoffer, Anna, Dennis, Hugo, Albin och Selma. Skickade iväg dem med thailändska posten.... som ju inte går att lita på: pratade med Patrick i helgen och inget brev hade dykt upp. Vi har tyckt det var konstigt att ingen svarat på breven men nu börjar vi misstänka att de försvunnit ut i tomma intet. Vi skrev nya brev och stoppade nya saker i kuverten. När vi skulle köpa frimärken här på Lanta var alla 15-bahtare slut och det fanns bara 3-bahtare kvar - alltså skulle vi klistra på en hel arsenal med frimärke. Nej nej det gjorde vi inte. I samma veva skulle vi till Kuala Lumpur - en stad med 5 miljoner invånare. Där måste det ju finnas frimärke! Så breven åkte med på flyget dit och sista dagen (!) kom vi ihåg att fråga efter frimärke. Fanns inga utan vi blev visade till postkontoret som låg alldeles runt knuten. Ca 20 andra personer tyckte att det var en bra dag att gå till posten och med asiatisk effektivitet i tankarna så vände vi på klacken och gick. Jaja, vi åkte tillbaka till Lanta och hoppades nu att det skulle finnas frimärke igen. Åtminstone på Posten. I fredags svängde vi in till Saladan med kuverten i högsta hugg. Parkerade mopparna och traskade glatt fram till entrén - STÄNGT!!! Vad F-N!?!?! Någon ville tydligen äta lunch då. Eller så var det fredagsbönen som skulle klaras av. Ner till Funky Fish för att avreagera sig lite. C och de andra grabbarna försökte sig på att tippa ( vilket återigen gick åt pipsvängen ) och vi tjejer snackade lite skit och bläddrade i skvallertidningar. Lördag och söndag låg de fina kuverten och vilade på soffbordet efter vilda framfarter både här och där. MÅNDAG! Hör nu här: Postkontoret i Saladan hade öppet och vi blev framviftade till kassan av en thaiare. Han berättade vad det skulle kosta och kom fram med frimärken som vi fick klistra fast. Fick även "By airmail"-klisterlappar som vi satte på kuverten. Sen svischade han fram en rejält gammeldags stämpel och stämpeldyna och bad oss att stämpla frimärkena. Sen tog han kuverten och nu skulle det väl vara själva tusan om de inte kommer fram - vi har ju trots allt själv fixat så att de frankerats rätt. Så håll nu tummarna alla ni som väntar på brev! Lika bra att börja skriva till er andra också så att de hinner komma fram innan vi åker hem. Welcome to Thailand!

Julen 2008

Julafton på Lanta blev en lugn och stillsam historia. Som väntat. Eftermiddagen tillbringade vi nere vid poolen tillsammans med Månssons. När det började kurra lite i magen gick vi hem och började förbereda vårt lilla julbord. Några samtal på skypen hann vi också med. Alla hemma var så finklädda och nyklippta och juliga. Faktiskt fick jag en liten släng av hemlängtan... julen är rätt mysig hemma när man väl har köpt alla julklapparna. Innan dess är det mest stress. Men t.o.m. här på lugna Lanta blev det lite stressigt: julklapparna slogs in på julaftons morgon! Fast det är också det enda som stressat upp oss här. Vi hade beställt svensk mat från Bangkok genom Frida och Kenneth. Inte billigt men väldigt gott. Det blev ägg, sillsallad, köttbullar, prinskorvar, janssons frestelse, potatissallad, vörtbröd ( som man kan slå ihjäl folk med ), julskinka, rökt lax, glögg och pepparkakor. Vi hade dessutom fått skumtomtar och annat julgodis nerskickat. Så det gick ingen nöd på oss igår och maten lär vi väl bli trötta på i år också för det finns mycket kvar i kylen...
Barnen var alldeles uppspelta och slet upp sina julklappar fortare än kvickt. Allt verkade gå hem och de har varit sååå snälla och lugna sen dess. Christofer och jag fick också en julklapp av barnen - de ställde sig upp båda två framför videokameran och sa: "Vi tycker att ni är världens bästa mamma och pappa. Och vi lovar att vi ska vara snälla barn för det har ni ju önskat er!"
Det var väl en trevlig julklapp?!?!

Mera KL

Lördagen i KL började med att vi tog en taxi till Sunway Lagoon - en nöjespark med vattenland, tivoli, vilda västern-stad m.m. Massvis med folk var där för det är ju jullov! Efter en bra stund i kön kom vi in och bytte om till badkläder. Anton fick ont i huvudet och efter ett par timmar ville han hem... Då är det något som är fel om Anton inte vill bada mer. Strax innan vi gick ut kräkte Anton rakt ut i rabatten. Så vi åkte hem och han fick sova och kräka HELA eftermiddagen och HELA natten på hotellrummet. Han var helt utslagen stackaren. Christofer begav sig ut på en promenad för att köpa lite lunch till oss andra så att vi skulle slippa roomservice. Det blir lite för dyrt i längden! Eftermiddagen tillbringade vi på rummet med lite Nintendospel och tv-tittande. När det närmade sig middagstid var det min och Wilmers tur att åka iväg och hämta mat. Denna gången från Pizza Hut. Tog en taxi utanför hotellet och bad honom vänta utanför medan vi köpte pizza för annars hade vi inte fått tag i någon bil på vägen hem. Rusningstrafik. Dagen efter var Anton feberfri och kräkfri så vi kunde ta oss utanför hotellet igen. Det blev shopping på Times Square och en liten sväng in till inomhustivolit där. Vi hann inte åka så många karuseller för vi kom dit sent och det tar lång tid mellan åkturerna. Men det beror inte på långa köer utan på korta köer! De väntade och väntade på att karusellen skulle bli full innan de satte igång dem... Vi gick inte in i spökhuset denna gången.

Måndag morgon hade vi bestämt oss för att åka upp i Petronas Towers ( på bilden ) så det blev till att gå upp i ottan och äta frukost för att sen gå dit ( eftersom ingen taxi hade tid att stanna vid den tiden ). När vi kom dit såg vi att de hade stängt på måndagar. Så vi får spara detta äventyr till nästa KL-resa. Och vad gör man i KL då? Ja, det blev lite shopping. Det är så roligt att strosa omkring bland Prada, Gucci, Versace, Armani, Jimmy Choo, DKNY och alla de där kända märkena. Fast där vågar man inte gå in... står mest och tittar i skyltfönstret. Jag shoppade på Esprit istället. Det är ju en stor favoritaffär! Halv tre åkte vi taxi till thailändska ambassaden för att hämta våra visum. Chauffören väntade utanför och det tog inte mer än 5 min där inne. Passade sen på att be chaffisen köra oss till flygplatsen dagen efter. Han var både trevlig och billig. På kvällen packade vi ihop och kände faktiskt att det var precis lagom med 5 dagar i denna stad. Vi saknade lugnet och stranden på lovely Lanta. Saknade thaimaten som jag var trött på för bara en vecka sedan. Nästan så att vi saknade trafiken på Lanta också - kommer aldrig mer att klaga på den! De kör ju som änglar här...

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!!!

Eftersom det är ekonomiskt oförsvarbart att skicka julkort till alla er där hemma så skickar vi vår julhälsning till er så här. Vi kommer att få en annorlunda jul i år - varmt och skönt - men icke desto sämre för det! Julklappar är inhandlade till barnen för de pengar som de fått insatta och alla paket har kommit fram ( vad vi känner till i alla fall ). Det har också kommit en hel del julkort till oss och det tackar vi naturligtvis för! Så - från oss alla till er alla en riktigt

GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!!!

Kuala Lumpur

Här sitter man nu på ett internetcafé i Kuala Lumpur i Malaysia. Fötterna värker efter flera timmars shopping - vilken härlig stad att shoppa loss i. Här finns verkligen ALLT! Jag har dock kommit fram till att jag aldrig skulle kunna bo i en storstad. För mycket folk och för mycket trafik. Vart man än ska så måste man åka taxi. Vi funderade ett tag på att testa skytrain och buss men det känns bara jobbigt. Måste nog vara lite modigare då. Kanske nästa gång?

I torsdags morse lämnade vi Lanta och när vi kom till flygplatsen i Krabi bestämde Wilmer sig för att kräka ner toalettgolvet. Jahapp... Han klarade flygresan rätt så bra men när vi åkte från KL:s flygplats till hotellet var det dags igen. Taxichauffören hoppade högt när Wilmer i baksätet började kräka. Vi hade snott en massa kräkpåsar från flyget så det var ju ingen fara med sätena i alla fall. Inget ont som har nåt gott med sig - chaffisen saktade ner ganska ordentligt! Han hade kört som en dåre så han trodde nog att Wilmer blivit åksjuk. Efter incheckningen på ett flådigt hotell packade vi upp lite och ringde roomservice och beställde upp nästan allt som fanns på deras meny. Det blev en lugn eftermiddag på rummet och ett snabbt dopp i poolen.

Fredag morgon var alla pigga och glada och feber- och kräkfria så vi åt en stadig frukostbuffé och åkte sen taxi direkt till thailändska ambassaden för att söka nya visum. Dessa ska hämtas i morgon eftermiddag. En rask promenad till Petronas Twintowers blev det sen. Frågade en säkerhetsvakt efter vägen till akvariet. Han gick med oss in i tornen, nerför en rulltrappa och vidare genom shoppingcentret och sen visade han vart vi skulle gå den sista biten dit. Snacka om service - vi hade aldrig hittat dit själv. Akvariet bjöd på massa fiskar så klart och man fick gå igenom en lång glastunnel med fiskarna simmandes ovanför oss. Häftigt! Tillbaka till shoppingcentret igen. Det är bara att ha spenderbyxorna på för här är massor att handla men det är inte billigt. Fast vi tänker att det inte är så ofta vi är här, det finns inget liknande på Lanta plus att allt vi handlar är julklappar... för flera år framöver... Vi dumpade av våra påsar hemma och på kvällen åkte vi taxi till Times Square för att barnen skulle få åka karuseller inomhus. Det var en riktig höjdare. Det låg mitt inne i ett varuhus på våning 5 till 8! Där fanns ett spökhus med "riktiga" spöke och de skrämde skiten ur ungarna. Anton hade nog mardrömmar om det för han låg och grät i sömnen den natten...

I klädaffärerna får man bra service - när man vill prova kläder så tar de av galgarna och hänger in kläderna så fint i omklädningsrummet. Sen är det bara att prova. Christofer var inne i en liten affär igår för att handla dricka. Då kom en i personalen fram till honom och frågade var han kom ifrån och sen pep han iväg för att en stund senare dyka upp med en mobiltelefon i handen - han ville ta ett foto på de två ihop. HAHA! Det är nog ovanligt med svenskar här. Vi känner oss ganska uttittade hela tiden. De flesta är muslimer och överallt är det mörka människor så man kan väl säga att vi sticker ut lite. Ibland stannar de till och bara glor på ungarnas hår.

