PUH!

Nu kan man äntligen andas igen! Mitterminsprovet är över... Men vilken pärs! Vi började med hörförståelse i onsdags. Vi fick lyssna på en liten saga som vår fröken Prää spelat in och sedan följde frågor till denna. Som vanligt fick vi också göra en återberättelse av texten. Helt ok prov. Inte jätteavancerat. Igår hade vi vårt muntliga prov. Då fick vi ett ämne som vi ska prata om i några minuter - i mitt fall om en favoritbok. Vi blev också visade en bild som vi skulle berätta en liten historia om. Inga roliga eller spännande bilder alls utan nästan totalt intetsägande... men några ord kunde man i alla fall klämma ur sig. 3 minuter kan vara vääääldigt lång tid. Till slut blev vi intervjuade i 5 minuter om lite ditten och datten - hur vi bor hemma, var vi jobbar, vad vi gör om 10 år och sånt. Gick nog också ganska hyfsat.

Men så idag - läsprov och skrivprov! När det gällde skrivprovet hade vi fått veta vilka ord vi skulle kunna skriva, bl.a veckodagar, några frukter och lite djur. Hur lätt som helst faktiskt. Sen kom del två av skrivningen. Det var betydligt svårare och vi fick t.o.m. använda oss av ordboken, men vad hjälpte det? Ojojoj, det blev lite stressigt på slutet där. Läsprovet bestod sedan av 3 delar. Vi skulle läsa en liten sagobok. Vi fick ett papper med massa ord som har lite speciella grammatiska regler ( vilka vi knappt lärt oss ) och sen fick vi 5 olika meningar som vi skulle läsa. Låter ju inte speciellt svårt men DET VAR DET! Särskilt när man har en videokamera upptryckt i huvudet! Stressande! Trött i huvudet efter skrivprovet. Fredag och sista dagen på veckan. Varmt ute och tankarna på annat håll ( Funky Fish väntade ju! ). Så det gick nog sådär. Eller rättare sagt käpprätt åt he-vete. Men nu skiter jag i det. 5 veckor kvar bara sen blir det semester på riktigt! Funky Friday blev som vanligt en behaglig fredag med god lunch, lite dösnack med polarna, en promenad längs stranden och en simtur i havet. Lite stickisar fanns det i havet idag och nu vet man vad som väntar om 2 dagar - små blåsor som kliar som sören. Men det är smällar man kan ta. Värre saker kan hända. Som igår. Det var dags för Movitz att skada sig igen. En vass kant i poolen skar upp ett rejält hack i foten och blodet sprutade ut. Christofer sprang hem efter första förband och jag tror att Movitz vrål hördes ända hem! Han blev provisoriskt omplåstrad och sen for Jenny, Niklas o Movitz iväg till doktorn för fler åtgärder. Har hört talas om att det blev en viljornas kamp där inne och att doktorn i alla fall lyckades sy ETT stygn. Skulle väl tro att Jenny berättar om detta mer i detalj.

I kväll har vi festat till det på Bajen ( som en muta till Movitz ) med superdupergod rökt lax med dillstuvad potatis för min del. En riktig höjdare! Eftersom notan blir ca 5 ggr så hög som en vanlig middag på en thairestaurang så körde vi hem till Månssons och spelade lite kort och drack kaffet där i stället. Lyssnade på lite 80-talsmusik för om några veckor vankas det 80-talsfest här på Lanta. Som Jenny, Micke och jag ska arrangera. Så nu lär man ha häcken full ett tag. Himskt stressigt i detta landet, eller hur?

Kommentarer

Åh vad det är kul med kommentarer! Vi blir så glada då.

Det finns dock en person som är lite avundsjuk på oss och som är ute efter att förstöra vilket jag kan berätta inte kommer att lyckas. Denna person har vi nu ringat in och han har en anmälan att vänta. Det är ju väldans bra att det finns loggar, arbetsplatskiftlistor och andra medel att tillgå.