Det finns hur mycket som helst att berätta men det får bli i ett senare inlägg för nu börjar C se lite uttråkad ut här. Han vill nog ut och shoppa igen!

Jordbävning

Nu har det minsann varit jordbävning. Men inte här utan hemma i Skåne!! Mången person har frågat sig hur vi kan bo här. Här som är så farligt. Men tydligen kan det vara lika farligt på hemmaplan. Här är det trafiken och ormarna som är farliga och de kan man akta sig för. Lite svårare att springa ifrån en jordbävning dock. Vi hoppas att alla nära och kära inte fått för stora skador och alltför otäcka upplevelser. Och som min faster skrev - världen är ur led!

Paket, brev och mail

Tack alla ni som skickat Grattishälsningar till mig och God Jul-hälsningar till oss alla. Både med post och via mail. Tack för alla paket med julklappar och godis och annat som livar upp vår vardag här nere. Nu har nästan alla paket kommit fram som vi vet om är skickade till oss. Barnen hoppar jämfota och ser lite lagom deppiga ut när vi läser upp brev för dem. Det går liksom upp för dem att de saknar er där hemma. Wilmer sa senast idag när vi läste brev "nu blev jag lite våt i ögat. Men det är nog inte för att jag är ledsen utan för att jag är glad. Eller... äh jag vet inte. Jag vill i alla fall krama alla". Fortsätt med det!

"Husfruarna"

Måndag morgon. Soligt och varmt. Jullov. Barnen i skolan. Som bäddat för en heldag vid poolen/stranden. Efter frukost knallade C o jag ner till Blue Andaman för att ta oss ett dopp. Ett par timmar senare började C skruva lite på sig och ville gå hem och äta lunch. Grr... går man hem finns risken att man blir hemma och det är ju synd med så fint väder... Men men hem gick vi och åt ett par rostade mackor med stekt ägg. Fixade lite med foto i datorn. Kollade mail. Suckade och stönade för det var ju lite trist. Läste en veckotidning. Sen helt plötsligt säger Klittopop att han ska köra iväg... JAHA??? Och jag då??? Efter en stund ringer han och säger åt mig att packa en badväska och följa med Jenny när hon kommer och hämtar mig. JAHA IGEN?? Nu börjar jag ju fatta att det är nåt fuffens han har för sig. Jaja, barnen kom hem från skolan och jag satt och väntade på Jenny. Då ringde C igen och sa att jag skulle köra söderut och att jag skulle svänga höger vid en viss väg. JAHA??? Kluvna känslor här - 3 soliga timmar puts väck men samtidigt förstod jag ju att det troligtvis skulle bli något kul av det. Så jag gjorde som han sa och körde iväg. När jag kom fram mötte Jenny mig. Skrattandes. Niklas och Christofer hade fixat en "examenspresent" till oss - de skulle laga mat på en restaurang och vi skulle sen äta den allihopa. Snacka om en högoddsare!!!!! Men de klarade av sin uppgift med guldstjärna i kanten och jag skulle gärna äta fler rätter tillagade av dem. Det var jättegott och dessutom fick vi veta lite om hur det går till att laga maten:

1) Färska råvaror

2) Många grönsaker

3) Mycket socker

4) Snabbt och enkelt

Personalen på restaurangen ville gärna att vi skulle komma tillbaka. Vi kunde komma dit och laga vår lunch och ta med hem om vi ville. Himla roligt var det. Rätterna de lagade var Massaman, Paneng, kyckling med cashewnötter och köttbullar med potatismos till barnen. Nästa gång ska nog vi mammor också röra lite i grytorna!

Födelsedag och Sverigebesök

Helgen som gick var en väldigt aktiv sådan. Vi tog emot fam Berg/Nilsson vid Saladan Pier på lördagseftermiddagen och såg till att de fick transfer till resorten "hemmavid". Vi hann med att hyra moppar till dem, köra till Bulan och äta lunch, dricka kaffe och äta tårta hos Månssons ( där vi samtidigt fick levererat flera paket av den lokala brevbäraren, både Månssons och vi ), packa upp en massa saker som vi beställt hemifrån och gått husesyn hos oss tillfälliga utlandssvenskar. Middagen tyckte vi att vi skulle intaga på Bajen. Det var ju trots allt lördag, med besök plus födelsedag så då kändes det berättigat med en lite dyrare middag. Oftast hittar man minst en anledning att gå dit... Gott var det och mätta blev vi. Därav även trötta så det blev en tidig kväll.

Söndagsmorgon körde vi alla iväg vid niotiden för att påbörja vår örunda. Först några liter bensin i tanken och sen åt vi en härlig frukost på Faim de loup. Ägarinnan där gav mig ett armband i trä som present. Så roligt! Fast det är klart - vi är ju vip-kunder vid detta laget. Och tydligen var vi lika gamla också. Mätta och belåtna körde vi norrut och igenom Saladan. Där är mycket trafik nu och det är skönt när man kommit igenom "stan" och kommer ut på vägen längs östkusten för där är betydligt lugnare nu. Ulrika och Ingvar är väl inga rutinerade mopedförare men de klarade av det hur bra som helst. Jag kommer ihåg första gången jag körde den vägen - sakta men säkert gick det och jag hade ett stort leende på läpparna precis hela tiden och jag bara njöt! En glasspaus nere i Old Town gjorde gott innan vi körde berg- och dalbana ner till Sang Ga U - en sjözigenarby. Fattiga människor som bor där men jisses vad grannt de bor! Men då menar jag utsikten/naturen och INTE husen. Lunch åt vi på Ottos i Khlong Nin och där passade vi även på att sola och bada. Ulrika o Ingvar var mäkta imponerade över priserna på mat här - Phuket var mycket dyrare. Känns bra att höra!

På kvällen tog vi oss till Funky Fish och åt middag och tog vars en sliskig drink. När det var dags att åka hem fanns där ingen tuktuk ( eftersom Job " Do spelade på ett annat ställe på ön den kvällen ). Så Funky-ägaren körde oss hem i sin bil - 12 pers... Det var trångt men det gick! Och helt gratis var det också. Vip-gäster där också??? Sen kom ju det tråkiga - att säga hejdå till våra gäster. De skulle tillbaka till Phuket ( med litet stopp på PhiPhi ) tidigt på måndagsmorgonen. Så nu får vi se fram emot nästa gäng besökare. Tror att det blir Annica F m fam som kommer i februari. I mars kommer morsan och brorsan. Sen är det ju nästan tid att åka hem! Usch.

Lucia

Igår ( fredag ) var det skolavslutning för mig och Jenny. Vi spelade upp en teater ( Askungen ) på thai och vi hade lite publik... några tjejer från Dreamy Spa och någons hyresvärd. Lite nervöst blev det allt men det gick bra. Efteråt var det avtackning och utdelning av diplom - ja vi blev godkända - av skolans rektor och vi lämnade över en blomma och present till Ying, vår lärare. En långlunch på Tavern unnade vi oss efteråt ( god men lite dyrare mat ). Festade även till det med en Coca-Cola. Dricker nästan alltid sodavatten annars men nu skulle det firas! Sen iväg till stranden och träffade massa vänner. Killarna skulle ju stryktipsa igen eftersom förra veckans rad bara gav 80 kr (!). Vi andra solade och pratade och hade det lovely! Halv fem begav vi oss hemåt för att duscha och göra oss i ordning för kvällens aktivitet - en koreansk BBQ i Old Town. Taxi Bang hämtade upp oss och sedan plockade vi upp Frida o Kenneth uppe på berget och iväg mot Old Town. Vi blev ett nätt litet gäng på 19 pers och det blev ett lååångt bord till oss. Vi fick in 3 grillar på bordet och på dessa skulle man själv steka sin mat - räkor, bläckfisk, fisk, oxkött, kyckling, fläsk. En buljong skulle hällas på och man kunde även steka ägg på den. En Tom Yam Goong ( Thailands berömda soppa ) serverades som tillbehör. Väldigt annorlunda men faktiskt gott. T.o.m. bläckfisken gick att äta! Runt tolvtiden åkte vi hem för att få några timmars sömn.... för Månsson o Pålsson hade bestämt sig för att överraska Frida o Kenneth med ett vackert luciatåg på lördagsmorgonen. Vi vippade in oss i vita lakan ( likt togor ). Franska bageriet hade bakat lussekatter som vi köpte med oss upp på berget. Vi knackade på och ingen öppnade. Ringde Frida på mobilen och sa åt henne att öppna dörren för "där stod ett paket och väntade" och långt om länge gjorde hon det. Vi sjöng så falskt vi kunde och de blev fulla i skratt precis som vi. Något yrvakna drack vi kaffe och åt lussebullar och beundrade utsikten över Andaman-sjön. Frida o Kenneth hakade på oss - röda lakan och tomteluvor - och vi körde ner till Micke o Tina. Där var lite tröttare ansikten som mötte oss ( trots att klockan då var halv tio... ) och det blev en snabb visit med kaffe o lussebullar igen. Om en halvtimme ska vi köra in till Saladan och hämta upp våra kompisar från Sverige som ska vara här hela helgen. Så nu har jag inte tid att skriva mer. Hej hej!

Thailändsk postgång...

Idag blev vi en erfarenhet rikare. Igen. Ett antal paket har skickats till oss från Sverige och vi har gått och väntat på dem i flera veckor nu. Igår fick jag ett kollinummer att spåra eftersom Posten i Sverige bara kunde se att det var levererat till utlandet. Har dålig kunskap om hur detta funkar här och bad därför Ying, min lärare, att spåra det. Enligt thailändska posten på internet skulle paketet ha kommit till Bangkok den 14/11 och anlänt till Koh Lanta den 17/11. Alltså snart en hel månad sen! Christofer har varit inne ett par vändor på postkontoret i Saladan för att se om det fastnat där men icke... Ying ringde till postkontoret......... i Old Town. Jodå, där låg paket och väntade med den adressen. Därför tog vi mopparna direkt efter skolan och körde över bergen till östra Lanta ( är för övrigt 14 km dit om någon undrar ). Strax innan Old Town bestämde Christofer sig för att inte bryta gamla vanor utan körde punka. Tredje gången han får det och alla gångerna har varit just på vägen till/från Old Town. Som vanligt tajmade han in det strax framför en liten moppeverkstad. Jag passade på att fråga: Brai-seni yuunai? Och det betyder: Var är postkontoret? Fick en lite luddig vägbeskrivning. Jaja, det var kanske en bra beskrivning men det är min thai som är lite luddig. I alla fall skulle det vara lite längre fram på vägen och jag skulle svänga vänster. Så medan C och Anton väntade på ny slang till däcket körde Wilmer o jag till posten. Hittade en väg till vänster och svängde in där. För säkerhets skull stoppade jag några thaiare och frågade igen. Men hade jag kört 50 m längre fram i stället så hade jag stått utanför posten... Lite onödigt att fråga där men det är ju bra träning! Det blev lite thai/engelska där inne och efter många om och men fick jag ut 2 paket. Största problemet var att få dem att säga Pålsson. Haha. C och jag var färdiga på samma gång och bestämde oss för att ta östkusten upp till Saladan och kolla där också om det fanns fler paket. 17 km norrut. Inga paket. Tanka och sen hem ( Saladan - Khlong Kong 7 km ). Puh! Om en timme ska jag och resten av klassen äta middag med Ying för nu har vi gjort alla prov utom teatern som vi ska spela upp i morgon. Men den får gå som den vill - det mesta är gjort! Och det har nog gått riktigt bra så i morgon vid lunch muckar vi! Tjoho!

Solglasögon

Nu till ett viktigt ämne - solglasögon. Det kan ju vara en bra sak att ha och därför är det också bra att 9 av 10 affärer säljer sådana här. Ni förstår väl också att det vimlar av Ray-Ban, D&G och liknande? Dock inte den bästa kvalitén nej. Riktigt usla kopior som inte håller för någonting. Christofer vet. Han har nämligen redan hunnit paja ett antal solglasögon tack vare oaktsam hantering. Det går nämligen inte att sitta på en restaurang som står på pålar i havet och samtidigt ha glasögonen uppe på huvudet när man ska titta upp mot solen. Då säger det plums. Tappa dem i marken funkar inte heller. Ibland räcker det att man ska ta dem på sig för att glaset ska spricka. Barnens lek med dem är inte heller att rekommendera. Ibland blir det lite för mycket saker i strandväskan och då kan man höra knakelibrak... JA, vi vet att det finns RIKTIGA solglasögon här hos riktiga optiker ( finns en hel del faktiskt ) men så länge man är klumpig är det inte lönt att lägga för mycket pengar på dem. Det får räknas in 1-2 par/månad i budgeten. Priset ligger ju dock runt 200 baht ( 40 kr ). Så vi gråter inte över spilld mjölk.

Tipsfredag

Nu var det fredag och det innebär stryktipsdags. Men nu var ingen vanlig fredag, utan kungens födelsedag, kul för honom tyckte vi. Men eftersom detta är ett lite underligt land så hade Maria läst på lite vad gäller kungen och det var ju tur för det visade sig att på hans födelsedag så serveras ingen alkohol.....på en tipsfredag är det väldigt gott att ta en eller två Chang när vi kryssar ihop 13 rätt. Så för säkerhets skull körde jag till Funky och förhörde mig om det, men det var lugnt.

Så på fredagen kl. 13 var vi bänkade för att diskutera hur vi skulle ta hem miljonerna, enkelt.... förra veckan hade vi faktiskt 10 rätt vilket gav 390.- tjoho.

Vi hade ett strålande väder och ett spegelblankt hav och här spenderade vi eftermiddagen fram till sex på kvällen.

Sen blev det till att köra hem och duscha och göra sig i ordning för att sen träffas på Bajen för lite mat och spela lite wii (och tjejerna läste svenska skvallertidningar och som dom trivdes).

Under kvällen så hördes rejäla fyrverkerier lite här och där, som också var hyllningar till kungen. Några av dom smällde precis utanför resturangen vi satt på, inte utan att man hoppade till lite.

Det känns som man lever ett liv i lyx här nere och då pratar jag inte om pengar, utan om att bo i ett klimat som man tycker om i ett helt år, att bara sitta i en skön solstol och bara titta ut över ett spegelblankt hav och prata med våra vänner. Eller som någon bestämt att på söndag är det volleyboll turnering och någon frågar om vi har tid och lust att vara med....Tid!! är ju något vi har. Men att bara kunna göra det man känner för, just för att man har tid och ork, det tycker jag är lyxigt. Nog för att man vill börja jobba när man kommer "hem", men här gäller det att leva livet medan vi är här utan att det behöver kosta en massa pengar hela tiden. Hur det går i volleybollen "kanske" vi berättar om imorgon.

Nu närmar det sig jullov för studenterna, Maria går en vecka till medan Anton och Wilmer går två veckor till, sen har dom tre veckor ledigt, ska bli skönt för dom. De har jobbat hårt alla 3. Jag har jobbat hårt i hemmet så jag har också varit duktig ;-)

Karneval

I torsdags när jag körde hem från gymmet så körde jag förbi ett karnevaltåg, så det blev till att köra hem efter kameran och tillbaka till en av thaiskolorna där dom samlats för att spela och sjunga. Det var cirka hundra barn som klätt ut sig i karnevalkläder. Tror det var en hyllning till kungen som fyllde år dagen efter och kungen är ju otroligt viktig i detta land. Där var väl ungefär 300 thaiare och två västerlänningar förutom mig själv som hittat hit. Men det var kul med lite karnevalstämning.

Saknade förstås ett öltält men det hade nog inte passat in här...

Fotbollsturnering

I onsdags var det dags för lite fotboll, det var match mellan svenska och thailändska skolbarn. Det var organiserat efter thaistyle, alltså total förvirring i 45 min innan det kom igång. Det blev tre stycken 15 min matcher.

Och som vi listade ut innan så ville Anton vara åskådare men Wilmer ville spela, åtminstone till han fick ett kanonskott i magen...så var den dagen förstörd, men efter lite övertalning från en lärare så var han med på planen. Man blev ganska imponerad, våra knattar kämpade och sprang men såg lite smått förvirrade ut när thaibarnen dribblade, fintade och sköt till sig en säker seger.

Det var klarblå himmel och drygt 30 grader varmt, så vi skyller på värmen att vi förlorade.

Ao Nang

Helgen som gick tillbringade vi i Ao Nang. Det är en "by" på fastlandet 2 timmar med båt härifrån. Vi kände att det var dags för en liten utflykt igen och dessutom behövde vi lite kläder. Här på Lanta är det lite ( rätt så mycket ) begränsat med utbudet av kläder och annat kul. Vi satte oss högst upp på båten där det inte ens fanns bänkar att sitta på. Fin utsikt dock! Vi lämnade molniga Lanta bakom oss och ju närmare Ao Nang vi kom desto mindre moln blev det. Lågvatten vid ankomst innebar att vi fick ta oss ner i en longtailbåt för att ta oss den sista biten in till piren. Där väntade en mycket annorlunda "buss" på oss för att ta oss till hotellet. Vi installerade oss och bytte om till spender-byxorna och sen gick vi loss i affärerna! Äntligen skulle jag få träna en massa thai.............trodde jag............. Problemet var bara att thaiarna pratade svenska. Suck! Det var lite Phuket-varning över det hela. Skräddare i massor - indier de flesta. Med bakåtslickat hår och som på bruten svenska ropar: Tjena, hur är läget? Gav dem inte ens en blick tillbaka utan det var bara att knalla vidare och låtsas som det regnade. Jobbigt. Givetvis är det sååå jobbigt att shoppa och då är det trevligt att hitta Burger King! Whopper, milkshake, lökringar. Mmmm. Det blev en ganska tidig kväll för att orka med lördagen också. Uppe i ottan som vanligt ( pga morgonpigga barn ). Mamma trött som ett åldersdomshem och ville bara sova. Berodde kanske på en säng hård som granit? Eller för att man fick ligga som ett spik med Wilmer bredvid i samma 90-säng? Eller kanske för att man mitt i natten fick trösta denne Wilmer som ramlat ur sängen och slagit sig? Vem vet? Men tanken på en frukostbuffé fick mig att kravla mig ur sängen. Det blev äggröra och bacon och några toast och frukt och kaffe. Packade en badväska och gick 50 m ner till stranden och köpte biljett till Railay. Longtailbåten tog oss dit på 5-10 min. Där hyrde vi 2 kajaker och krängde på oss två nummer för små flytvästar ( kunde lika bra varit utan för man hade väl sjunkit som en gråsten ändå ). Wille o jag i en kajak. Anton o pappa i en annan. Sen började vi paddla. Det gick ju lätt som en plätt. Inte helt lätt att hålla takten med de små men de kämpade på bra. Paddlade in under klippor och in i små grottor. Vattnet var härligt grönt och solen brände i skinnet. Nästa strand vi kom till pausade vi på. Köpte bananer, munkar, ananas och lite dricka. Vi hade hyrt kajakerna för 2 timmar och efter 1½ timme hoppade vi i dem igen och skulle ta oss hemåt. MOTVIND! Betydligt jobbigare på hemvägen och en rejäl kastvind höll på att välta Wilmer och mig. Trodde aldrig vi skulle komma in till land igen. Helt utmattade slängde vi oss på stranden för att sola medan barnen byggde sandslott. En sen lunch med urusel service hann vi också med innan longtailbåten tog oss med tillbaka till Ao Nang. Shopping och middag på McDonalds på kvällen. En liten kvällsdrink på en restaurang fick vi också tid till. Satt mest och tittade på turister och vi kände oss själva som turister också! Det gör vi inte på Lanta men det var skönt med ett litet avbräck i vardagen och vi behöver inte åka så långt bort! Knappt två veckor kvar av thaikursen och då kommer det ju hit besök! Ska bli så kul. Strax innan jul åker vi till Kuala Lumpur för att söka nytt visum. Stannar där i 5 dagar så vi ska nog hinna med det vi planerat. Sen är det jul och sen nyår. Jisses vad fort det går. Kan ingen bromsa tiden lite?!?!

Disco

I torsdags anordnades det disco på barnens skola. Naturligtvis ville pojkarna gå dit och så blev det. Entré 100 baht och sen blev det köp av popcorn och läsk. En hel timme satt de och bara åt och åt och åt. Det ordnades en "levande" enarmad bandit som barnen hade skoj med. Ingen dans eller limbo ( för våra barn alltså ). Helt ointressant! Men de hade haft jättekul på discot i alla fall. När det var slut ilade vi hemåt och gjorde oss i ordning så att vi vuxna också skulle få ha lite kul - Job 2 Do spelade på Funky Fish och bord var reserverat till oss kl. 19. Men först en liten fördrink upp i bergen hos Kenneth och Frida. Vilken utsikt de hade! Kändes nästan som om man var i Österrike. Det blev ännu en trevlig tillställning och denna gången hade vi tagit barnen och mig lediga från skolan. Anton och Wilmer kämpade så länge de kunde men strax innan Job 2 Do började spela (vid midnatt...) orkade de inte hålla ögonen öppna längre utan somnade i våra knä. En timme senare hade vi hört de låtar vi ville och tog en tuk-tuk hem. För på fredagen väntade nya upplevelser igen och då måste man vara pigg!