Måste ju också säga att jag nästan tycker lite synd om denna killen. Att lägga sig i andras liv istället för att sköta sina egna business - måste vara riktigt trist liv man har då. Kanske man skulle sköta sitt jobb istället när man ändå är på jobbet? Inte lägga tid framför datorn. Men jag kan tänka mig att det fnissas när man trycker på Publicera-knappen. Oj vilken MAN! Som inte ens vågar säga sitt namn. Inte ens när det mailas... I´m impressed!

Till er andra som inte fattar någonting -glöm detta! Kommentarerna är borttagna men de lär väl fortsätta komma. Åtminstone ett tag...

När jag börjar jobba igen till sommaren så ska detta få en lösning.

Frida 32 år!

Lördagen den 21 feb var det dags att fira Fridas 32-årsdag. Vid halvtio-tiden avgick familjen Isakssons nya speedbåt från Long Beach med 13 svenskar och 3 thaiare ombord. Destination Bubu Island. Vi började med att äta vars en baguette på vägen dit genom mangroveträsket och sen satt vi en stund i solen och jäste. Denna dag fanns det en hel del små maneter vid Bubu och rutten lades om och istället körde vi till Koh Kradan. Vi har varit här en gång tidigare men där är så fantastiskt fint så det gjorde oss absolut ingenting! Vi hade provianterat med öl, vin, vatten, chips, småkakor och godis och detta intogs i vattnet strax intill båten. Låg i vattnet i flera timmar och bara jäste och pratade och hade supertrevligt. När de började dra ihop sig till oväder i horisonten och besättningen skruvade lite oroligt på sig så hoppade vi upp i båten och drog hemåt mot Lanta. Malin och Frida hade varit iväg och köpt lite lunch som vi åt i båten medan vi körde. En vindpust gjorde att en hel portion stekt ris täckte så gott som hela golvet i båten... Det kom en rejäl skur på vägen hem men vad gjorde väl det? Vi var ju redan våta. Kenneth skulle prova på att åka vattenskidor utan vattenskidor. Alltså åka på sina fötter. Gick inget vidare - han sjönk bara djupare och djupare. Som vi skrattade. Får väl se om det klippet hamnar på Youtube?! På Long Beach lastade vi av all packning, båten körde iväg, det slutade regna och vi hoppade i plurret igen. I ungefär en timme. Därefter tog vi oss hem och gjorde oss i ordning inför kvällens middag på Andaman Sunflower - en restaurang vi tidigare inte provat. Kenneth hade förbokat och ordnat med en buffé och det var fantastiskt god mat. Började med en drink i baren. Sen parmaskinka och melon. En sallad med massor av lök, vitlök, tomat tillsammans med rostbiffskivor med någon slags tonfiskröra ovanpå. Rejäla baguetter till det. Som varmrätt fick vi pasta i en smaskig sås och fläskfilé. Fruktfat till efterrätt. Kaffe och konjak. Så underbart att "slippa" thaimat för en gångs skull. Ett stort tack till allihopa för en KANONDAG!

I morse var det däremot inte lika kul. Tjock i halsen, snorig som tusan, ont i huvudet. Plus att Jenny och jag bestämt träff med en personlig tränare uppe på gymmet. Nu ska våra nya liv börja! Men för min del blir det inte idag.... Han sa ju faktiskt att det var ok att ta en pizza nån dag om man var sugen på det. Idag är en sån dag.