Lite av varje

Nyss hemkommen efter träning och resten av familjen i skolbänken.

Dags att fixa lite frukost till mig, har hört att det är bra att käka ägg efter träning, så det blev ett par stekta ägg och en kall öl...skämt, tog kaffe istället.

Nu börjar vi tröttna på vädret här, det har varit mulet och regn från och till i ca två veckor nu, jaja, jag vet att ni har snö och minusgrader där hemma, men vi vill ha lite sol nu så man kan köra ner till Funky Fish och ha det lite gott.

För det är just där jag spenderar ganska mycket tid, efter att jag har städat, diskat och bäddat så blir där en kvart över.

I söndags var det dykdags igen, Koh Ha var målet. Jag, Niklas, Malin och Christoffer och några andra var det som åkte ut.

Vi hörde att de sett valhaj där så vi hade stora förhoppningar att få se en, men nej, en annan gång kanske. Det blev istället massa andra fiskar som vi brukar se, plus flera seasnakes (bilden) denna gång.

På torsdag är det konsertdags igen med Job2do och var... Funky Fish, mitt favoritställe.

Denna gång har vi tänkt till lite, så barnen har fått ledigt från skolan på fredag.

Så efter lite sovmorgon tar vi en tuk-tuk till Saladan och går på färjan som avgår 13.00 till Ao Nang där vi ska spendera helgen...lite sol tack.

Eftersom vi inte har några inkomster här nere så har vi kommit på ett stensäkert sätt att få in lite pengar, vi har börjat.....tippa stryktips!? I alla fall så är vi fem blir kanske sex stycken som tippar, sen finns här en del sportsbarer som visar premier league om man vill.

Vad gör man annars här förutom sol, bad och träning? Tar mig en tur då och då, eller ganska ofta faktiskt, till Saladan för att bara gå runt och titta och shoppa ibland. När jag var på väg hem från Saladan igår så höll jag på att köra på en apa, inte helt ofarligt.

Men i förrgår så mördade Maria en orm, vi var på väg till en restaurang. Lite halvmörkt ute och Maria körde först och då ser jag en orm i vägkanten men det gjorde inte Maria, så hon körde över den och det är ju inte mycket att riskera en olycka för så jag körde också över den, den dog.

Ibland har man väldigt mycket tid över, man sitter på en strand och funderar över livet här.

Vi har snart varit här i fyra månader, det är ganska lång tid utan att träffa sina föräldrar, syskon och andra släktingar och vänner, och ibland känner man sig rastlös och tycker det skulle vara kul att jobba lite...men bara lite.

Men det är väldigt skönt att slippa vädret som ni har där hemma just nu.

Så gå nu inte och tro att vi är på väg hem för vi trivs förbannat bra här...

Städdag...

Efter en snabb titt bakom gardinen och ut mot havet i morse blev det snabbt bestämt att idag är det städdag. Mulet, grått och trist. SOM vi klagar på vädret... sen går man in på Ystads Allehanda och läser om blixthalka och snöslask och vips så klagar man inte längre! Ett par rostade mackor senare står jag med en sliten t-shirt, strumpor ( pga grusigt golv... ), Jill Johnson på full volym och sopkvasten i högsta hugg. Dags att feja lite! Sängarna åkte runt i rummet för att kunna sopa undertill. Bord möblerades om ( tänkte genast på Gunnel där hemma som gärna möblerar om ). Rentvättade lakan och örngott i sängen. Putsa toaletterna. Hittade minsann en tvål under ungarnas säng... 3 Svarte-Petterkort under vår säng. Dessa försvann för ett par månader sedan. Alla onödiga prylar som låg framme och skräpade åkte ner i resväskan i väntan på hemresa om 8 månader. Slog in lite julklappar. Satte upp teckningar som Anton fått levererat av en helt okänd tjej på skolan igår ( från hans klasskompisar hemma i Sverige ) på vår brevvägg som nu inte räcker till längre så vi fick fortsätta på nästa vägg. Man blir ju alldeles rörd när man läser deras fina brev! Jag hann också med en del av min läxa. Sist svabbades golvet och nu känns det rent och fräscht igen. Visst känns det även skönt i huvudet när man städat så noga?!?

Välförtjänta av en god lunch tog vi moppe-expressen till Bulan och åt. Därifrån körde vi söderut till Khlong Nin och tog en lång härlig promenad på stranden. Barnen plockade massor av fina snäckor och kanske de får flyga till Sverige i något brev?

I torsdags fyllde Micke 45 år och det ville vi naturligtvis fira. Blev hembjudna till dem på lite dricka och snacks och middag intog vi på Bajen. Efter kaffe, tårta och partytrix drog vi hemåt. Skola dagen efter ju! När jag slutat skolan igår kom Christofer dit och vi gick in på Dreamy Spa för att få vars en bodyscrub. Det är så skönt att bli av med gammal solbränna. Eftermiddagen satt vi och jäste på Funky Fish och det var även där vi åt middag. Perfekt avkoppling på ännu en perfekt vecka.

Ikväll väntar Bajen igen - jubileumsfest med gratis hoppborg, minigolf och Wii-spel. Barnen har fått reklamtröjor därifrån och OM de hinner bli tvättade och torra så ska de ha dem på ikväll. De var totalt genomblöta efter torsdagens gympapass i hoppborgen...

En smak av Tyskland!

Idag kände vi för att prova en ny restaurang och varför då inte en med tysk mat? Det är ju så GOTT. Halvvägs upp i djungeln längs en grusväg ligger Bootshaus. Inte en av de billigare restaurangerna på ön men maten var det inget fel på. Ungarna tog wienerschnitzel (som vanligt...). Christofer fick sitt begär efter korv mättat en aning då han beställde en Bratwurst med Kartoffelsalat. Jag chansade på gulasch m nudlar. Som tillbehör tog vi en portion gurka ( i ättika ). Dessutom bjöd de på vitlöksbröd som inte var av denna världen! Hit kommer jag definitivt att gå fler gånger. Kanske som variation till Bajen på lördagarna? Thaimat är gott men tysk mat är ett strå vassare. Främst för att där är mer variation. Thaimat är ju mest ris och kyckling faktiskt.

Innan vi åt tog vi en tur till Saladan för att shoppa lite. När vi ändå var där passade vi på att boka en liten tripp till Ao Nang. Nästa helg bär det iväg! Man måste ju passa på nu när man ändå är här nere. Det fanns en hel pärm med hotell där som vi satt och bläddrade i. Passade på att prata lite thai också. Och faktiskt förstod de vad jag sa! Nu börjar det bli riktigt kul! Det blev även en del prutande på thai. Christofer, som inte har så mycket annat att göra än att springa runt i affärer och jämföra priser, handlar inte så mycket utan säger snällt till personalen att han ska ta med "the big boss" ( och menar då mig... ). Så när jag är med så ser det ut som det är jag som prutar. Fast egentligen är det C som bestämmer vad det ska kosta och sen får jag sköta snacket. Hyggligt ;-)

Har också förstått att han är mycket i Saladan för alla butiksanställda verkar ha koll på vad han tittat på och frågar "one more today?" och pekar på någon grej vi redan har...

Idag lyckades Wilmer med konststycket att trampa på något vasst (krabba?glasskärva?snäcka?) på stranden medan vi stod och prutade i en butik. Slängde upp honom på ryggen och kutade iväg mot apoteket. Det blödde ordentligt under ena tån. Väl där skickade de oss vidare till Health Center. Ett par tjejer tog hand om honom - sköljde bort sand och smuts, baddade med betadin ( jodopax typ ) och satte på ett litet bandage. Tog kanske en kvart och kostade oss 10 kr! Suck, man blir ju helt ruinerad här! Vi slapp sitta i ett väntrum i timmar och vi slapp allt vad pappersarbete heter. De fick hans namn, nationalitet och ålder sen var det bra med det. Härligt! Tog en sväng in till apoteket och köpte Betadin också. 7 kr för en flaska. Men nu har vi så vi klarar oss ett tag även om vi helst vill slippa använda det...

Yoga

Det finns ju en del saker jag vill prova/uppleva här på sydligare breddgrader.

1) Lära mig thai - har börjat i alla fall...

2) Se Koh Muk - Avklarat i helgen

3) Våga snorkla - jajemen

4) Gå matlagningskurs - not yet men kanske snart?

5) Muay thai - thaiboxning - en gång blev det men vill gärna mer!
6) Yoga

Plus en massa annat kul!

I kväll var det dags för punkt nr 6 - Yoga. Har aldrig någonsin provat det och vet väl egentligen inte vad jag ska tycka om det. Därför var jag ju tvungen att prova. Jag och ett par kursare körde thaistyle på moppen ( 3 pers ) in till Saladan. En liten nätt grupp på 5 pers ( varav Wilmers fröken var en av dem ) slöt upp på gräsmattan intill piren och vi bredde ut våra handdukar/yogamattor. Har aldrig förstått HUR man kan bli trött av att bara stå och vifta med armarna och benen och andas djupt. Men NU vet jag. Tror nog att jag får en släng av träningsvärk i morgon men det kan det vara värt. Helt klart en kul upplevelse och jag skulle väl tro att det blir fler gånger. Varje måndag finns det möjlighet i alla fall och utsikten var inte den sämsta - rakt ut över Andamansjön. Ljuvligt! Väntar dock med att köpa en yogamatta tills rörelserna sitter lite bättre och när jag vet att jag kommer att fortsätta. Får träna på rörelserna här hemma i lägenheten så länge. Hoppas ingen ser...........

Robinson?

Lördagen den 15 nov ställde vi väckarklockan på 7.00. Det var dags att åka på utflykt! Som alla andra turister... Med solkräm, badkläder, handdukar och kamera i högsta hugg traskade vi ner till vår lilla affär och väntade på en bil som skulle ta oss till båten med destination 4 öar. När vi väntat en kvart blev vi lite osäkra och ringde numret som stod på bokningslappen. En thaiare svarade och jag förklarade var vi stod och väntade och han ringde en annan thaiare och sen meddelade han oss att "people come now. Wait wait". En stund senare kom en pickup. Upp på flaket som ett gäng boskap och iväg.... men.... visst körde vi på fel håll? Saladan ligger på andra hållet? Log lite försiktigt mot varandra och funderade ut olika anledningar till varför vi körde åt motsatt håll. Norr om Khlong Nin hoppade 5 tyskar på och det ena paret skulle också till 4 öar precis som vi. Då blev vi lite lugnare. Nere i Khlong Nin blev vi avsläppta vid stranden och tydligen skulle speedbåten hämta oss där. Puh!

Iväg kom vi och en knapp halvtimme senare hade vi anlänt till Koh Hai där vi fick möjlighet att snorkla. Allihopa ( dvs ca 25 pers ) hoppade i plurret med snorkel och cyklop. Flytväst till barnen. En liten stund senare var nästan alla uppe igen. Små rester av brännmaneter gjorde att det stacks och brändes över hela kroppen. Barnen fick små röda märken som kliade och båtbesättningen gav oss någon rosa kräm att smörja in sig med. Gick nog åt en hel flaska! Eftersom ingen ville snorkla mer där så körde vi vidare till Koh Muk och Emerald Cave. Flytväst på barnen och alla samlades längs ett långt rep i vattnet. Nu skulle vi simma igenom en 80 meter lång och kolsvart grotta. Det var riktigt spännande och barnen klarade det jättebra! Ibland fick Christofer ta foto med blixt för att vi skulle kunna se något. Lite läskigt att inte veta vad som finns runtomkring en... Vem vet vilka odjur som döljer sig där inne?? När vi simmat igenom grottan kom vi ut till smaragdgrönt vatten och en härlig sandstrand. Vår familj kom ut mitt i en fotosession som en bunke thaiare hade och de mer eller mindre drog med oss på sina foto. De tafsade lite i ungarnas hår och klappade oss på axlarna och tackade så mycket. Mycket skratt och fniss. Där inne fick vi njuta en stund innan det var dags att simma ut igen.

När vi åkte med den där speedbåten så kändes det som om man satt på en båt på väg till en Robinson-inspelning... Så känns det nog. Man sitter där med vinden i håret tillsammans med en massa människor man inte känner. Man vet inte riktigt vad som väntar en men vet att det kommer att bli ett minne för livet. Man har knappt några saker med sig, bara det nödvändigaste. Sen blir man avsläppt på en ö med kristallklart vatten. Men där slutar liknelsen. För mat fick vi - utan att först behöva fånga en varan. Vätska fick vi - utan att behöva slå hål i en kokosnöt. Ensamma var vi inte - det kom fler båtar med turister. Hem kom vi - utan att bli utröstade i ett ö-råd. Föredrar nog denna upplevelsen.

Nästa stopp blev på Koh Kradan. Vilket vatten!!! Rena paradiset ( har jag sagt det förr?? ). Jaja, det finns bilder i albumet. Avgör själva. Detta stoppet blev lite längre och här bjöds vi även på lunch bestående av kokt ris ( nähä! ) och kycklinglår och en fiskgryta. Vattenmelon, ananas, coca-cola och vatten var läskande i värmen. Mycket snorkling blev det också. En thaikille plockade upp 2 rejäla sjöstjärnor som vi fick titta på. Anton lade dem på magen och vi tog foto! Sen åkte de tillbaka ut i havet igen där de hör hemma. Ett sista snorklingsstopp hann vi med ( där Anton såg en svärdfisk på 1 meter ) innan hemfärd. Wilmer blev lite hängig på hemresan och vi tror att det var en kombination av sjösjuka och vätskebrist. Blev avsläppta på Phra-Ae och hemkörda med pickup. Vilken underbar dag vi hade! Strålande sol och ingen vind. Men det är ansträngande att vara ute en hel dag i solen. Wilmer och jag däckade på sängen kl 17! Kl 18.30 blev vi upptvingade ur sängen för då stod det hämtpizza på bordet. Sen lade vi oss igen. Och vaknade halv 8 i morse! Så idag har vi haft lite mer energi plus att vi har tvingat i oss lite mer vätska än igår.

Loy Krathong

Loy Krathong, Ljushögtiden, infaller fullmånenatten den tolfte månaden i månkalendern. Enligt västerländsk kalender blir det i slutet av oktober eller i november. 2008 ( år 2551 för thaifolk ) var det igår ( den 12 november ). Då tackar man havens och vattendragens moder för vattnet man får. Man ber även om ursäkt för att man förorenar hennes vatten. Det är en högtid då man lämnar gångna synder och motgångar bakom sig och ber om tur inför framtiden. Loy betyder flyta och Krathong betyder bladskål. Barnen fick prova på att göra sådana bladskålar i skolan. De blev jättefina. De görs av bitar från bananstammen och man använder bananblad för att smycka dem. Lite färgglada blommor och en massa nålar går det åt. Sist sätter man i 1 ljus och 3 rökelsepinnar. Man ska även lägga i en bit av en nagel, ett hårstrå, 3 baht och en bit tyg. Så när vi satt på restaurangen igår innan vi skulle sjösätta krathongerna så hade vi ett fasligt sjå med att rycka hår från barnen och be dem bita på naglarna... Berättade för det tyska paret bredvid oss vad man skulle lägga i och då började de också rycka sitt hår. Haha, kunde lurat i dem vadsomhelst tror jag.

I Phra-Ae Park firades högtiden med pompa och ståt. Liveband spelade på en stor scen, en skönhetsdrottning skulle utses ( missade dock detta pga trötta barn ) och stora ståtliga Loy Krathonger visades upp ( se bilden ovan ). Fyrverkerier såg man också lite här och var. Barnen släppte ut sina båtar och på stranden tände vi en japansk lykta som på andra försöket (!) steg mot skyn. Så grannt så grannt. Det blev en lång promenad längs stranden och vi var alla helt slut i benen efter den strapatsen. Men det var en lugn och härlig kväll!

Så här fint är det med lanternorna: http://www.youtube.com/watch?v=_tNHscNxn_U

Vill ni lyssna på Loy Krathong-sången som vi "skulle" lära oss i skolan så hittar ni den här:

http://www.youtube.com/watch?v=J05U2oeANg8

Barnens hälsning till Sverige!

När jag ändå är igång och skriver så får barnen passa på att skicka en hälsning. Vi körde en liten mini-intervju och svaren blev väl som väntat.... Läs själv:

Vad är roligast i Thailand?
A: Bada i poolen
W: Hoppetornet på Bajen, marknaden och karusellerna

Vad är tråkigt?
A: Att vänta på mat på restauranger ( = i-landsproblem )
W: Äta pasta hemma ( så det undviker vi så gott det går )

Vad saknar ni mest?
A: Att cykla. Kompisar. Studsmattan.
W: Hugo och min gamla dagiskompisar. Studsmattan. Lösgodis.
Båda: Att få krama de vi känner!

Vad är det finaste ni sett här?
A: Templet i Krabi
W: Elefanterna (!)

Vad tycker ni om skolan?
A: Mittemellan. Roligt att träffa thaibarnen. Engelskan tråkig. ( Fast Anton är jätteduktig och kan beställa själv ibland )
W: Roligt att spela innebandy.

Vad är det godaste ni ätit?
A: En räkomelett
W: Grillade kycklingvingar

Vad vill ni ta med er hem?
A: En apa
W: En elefant och en ödla

Vad kan ni säga på thai?
A: Räkna till 100. Vatten, tomat, haj, apa, svart, orange, gul, tack, hej, elefant, rosa
W: Räkna till 20. Apa, elefant, vatten, haj, tomat, orange, tack, rosa

Vad är det första ni ska göra när ni kommer tillbaka till Sverige?
A: Plocka kantareller
W: Till Tivoli

Så ni märker att barnen verkar trivas och att de längtar hem ibland. Men inte så mycket att de vill åka hem nu. Regniga dagar fördriver de gärna tiden med att bråka med varandra. Ibland kan de dock sitta i timmar och leka med lera ( se bild ovan ). Det blir fiffiga skapelser som ska likna fruktfat, korv med bröd och köttbullar med stuvade makaroner. Emellanåt blir det gubbar med tandpetare som ben, armar och hår. Igår åkte mina kläder på barnen för då var det maskerad och de skulle se ut som tjejer. Måtte det bli sol igen snart.............

Mitt-terminsprov

Idag var det dags för thaikursens mitt-terminsprov. Visste att det skulle ta hela förmiddagen och hade inte pluggat sådär fantastiskt mycket som jag normalt gör. Tänkte att det jag inte lärt mig hittills, det kommer jag inte heller att kunna trycka in i huvet nu. Sååå rätt jag fick! När vi kom till skolan blev vi utschasade till en minibuss med ett kuvert i handen där det stod Task 1. Nu började vi förstå vad detta gick ut på - vi skulle göra olika uppdrag på olika ställen och vi fick bara prata thai! Allt dokumenterades med hjälp av en videokamera. 10 uppdrag skulle vi utföra och det ena var svårare än det andra! På första stället skulle vi fråga om den godaste maträtten, beställa en apelsinjuice utan is och socker. Fråga efter toaletten. Drog sen vidare in till Saladan och skulle förklara vägen för chauffören. In i en souvenirshop och där fick vi nästa uppgift: 10 artiklar skrivna på thai! Dessa skulle vi läsa och fråga efter och fotografera dem. Ja det var så roligt men ändå jobbigt och svårt. Det är så lätt att ta till engelskan men se det funkade inte idag! Alla hjälptes åt och turen gick sen vidare till sjukhuset i Old Town på andra sidan ön. En sväng till Viewpoint och lite fotograferande. Hem till en äldre, gråskäggig man med turban ( som tydligen är vår lärares hyresvärd ) och försöka prata lite med honom. Ying berättade senare att även hon har svårt att förstå honom... TACK! Inte bara vi som var tröga då. Vi fick i alla fall fram att de var 5 st i hans familj. Han hade 1 son och 2 döttrar. Och mycket prat om gummiplantager och provinser eller regioner eller nåt. Tog lite tid där. En Travel Agency hann vi också med. Så nu vet vi vilka öar som ingår i 4 Island Trip och hur dags man blir hämtad och lämnad om man bokar denna turen. På frågan om hur vädret skulle bli imorgon blev svaret: Jag är inte säker. Men en sak vet jag - om det blir samma väder som idag så lär jag bli genomblöt på väg till och från skolan. För det VRÄKER ner idag igen. Och hur Ying ska kunna bedöma detta provet och ge poäng det vete sören. Men kul hade vi i alla fall. Roligaste provet någonsin! Dessutom fick vi vars en fin t-shirt där det står ungefär "Farang! Tala thai långsamt". Faranger är vi västerlänningar...

Sverige-kontakt

Titta här så mycket brev vi fått! Vi blir som barn när det dyker upp brev och kort från Sverige. Det är så kul att ni tänker på oss fortfarande. Antons klasskamrater är jätteduktiga på att skicka mail via sin fröken. Alla har så roliga, konstiga och annorlunda frågor som de vill att Anton ska svara på. En av tjejerna ville t.ex. att vi skulle skicka en död bläckfisk till henne... En av kompisarna skrev: "Om bara din mamma kunde lära sig hela språket så kunde ni komma hem tidigare. Det skulle vara bra för mig." Så gulligt! I måndags gick vi till posten med ett paket med diverse saker i och skickade detta till fröken Cissi. Det får bli en liten överraskning vad det finns i paketet...