Varor och visum

Det har redan gått 60 dagar sedan vi var i Kuala Lumpur och därför var det dags att åka till Krabi för att köpa oss 30 nya dagar. Jag flexade ut från skolan vid lunchtid i torsdags samtidigt som Christofer hämtade hem barnen från skolan. Packade det sista och sen åkte vi tuktuk till Saladan Pier. Båten till Ao Nang avgick 13.30 och två timmar senare anlände vi till Noppharathara Beach. Där stod en transferbuss och väntade på oss och en massa andra folk. Vi hade tur och blev avsläppta först av alla. Efter incheckning hoppade barnen direkt i poolen medan C och jag åt en något försenad lunch. Ett snabbt dopp hann vi också med innan vi åkte tuktuk till McDonalds. Främsta anledningen till att vi skulle till Ao Nang var för att en kompis skickat lite svenska varor till oss via ett par klasskamrater till henne. Vi hade ingen aning om vad som väntade oss så det var riktigt spännande! Utanför Burger King träffades vi och snackade en stund. Då hade vi hunnit shoppa lite till Christofers stora förtjusning... Lite trötta i benen satte vi oss på ett mysigt litet fik med puffsäckar som man klibbade fast i och sen öppnade vi paketerna. Det var kaviar, O´boy, saltlakrits, veckotidningar! Tack snälla Pia & co som tänkte på oss!!! Barnen fick ett gulligt brev som Linn skrivit och de blev allt lite generade. Det sitter nu på vår brevvägg!

Dagen efter åt vi bara frukost och sen checkade vi ut. Det var dags att ta sig in till Krabi stad. Vi hade hört att det bara var att ställa sig vid vägkanten och vänta så skulle det komma bussar som stannade och frågade vart man skulle. Jodå, det stämde så bra så. Det dröjde inte länge förrän en buss stannade och frågade om vi skulle till Krabi. Bara att hoppa på och sen betalade vi när vi kom fram. Kostade 10 kr/pers för en halvtimmes resa. Där vi blev avsläppta stod ett par thaiare och frågade vart vi skulle och om vi ville ha en taxi. Så vi hoppade in i en bil och några minuter senare var vi framme vid Krabi Immigration där vi skulle köpa 30 nya dagar. Chaffisen som såg sin chans att tjäna lite pengar erbjöd sig att stanna kvar medan vi gjorde vårt ärende. Det tog en halvtimme och han satt snällt och väntade och läste en tidning. Och pratade lite thai med barnen. Därefter sade vi att vi skulle till Big C ( ett varuhus ). Ok sa han och började köra. Efter en stund sa han att Lotus ( ett annat varuhus ) var större och bättre. Ja sa vi men vi vill till Big C. Vi har ju varit på båda ställena men ville hellre till Big C. Ok sa han och körde vidare medan han pratade på om hur bra Lotus var. Att där fanns en biograf. En stooor sådan. Ja sa vi men idag vill vi till Big C. Ok sa han. Sen blåste han förbi Big C och släppte av oss på Lotus. HAHAHA det är så typiskt thai! Det var knappt man kunde hålla sig för skratt. Bara att gilla läget och shoppa på Lotus denna gången. Vi fick taxicaffisens telefonnummer om vi skulle till Krabi fler gånger men jag är högst osäker på om vi kommer att ringa honom då. Han kanske kör oss till tågstationen om vi säger busstationen? Lustigt.

Vi fick i alla fall köpt en massa kläder till barnen. En t-shirt kostar ungefär 25 kr, en pikétröja 30 kr och ett par shorts 40 kr. Löjligt. Nästa gång ska vi köpa på oss ett ordentligt lager med kläder att ta med hem till Sverige för alla kläder vi använder här kan man lika gärna slänga i soporna när vi åker hem för de är så urtvättade och slitna och äckliga.

Kl. 14 åkte vi till busstationen eftersom vi hade köpt bussbiljett hem till Lanta. Bussen skulle gå kl. 16. När vi kom dit fick vi veta att vi kunde åka redan 15.30. Perfekt tyckte vi. 5 min senare kom de och sa att halv fyra-bussen var full så vi kunde inte åka förrän kl. 17, men det var inga problem tyckte de.... Vi suckade och ställde in oss på en lång vistelse på en supertrist busstation. Men 5 min senare kom de fram igen och sa att vi kunde åka 15.30. Suck igen. Vi vågade inte lämna stationen för vem vet när de ändrar tid nästa gång? Men halvfyra satt vi på bussen som körde klockan fyra och 2 timmar senare anlände vi till Lanta. Där vi blev avsläppta väntade en tuktuk som skulle ha 300 Baht för att köra oss hem! Hallåååå! Den gubben gick inte. C sa till honom att vi faktiskt BOR här och brukar betala 100 Baht. Han gav med sig men en nyanländ turist skulle nog kunna bli lurad eftersom man inte har en aning om vad det ska kosta. Men det är ett fantastiskt bra land att resa runt i - överallt finns folk som hjälper till och de nästan drar i en för att få hjälpa till. Det är bara frågan om att få rätt pris. Fram kommer man alltid. Så - mamma och brorsan - ni kan va lugna!!!