Wilmers dagisfröknar har också mailat och Wilmer blir supermallig då! Han säger fortfarande att han är äldst på dagis trots att han nu går i "skolan".

Vi försöker så ofta vi kan att skicka brev hem till Sverige men ibland går tiden lite för fort även här nere. Men bättre sent än aldrig! Ibland får barnen lite godis i breven, ibland nåt Pokemon-kort, foto och teckningar. Och det blir väldigt uppskattat! Även på bloggen blir vi jätteglada över kommentarerna ni skriver! Det gör det lite roligare för oss att skriva när vi vet att ni läser det. Ge er gärna till känna ni andra som också läser!

Och till moster U-K: Ert vykort kommer upp på väggen inom det närmaste! Lovar!

Tack o hej!

Job 2 Do

Häromkvällen var det party igen... Stor uppståndelse på ön då thaireggaebandet Job 2 Do skulle uppträda på VÅR lilla enkla strand. En liten oansenlig bar ( Back Moon Bar ) stod som värd. Tidigare på dagen fick vi vår dagliga dos av sol och bad vid Funky Fish på Phra-Ae. Detta har blivit något av en samlingsplats på helgerna. Träffade Micke, Tina, Christoffer, Malin, Frida och Kenneth där och det slumpade sig så att vi bjöd hem till förfest. Gångavstånd till baren - perfekt! Duschade och välluktande ( av myggmedel ) tog vi emot gästerna och svepte i oss några goda öl, lite vin, ett par whisky och varför inte lite alkoläsk? Någon hade sagt att bandet skulle spela kl. 20. Några sa kl. 21.00. I detta landet you never know. Vi gick dit någon gång däremellan och satte oss tillrätta i solstolarna som stod nerborrade i sanden. Bordet fylldes snabbt med ölflaskor trots att det var rena ockerpriserna den kvällen - 100 baht/st!! Värre än Systemet!! Barnen hittade några små tyska tjejer att leka med och det blev en glad tillställning ( som ni ser på barnen på bilden ). Det kom mer och mer folk och ca 23.00 kom bandet igång att spela. Så vi kom i alla fall inte för sent dit... Vill ni lyssna på en av deras låtar så kan ni följa denna länken: http://www.youtube.com/watch?v=WAdZzr0ysxg . Barnen skulle till skolan dagen efter så vid halv tolvsnåret knallade vi hemåt. De stupade i säng efter att ha duschat av all sand. Vi öppnade sovrumsfönstret på glänt och låg en stund och lyssnade i sängen. Härlig musik i en härlig miljö! Dagen efter hade jag ledigt från skolan ( pga många som var på visumresor ) och Christofer och jag passade på att sola ( och plugga lite... ) innan barnen kom hem från skolan. Sen blev det en tidig kväll för oss alla fyra.

Visumresa

Nu har Kroonarna lämnat oss för att tillbringa lite tid i Ao Nang. Vädrets makter var inte på deras sida här. Eller rättare sagt - inte på Jennys sida... Jocke och barnen trivdes utmärkt! Samma dag de åkte kom solen fram och idag har nog varit den härligaste dagen av våra 90 dagar här. Och när man har varit här i 90 dagar innebär det att det är dags att åka på visumresa till Malaysia. Gårdagen tillbringade vi i en flådig pickup och det var som att sitta i en vanlig bil. Det var ett tag sen man gjorde det minsann! Turen gick till Satun och visum nr 3 skulle aktiveras så att vi får 60 nya dagar här i Thailand. Vår chaffis var en ung kille som hette Pom och kunde prata hyfsad engelska ( fast jag tränade min thai och det funkade ). 5 timmar och 7 förfrågningar om vägbeskrivning senare parkerades bilen vid gränsmarknaden. Sen väntade en massa pappersarbete. De är lite roliga här nere må jag säga. Ställde oss i en kö och när vi kom fram sa gubben i luckan att vi skulle stå i kön bredvid. Gick runt stången och tittade in i nästa lucka. Då hade gubben rullat sin stol till den luckan i stället. Då gick det bra! Haha. Visade passen och ifyllda papper och detta innebar att vi lämnat landet. Gick 50 m till Malaysia. Fyllde i nya papper. Lämna papper och pass i luckan. Gå runt tullkuren. Fylla i nya papper, lämna passen i luckan och nu hade vi anlänt till och lämnat Malaysia. Gick tillbaka 50 m till Thailand. Fyllde i nya papper, lämna passen, fick stämplar och SEN var vi inne i Thailand. Puh! Det tog sin lilla tid men chaffisen fördrev tiden med att shoppa på marknaden.

Åkte vidare till Trang och Lotus/Tesco för att snabbshoppa lite nödvändigheter såsom bäddmadrass, kläder till barnen, kaffe, munkar ( viktigt viktigt! ), block, pennor m.m. Det märks att vi västerlänningar är sällsynta där för det kändes som om alla tittade på oss. Började undra om håret stod på ända eller om jag kletat smink i hela ansiktet eller nåt.... Några ställde sig precis bredvid oss och bara stirrade på barnens hår! Beställde lite take-away som vi åt i bilen. Kl. 20.00 satte vi nyckeln i dörren och slängde oss i sängen och somnade nästan direkt. Det var en jättehärlig dag trots att vi tillbringade 13 timmar på resande fot och förbrände i snitt 100 kalorier ( och det för att vi svettades som fan vid gränsen!!! ). Barnen var superduktiga hela dagen!

Idag har vi varit på Funky Fish där vi mer eller mindre bott den senaste veckan. Malibu m ananasjuice och Gin o tonic till frukost. Träffade några bekanta där och badade och solade i flera timmar. Ljuvligt! Just nu är allting toppen och vi bara njuter av att vara här. Har varit några riktiga down-dagar men NU har det vänt! Finns inget jag saknar hemma i Sverige ( jaja förutom vänner och familj ). Stressen, kylan, matpriserna, hushållssysslorna och alla krav känns väldigt avlägsna nu. Härligt!

Ute i shoppingträsket...

Nu rullar kulorna! Med svenskbesök här nere så får man ta sig an uppgiften som reseledare. Men det gör vi gladeligen. Det nästan spritter i kroppen av att verkligen få visa vad Lanta kan bjuda på. Mest handlar det förstås om att äta gott på spännande restauranger. Vi trodde för några veckor sedan att det skulle bli en tuff historia för familjen Kroon att få i sig någon mat. De har ju alla sina speciella egenheter kring ämnet mat. En har bacillskräck, en annan äter bara kyckling ( dock ett bra land att åka till då ), en som vägrar äta mat som inte ser ut som hemma ( behöver inte ens smaka för att veta att det är äckligt ) och en som är lite nyfiken på mat men som ändå kan rynka på näsan om köttbullarna är för stora. Efter några dagar på diverse olika restauranger i väldigt olika klasser så måste jag medge att jag är imponerad. Det provas en massa hit och dit och det mesta verkar bli uppskattat de allra flesta gångerna. Det är kao pad gai, pad thai gai, massaman, tom kha gai, bananshaker och vattenmelonshaker och pannkakor m.m som slinker ner. Det är solklart att det är till Thailand man ska åka om man vill ha god mat! Fast sol har det varit lite tunt med under gästernas besök. De första 2 dagarna bjöd på häftiga ( minst sagt! ) skyfall. Fast efter regn kommer sol och till Jennys stora förtjusning har solen tittat fram i flera dagar nu. Inte helt klarblå himmel men på lakansvita kroppar är det nog tur det. Precis lagom med andra ord. Barnen badar och leker och badar och leker. Tror nog att de också tycker det är kul att få träffa gamla kompisar hemifrån. En del turer till Saladan har vi också hunnit med. Tyvärr är detta ett minus i ekonomin eftersom Christofer gillar att shoppa... Äntligen sjuder det av liv i lilla "staden" och de flesta affärerna har öppnat och det kryllar av turister här. Dykcentren har öppnat och drar också hit massor med folk. Oliver har också blivit shoppingtokig och det är ett fasligt sjå för föräldrarna att bromsa honom.

Fick ett tidningsurklipp från en resetidning igår där det står: "Thailand förtjänar sitt rykte som ett av världens bästa dykländer. Världens största fisk valhajen är återkommande besökare i det 29-gradiga vattnet, som också bjuder på drakfiskar, clownfiskar och ståtliga korallskogar. Reven Koh Ha och Hin Daeng/Hin Muang utanför Koh Lanta är att rekommendera". Tror nog att Christofer kan instämma i det efter sin dyktur till Koh Ha.

Idag fick vi dessutom ploppa in på ett litet apotek. Wilmer ont i örat, Anton ont i halsen. Så vi fick vars två mediciner ( antibiotika ) och det kostade minsann 44 kr! Plus att vi slapp läkarbesök. Nu håller vi tummarna för att det funkar också.

Om några dagar är det dags för Kroon att dra vidare på sin semester ( snyft ). Nu lär det dröja ända tills augusti innan vi träffar dem igen. Tur att datorn finns så att vi kan hålla kontakten. Men än är det några dagar kvar och de ska vi utnyttja till max. Idag red de på elefanter. Skittråkigt tyckte barnen. Farligt tyckte Jocke. Så det blir nog äta, sola och shoppa imorgon igen. Det är som Anton sa häromdagen när han stod och spände upp sig och klappade sig själv bröstet: Detta är livet!!!

Riktiga vänner!

I torsdags landade våra goa vänner från Sverige i Krabi. Dagen till ära tog jag och barnen ledigt från skolan och vi åkte alla till flygplatsen för att möta upp dem. Det blev ett riktigt race dit och något bleka i nyllet tog vi emot 4 trötta och slitna halvbleka skåningar. Bilturen till Lanta gick lite bättre och efter incheckningen på hotellet blev det ett dopp i deras pool. Snackade till oss gratis poolbad eftersom vi fixat in gäster till deras hotell... Lite lunch med priser som hör till ett fyrstjärnigt hotell blev det också. Vi hade lille-julafton hemma hos Kroon - föräldrar och vänner som skickat ner en massa nödvändigheter. Grovt bröd ( som inte hunnit mögla denna gången... ), alsollösning ( Movitz har förbrukat en del ), tidningar, kanel, godis, baconost, räkost, kaviar, O´boy, några barnfilmer, chokladpuddingpulver, vaniljsåspulver, bearnaisesåspulver, brev till Anton från en klasskompis och en visp. Som pricken över i hade Jocke o Jenny vars en paket till oss. Vad det var i den behåller vi för oss själva men vi fick oss ett gott skratt!!! Kvällen tillbringade vi på Somewhere Else men det blev en lugn kväll. Tror nog att det satt lite jetlag i kroppen på vissa.