Det blev en lugn kväll med lite kortspel med Månssons för dagen efter väntade en heldag till sjöss med Mickes och Tinas nya båt eftersom vår vän Frida skulle fylla 32 år.

Det här med språk...

Visst är det fantastiskt det här med språk? Att man kan kasta om lite bokstäver och sen kommunicera? Jag har alltid tyckt det var spännande med språk. Har haft lätt för att lära mig glosor i hundratal och tusental. Grammatik och hur meningar är uppbyggda brukar inte vara några problem. Men på något sätt så hinner man aldrig lära sig det tillräckligt bra. Det är ju inte bara att lära sig en rejäl vokabulär utan man måste ju träna och träna och träna. Helst med lokalbefolkningen. Och varje språk har ju sitt sätt och sin kultur.

Engelskan är ju naturligtvis det språk man tränar mest eftersom det är gångbart i mer än ett land. Tror nog att det är det språket som har flest ord för samma betydelse och även om man inte hittar rätt ord kan man använda sig av så många andra ord för att få sagt det man vill. Det är ju även det språk man läst längst i skolan.

Tyskan gick ju också ok men vilken grammatik de har där! Tänk bara på alla verb-böjningar och vilken hiskelig massa konstiga dialekter det finns.

Spanska. 3 år på gymnasiet med högsta betyg. Har aldrig varit i Spanien. Känner ingen som pratar spanska ( jo förlåt Armando... men du pratar ju svenska också! ). Jisses vilken nytta jag har haft av det. V låter som B. Det är bra om man läspar. Rulla på R:en. LL blir LJ. Hmm. Kan i alla fall beställa en öl om jag skulle vilja det. Una cerveza por favor!

Sen har vi ju det här alldeles underbara fantastiska logiska okomplicerade språket med 5 olika tonlägen på orden. Tecken som ser ut som tungor, små hus, valar, glasögon, segelbåtar m.m. 32 vokaler och 44 konsonanter. Meningar där man skriver två helt olika ord efter varandra, men som betyder samma sak, bara för att förstärka HUR rött eller mörkt eller fint något är. Där man trots att man har så många bokstäver ändå hittar på regler i stavningen som gör att två ord som uttalas likadant kan skrivas på olika sätt. Där man pratar som en robot helt utan känslor. Där det är viktigt att veta om man ska vara formell eller informell. Där man måste veta ålder och status på den personen man talar med. Det språket kallas THAILÄNDSKA. Hej o hå! Kämpa på! 6½ vecka kvar...

Koh Lipe

I fredags skyndade vi oss att göra veckotestet på skolan för vi skulle ju på SEMESTER! För flera veckor sedan bokade vi en resa till Koh Lipe för en weekend och äntligen var det dags. Hämtmat från engelsmannen bredvid skolan och med tuktuk till barnens skola för att till slut hamna vid Saladan Pier. I vimlet satte vi oss och käkade lite. Vilken ruljans här är mitt på dagen när alla färjor till och från Phuket, Phi Phi och Ao Nang kommer och går. Kl. 13.30 satt vi på speedbåten fulla av förväntan. Körde iväg mot östra sidan av Lanta men vände efter några minuter. Motorfel gissar vi eftersom thaiaren vid motorerna där bak kliade sig i huvudet och lyfte på huvar, skruvade och mekade lite. Kom in till piren igen men då funkade det nog bättre och vi gjorde ett andra försök. Som gick bättre. Båtturen ner till Koh Lipe ( som ligger nära gränsen till Malaysia ) skulle ta ca 3 timmar och vi gjorde några stopp på mindre öar för att släppa av och på passagerare. Det var lite guppigt bitvis men ingen blev sjösjuk. Hade ju kurerat oss med sjösjukepiller innan.