Nu när vi ÄNTLIGEN fått hit våra vänner så vill vi ju visa dem ALLT som är värt att se och uppleva och eftersom det ligger lite regn (!) i luften för tillfället så blir det en del restaurangbesök. Efter mitt prov i fredags förmiddag träffades vi vid poolen och sedan satt vi och slappade på Funky Fish tillsammans med Micke o Tina och Månssons. Barnen badade i havet flera timmar! På kvällen åt vi gott på Country Lao. Världens flumställe som jag berättat om tidigare. Trodde inte att Jocke skulle kunna äta något med sin bacillskräck men han åt mest av allihopa! Ungarna verkade trivas som fisken i vattnet. Beror kanske på alla djur som finns där? Stora hundar, små hundar, stora katter, små kattungar... Likt tidigare efter några öl så blev vi hembjudna till Micke o Tina. Nu är de inflyttade i stora villan och de hade fått in möbler och verkade ha kommit bra i ordning. Nääää jag är inte alls avundsjuk på hela bygget..... SÅÅ HIMLA FINT ÄR DET! Satt under tak på altanen på tredje våningen och det fullkomligt vräkte ner. Det var längesedan det kom så mycket vatten på en gång. Längre norrut på Phra-Ae såg vi en massa japanska lyktor som steg mot skyn och vi drog slutsatsen att det var för att hedra den man som var ägare till Dreamy Spa ( mitt favvisställe ) och som dog i veckan. Det var så himla fint att titta på. Mitt i natten var det dags för Kroon att åka taxi hem och vägarna runt huset är urusla. Bara lervälling och gropar överallt. Bilen höll på att fastna och Mickes grabb sprang ner för att visa vägen. Vi stod där uppe och tittade när han plötsligt bara försvann ner i en pöl. Vatten upp till armhålorna! Gissa om vi låg dubbla av skratt?!? När det sen var vår tur att dra oss hemåt så gick det väldigt sakta. På vissa ställen stod det 4-5 dm vatten men det var bara att plöja igenom det. Inte en fläck på kroppen som var torr vid hemkomst. Riktigt kul! Kan inte minnas att jag någonsin skrattat åt att bli genomblöt hemma i Sverige men här kvittar det faktiskt. Det är ju inte kallt!

Idag har vi haft en guidad tur på vårt område - lerigt och jäkligt är det nu så de får verkligen se hur det kan vara här. Hoppas bara att solen tittar fram också snart för deras skull. Det blev ett snabbdopp i poolen för barnen och sedan var det dags att bege sig till Bajen. Personalen där trodde nog inte sina ögon när Jocke beställde in rätt efter rätt! Först en wienerschnitzel stor som ett dasslock, sen en äpplekaka med vaniljglass, sen en stor bananasplit och som en fin avslutning blev det en sliskig drink! My God vad den killen kan äta. Så nu har han bestämt att han ska med Christofer till gymmet på måndag. Kanske lite samvete ändå? Men det är i alla fall riktigt kul att få hit riktiga vänner! Dessutom är det flera dagar kvar innan de drar vidare.

Dykning del 2

Nu har vi fått bilderna från vår dykinstruktör Per på Flip Flop som dykcentret heter. Alla ni som dyker vet ju vilken härlig känsla det är att simma omkring i fiskarnas egen miljö. Och helt orädda är dom också, de ser kanske oss som fiskar, jag vet inte. Dom simmar precis som vanligt när vi stora, svarta figurer flaxar omkring där nere. Otroligt många fina fiskar finns det i alla fall. När Per fick syn på denna leopardhaj så simmade vi dit och Per pekade att jag skulle simma fram till den. Och då blev det så här - ca 1 m ifrån en leopardhaj på 18 m djup,det var spännande kan jag säga. Per sa att det var med ca 80% säkerhet att vi skulle få se haj, så rätt han hade. Vi fick även se en sköldpadda (finns i albumet) på ca 1 m som simmade omkring så lugnt. En sak är säker, det lär bli fler dyk, har ju hört att man kan få se manta och valhaj, en liten rackare på 10-12 meter, snacka om solförmörkelse om en sådan skulle simma ovanför en.

Dykning

Idag har Christofer och Niklas tagit sitt dykcertifikat. Så nu ser man nog inte dem så ofta. I måndags påbörjade de sin läsning av en bok och denna skulle de ha läst ut tills i onsdags. Varför det var så bråttom kan jag fortfarande inte förstå? Men de hann bli färdiga och det var SÅ SYND om dem som var tvungna att behöva PLUGGA här nere. Suck... I onsdags var det dags att "skriva upp" och även detta klarade de med galans. Torsdagen bjöd på en spännande och icke-fiskrik simtur i poolen. Det blev ett dyrt kapitel för Niklas som nu är tvungen att bjuda dykinstruktören på x antal öl - en öl för varje gång man tar av cyklopen och sätter den på huvudet..... Ajabaja! Igår fick de däremot följa med en speedbåt ut till Koh Ha ( = Fem öar ) och där väntade ett par dyklektioner på 12 meters djup i kristallklart vatten. Massor av småfiskar men inte mer. MEN idag fick även resten av familjen hänga med ut på båten och turen gick till Phi Phi-öarna. Det tog ca 45 min dit och havet var lugnt och behagligt. Först i vattnet blev Malin och Ralf. Malin har gjort ca 100 dyk ( och är bara i yngre tonåren! ). Jag är impad! Sen hoppade gubbarna i tillsammans med instruktör och en liten thailändska som heter Goong ( =räka... ). Kvar på båten blev Jenny och jag och kidsen, 2 thaiare och dykfirmans nuvarande ägare Ady. Vi blev försedda med simfötter, cyklop och flytvästar. JAAAA, vi mammor också.... Inte för att vi VILLE - nänä, utan för att föregå med gott exempel inför barnen... Trygga och avslappnade tog vi vars ett jättekliv ut i det härligt blågröna vattnet och började snorkla. Anton och Wilmer verkade gilla att titta på alla fiskar. Jag hade fullt sjå med att spotta ut saltvatten ur snorkeln, men efter ett tag funkade det kanon. Inga fiskar kom och puttade på mig. Inga hajar (!) syntes och det var långt ner till botten. Det var faktiskt riktigt härligt! Det fanns gott om dykare i vattnet under oss även om säsongen knappt börjat. Kan tänka mig hur det är här om några månader.
När alla dykare dykt upp åt vi lite lunch på båten som bestod av stekt ris med kyckling till barnen. Kokt ris med kyckling m cashewnötter till oss vuxna. Ingen smaksensation men det var gött med lite mat i magen vid den tiden. En timme senare hade vi förflyttat båten till en annan dykplats och samma procedur igen. Fast denna gången stannade Wilmer på båten. Anton och jag simmade en bit bort mot klipporna och Ady visade oss en "seasnake". Denna ska vara en av världens mest giftiga ormar. Tur att den var några meter under oss!

Läsa mer? http://sv.wikipedia.org/wiki/Havsormar. När Christofer kom tillbaka fick vi höra att han sett en sköldpadda och att han simmat bredvid en haj. Han ska alltid vara värst... ;-)

Något slitna i kroppen begav vi oss hemåt och lade till med båten i Saladan strax efter kl. 13. Dykutrustningen skulle rengöras och loggboken skulle fyllas i och då passade Jenny och jag och barnen på att sluka en iskall icecreamshake. Mumma! Den satt precis där den skulle. Väl hemma blev det ett dopp i poolen och nu ritar barnen lite. Christofer är helt däckad och har somnat på sängen ( kl. är halv sex... ) och jag sitter här och gungar på stolen. Sjögången sitter kvar i kroppen. Snart blir det lite hämtmat för det är nog max vad vi orkar med. Men vilken härlig dag vi har haft! Detta måste vi prova på med Jocke och Jenny som kommer och hälsar på om några dagar.

Bild på geckon kommer här!

Visst är den fin? Absolut inget att vara rädd för i alla fall.

Same same but different

Asien och Thailand är precis så som man föreställer sig det när man ser på tv - massor av små, nätta och mörka människor som vimlar omkring överallt. Sitter i sina små båtar på hav och floder och rensar fisk och pratar. Och pratar. Och pratar. Det känns hetsigt och stressigt med all trafik. Folk som svänger ut på vägen utan att ens se sig för. Som kör på fel sida av vägen. Som kör om när det verkligen inte är lämpligt att köra om. De stora lastbilarna saktar aldrig ner - nädå de tutar bara. Här är faktiskt hjälmtvång men vem bryr sig. Ofta ser man mopedister/tuktukförare med en hjälm i korgen. Av vilken anledning ligger den där? Gör ju inte särskilt stor nytta där... Vid trafikolyckor flockas det massor av människor. Men inte av samma anledning som hemma i Sverige. Där är folk mest nyfikna och vågar inte alltid hjälpa till. Här hjälps alla åt. Vid senaste olyckan vi bevittnade stod människor samlade runt omkring. En stund senare kom en pick-up med en madrass på flaket. Det fick fungera som ambulans för transport till sjukhuset. Bilen som krockat blev fixad på plats. Killar stod runt bilen och det mekades för fullt. Allt verkar gå vilt till. På tv. För egentligen kan det inte vara mer fel. Här råder lugnet. Familjer samlas i stora klasar för att UMGÅS. Ett thailändskt vardagsrum består av en bokhylla, en tv ( och det är ingen 42 tums platt-tv vi pratar om nu ), ett vädringsställ till kläder och i bästa fall en sliten skinnsoffa. Soffa är nog lite lyx och överskattat här. Det går lika bra att sitta på golvet och prata och äta. Familj och vänner betyder allt här. Prylar och ägodelar är oviktigt. Möjligtvis är det status med en rejäl bil ( läs pick-up ). Går man ensam är det något fel enligt thaiarna. De ser sig själv som flockdjur och måste ha folk runt sig för att överleva. T.o.m. om de behöver gå på toaletten så går de inte ensamma! Märkligt tycker vi.

Jaja. Ikväll har vi provat en ny restaurang igen. Ryktet går att Red Snapper har god mat och det var vi ju tvungna att testa. Det blev 13 portioner tapas. Låter mycket men det är bara pyttesmå tallrikar. Mätta blev vi alla fall men det blev lite dyrare än thaimaten. Rätt mycket dyrare faktiskt. Efter totalt 284 myggbett ( som gick rakt igenom byxorna ) drog vi oss hemåt och barnen trotsade mörkret och plumsade i poolen innan vi ens hann säga "gecko". För det hade vi en stor en rackare på fönstret ikväll. Foto kommer! Såååå himla fin var den. Och lite pratglad också. En bra avslutning på dagen! I morgon blir det minifest ( blir det alltid med Isakssons ) på en ny restaurang igen. Fast vi tar det nog en aning lugnare än i lördags...

Semester!

Har ni saknat oss på bloggen? Kunde tro det. Vi har nämligen varit på semester. Flyttade upp till Mickes och Tinas poolhus i onsdags. För oss är det lite lyxigt att bara kunna gå utanför dörren och hoppa i poolen. Och att där finns varmvatten i duschen. Och att där finns en ugn! Första kvällen for vi iväg till ”Lilla Ullared” och köpte en ugnsfast form ( pris 12 kr ). Nästa stopp blev frukthandlaren där vi införskaffade sapparot ( ananas ), eppen ( äpple ), kloi ( bananer ) och vattenmelon ( har inte lärt mig det på thai än.. ). Nu tränas det för fullt i affärerna. Vi prutar på thai och en del höjer på ögonbrynen och frågar nyfiket varför vi kan deras språk. De vill veta hur länge vi ska stanna här och vilken skola vi går på och var vi kommer ifrån och var vi bor. Igår fick Jenny o jag frågan om vi var systrar…. Dock inte första gången vi hör det. Men såååå lika är vi inte.
Nåväl, när frukten lastats ut i moppen blev nästa stopp Lanta Mart. Socker, smör, havregryn och vaniljglass. Någon timme senare var äpplekakan gräddad och fin. Det blev ju ingen billig historia men helt klart värd varenda baht!

Veckan gick som vanligt fort. Provet i fredags gick som vanligt bra. Vilken talang man är… Wilmer fick ta med en kompis hem i fredags efter skolan - Oscar. De åkte med skolskjutsen hem och sen blev det thai-style på moppen – 1 vuxen och 2 barn. Tur det inte är så långt att köra. Idag har Anton en kompis här. Passar oss utmärkt att barnen roar sig själv. Gårdagskvällens aktivitet på Bajen blev tuff. Micke o Tina hade anordnat en svensk-kväll för familjerna på Lanta Sanuk School och Lilla Svenska Skolan. Totalt var vi drygt 90 pers. Enormt bra uppslutning. Klittopop och Nikkosan halkade in på ett bananskal och blev tilldelade en tjänst i drink/minigolfhörnan tillsammans med en liten thaitjej. Jenny o jag hängde i baren tillsammans med Tina och hann med några goda öl innan maten. Bajenägaren hade fullt upp och de anställda jobbade på för att se till att alla vi 90 hungriga svenskar skulle få mat ungefär samtidigt. Vi hade förbeställt och betalt maten och det var tur det. Annars kunde det blivit stressigt.. Varje familj hade fått ett nummer och detta ropades upp när maten var klar. Micke tog hand om den biten. Stark röst och pratar stockholmska. När hans mat serverades tog Klittopop över och vrålade ut: ”Förrrrti fyyyrrrra” på skorrande skånska. Blev mer eller mindre knäpptyst och ingen kände sig träffad.. Förklaringen till det är att det skulle vara ”Tjugofyra”. Litta gott vitt vin satt där det skulle och flera timmar senare när folket hade börjat dra sig hemåt så blev vi inbjudna till Isakssons nya hus. Månsson/Pålsson tackade inte nej utan begav sig dit. Av med kläderna och sen blev det ett långt nattabad i underkläderna i drygt 30-gradigt vatten medan Tina agerade badvakt och serverade öl och whisky på bassängkanten. Ungarna verkade lite förvånade först men sen vågade de också plumsa i med bara kalsonger på. Första riktiga festen här nere. Men det lär ju inte vara den sista om vi ska umgås med Isaksson….

För övrigt har det mesta varit sig likt. Christofer och Niklas åkte longtailbåt över till Lanta Noi. Kostade 5 baht/pers ( 1 kr! ) och tog någon minut bara. Det var lågvatten och barnen plockade snäckor och letade eremitkräftor och badade. Under tiden passade Jenny o jag på att gå till frissan och klippa bort de mest slitna topparna. Skönt! En liten lunch på Lanta Seafood och sen bar det av hemåt. Vi har fått paket och brev denna veckan - innehållande lösgodis, grovt bröd, osthyvel och gratulationskort till Christofer. Och massa saltlakrits! Tack så mycket!

Allt är precis som det ska och jag tror aldrig jag kommer att tröttna på detta livet!

Lyxliv!

Nu har vädret stabiliserat sig. Det är inte lika fuktigt och tungt i luften och vindarna har lagt sig något. Pålandsvind har blivit frånlandsvind och havet drar maneter och annat skräp med sig ut efter att ha lämnat kvar sand på stränderna. Nu börjar den svala perioden... fast jag vet inte om jag vill kalla den det. Det är lika varmt på dagarna men jag FRÖS faktiskt häromkvällen när vi körde hem från en restaurang. Har nog inte hänt förr.

Helgen gick som vanligt väldigt fort. Vi hade underbart väder och höll mest till vid poolen eller på ett fik. Gubbarna var ju iväg och spelade golf...
På lördag väntar "svensk-kväll" på Bajen. Det blir en liten tillställning tillsammans med Lilla Svenska skolan med totalt 76 pers där vi spelar minigolf och äter god mat och umgås. Skulle tro att Bajen blir fullsatt. Hörde något om att Niklas o Christofer hamnat i festkommittén?

Igår hade Anton en kompis här, Kevin. Ny i skolan fr.o.m. i måndags och Anton är fadder till honom. Träffade familjen redan i lördags av en slump på Faim de loup och blev hembjudna till dem. Barnen badade i deras pool, utbytte tips o trix till Super Mario-spel och verkade trivas bra tillsammans. Jenny och jag stirrade oss mätta på ÄNNU ett flott boende och nu måste vi också få bo lite lyxigt. Så bra då att Christofer fyllde år igår. Och så bra att jag kontaktade vår nya vän Micke. Och så bra att hans och Tinas hus ( med tillhörande pool ) står tomt och väntar på hyresgäster. Och så bra att vi kunde hämta nyckeln hos Micke igår! 1 veckas "lyx" väntar nu. Härlig utsikt över havet och lite högre standard än vad vi är vana vid. För vad ska man köpa i present här nere?? Det finns inte jättemycket att välja på. Fast jag hittade faktiskt lite saltgodis också till honom och det verkade gå hem. Men har svårt att tro att han delar med sig....

Golfrunda

Ja äntligen var det dags för en golfrunda.

07.30 mötte jag och Niklas upp Micke och Fredrik på Seven Eleven i Phra ae.

Där stod en thaiare och väntade med sin pickup förstås.

En och en halv timme senare mot Krabi hoppar vi ur bilen lite smått förvirrade.

Där sprang runt thaiare i gula skjortor överallt.

In i shopen för att hyra klubbor och köpa lite bollar, där stod fem sex bagar att välja på, så var det bara att blanda och ta, betala en slant i kassan och sen när man vänder sig om så är bagen borta... jaha? Vi gick i alla fall ut och där står en självutnämnd caddie (vilket är krav att ha) med min bag, då var det löst.

Och nu är ju vi på semester så det fick bli en golfbil också och tur var ju det för väl på banan vid tiotiden så började det att bli vaarrmmmt, klarblå himmel och dryga 30 grader.

Och så var det ju det här med caddies, framme på första tee kliver jag av bilen så står hon där redo med driver, boll och peg, det här verkar ju bra.

Första slag det gick ju bra, faktiskt, och caddien tar klubban i bilen och iväg. Sen börjar det, slag två går rent åt he...te och caddien börjar skratta lite försiktigt, jaja tack för det stödet.

Efter mycket möda så kom jag också till greenen och då går caddien upp och markerar min boll och tar upp den för att torka av den från ev. smuts.

Efter några hål så kom vi till första ölhaket, och öl efter öl så blev spelet sämre och vägen smalare.

Efter nio hål så blev det lite lunch i form av Pad Thai Gai och just det, öl.

Efter arton hål kunde jag konstatera att det blev en av mina sämsta rundor någonsin så därför valde vi att gå nio hål till, och jag undrar om våra caddies har sett så dåliga golfare förr, för dom hade hemskt roligt åt oss, men det bjuder vi på.

Väl inne igen så tittade jag djupt ner i min bollpåse, jag hade femton bollar med ut och fyra med in, det säger väl en del. Man går ju inte gärna ut i högt gräs eller täta buskar för där kan finnas en och annan orm.

Innan caddien försvann så skulle man ge lite dricks för all hjälp och hånskratt, 300 baht var tydligen lagom ca 60 sek.

Efter en välbehövlig dusch så stod vår thaigubbe och väntade på oss.

Väl hemma vid 19.30 så mötte vi upp våra familjer på Bajen för lite kvällsmat och öl.

Sammanfattning: En jäkligt rolig dag med en del öl och uselt golfspel.

Krabi

Igår var det så dags för oss att göra en liten utflykt till Krabi. Kl. 7.00 blev vi hämtade av skolskjutsen och första stoppet gjorde vi efter 2 km - Faim de Loup. Hade beställt baguetter och kaffe ( och givetvis några goda kakor... ) för att kunna överleva den långa färden norrut. Barnen skötte sig alldeles utmärkt och det blev en smärtfri resa dit. Nåja, om man räknar bort träsmaken i arslet. Vi började med Immigration för att förlänga visumen. Tog väl nästan en timme totalt där och sedan frågade chaffisen och hans flickvän om vi ville se Wat Tham Sua ( Tigergrottans tempel ) och vi visste väl inte riktigt vad det var och vågade inte säga nej. Så dit åkte vi. För att nå upp dit ska man gå drygt 1200 trappsteg uppåt så det får vi ta en annan dag. Men vi gick in i en liten grotta där det ska ha funnits riktiga tigrar. Inte nu längre som tur är! Överallt lullade munkar omkring eller satt och åt av det de tiggt till sig tidigare på morgonen. Även apor lullade omkring och dessa var i full gång med att tigga. Skyltar uppmanade folk att hålla i sina saker och att ha koll på de stjälande aporna. Aporna sträckte ner sina långa armar i soptunnorna och de gick runt folk som satt vid borden. Stannade inte så länge där nej...

Big C, det stora shoppingcentret väntade på oss. Hade skrivit en lång lista på saker vi "behövde", såsom muffins m.m. Fyllde en hel kundvagn med saker och mat och det kostade knappt 800 kr. Löjligt. Sprang mest runt och fotograferade allt för det var verkligen en fröjd för ögat. Slängde i oss lite mat och sen hade 2 timmar försvunnit. Iväg till nästa shoppingcenter - Lotus Tesco. Ännu mera mat. För att hålla kylvarorna kalla köpte vi en frigolitlåda som vi fick fyllt med is från frysdisken. Sen klarade maten sig hela vägen hem. Det blev GANSKA trångt i bussen hem. Fick lägga benen kors och tvärs och bara bita ihop hela vägen hem. Var i Saladan lagom till solnedgången. Skönt att sträcka ut sig ordentligt på sängen! Om 30 dagar ska vi till Malaysia...