När vi anlände till Lipe släpptes vi av på något som liknade en gammal pråm som låg en liten bit från stranden. Speedbåten kunde inte köra längre in pga grunt vatten antar jag. Och thaiarna vet hur man ska tjäna pengar för nu skulle vi minsann få betala 50 Baht per vuxen för att få åka longtailbåt den sista biten in till stranden. En tur som tog ett par minuter. Bara att betala och se glad ut.

Vi blev emottagna direkt strax utanför hotellet och incheckningen gick smidigt. 2000 Baht kostade det i deposition för nyckeln till bungalowen. Vi bodde på Bundhaya Resort i en liten bungalow med 4 STENhårda sängar i bredd. Kunde lika gärna sovit på golvet. Fast vi hade iaf inga kackerlackor men det hade Månssons... (http://www.bundhayaresort.com/eng/home.php)

När det började kurra i magen gick vi en liten sväng på stranden och hittade ett mysigt ställe. Trodde vi. Supervimsig personal. Ingen service. Nästan allt blev fel. Och när vi betalat kom Antons och Wilmers mat in.... så vi skickade faktiskt tillbaka den! Det är inte ofta man blir så uppretad för man har ju vant sig vid allt möjligt som kan hända här. Men detta blev lite för mycket. Så vi gick tillbaka till hotellet och beställde en pizza till barnen som vi tog med till bungen.

Lördagmorgon: Klarblå himmel och som gjort för en dag på stranden. I en broschyr hade vi hittat en fin bild från Lipe och efter frukostbuffén frågade vi efter vägen dit. Det blev en liten nätt promenad på kanske en halvtimme först tvärs över ön och sen längs en lång strand. Längst bort på den hittade vi det härliga stället ( som finns med i vårt senaste fotoalbum ) och vi badade och snorklade i flera timmar. Lite lunch i en restaurang långt upp på berget hann vi också med. När vi väl satt där uppe såg vi att det börjat bli högvatten som var på väg mot våra handdukar mm.... Och eftersom barnen tyckte det var kul att gå alla de typ 500 trappstegen så skickade vi ner dem för att flytta på våra saker.

Efter lunchen och kaffet hade vi ny energi och det var nu vi hittade lite tång i havet.... Åååååh så kul man kan ha med det! Men det ser ni ju säkert på fotona. Kameran gick varm där ett tag! Niklas som fick myror i brallan begav sig hemåt lite innan oss andra. Vi klättrade uppför berget igen och gick en annan väg hem. Genom djungel, förbi spindelnät stora som lagårdsdörrar, dammiga stigar, förbi plåtskjul där thaiare bor och till sist kom vi ut på vår strand. Vilket äventyr! Där köpte vi oss vars en fruktshake - söt, sliskig, kall och GOD! Efter lite uppfräschning satte vi oss till bords på hotellets restaurang som var nästintill fullbokad. Åt mat som var ok. Ingen smaksensation - kostade mer än det smakade. Flyttade sen över till "bardelen" och spelade en runda plump och drack lite goda drinkar medan barnen härjade på stranden. Niklas sov nog gott den natten för han vann i plump för första gången sen vi kom hit till Thailand! Jenny bad om notan när klockan blev läggedags. Det lät ungefär så här: Can we geb tanga also? Men se det funkade det med!

Kl. 9.00 i morse lämnade vi Lipe med speedbåt. Jag hade gärna stannat kvar en natt till eftersom det är så många timmars resa men en del av oss har ju en skola att sköta. Det var en fin liten ö med fina stränder, klart vatten och bra snorkling ( för de som är vän med fiskar.... ) men det finns öar lite närmare Lanta som är minst lika fina där det dessutom inte kostar skjortan! En helg för oss 4 kostade ca 5000 kr. Men nu har vi varit där och det var en härlig och rolig helg som vi sent kommer att glömma! Tack för en trevlig helg Månssons!

Trafiken på Lanta

Trafiken på Lanta har rykte om sig att vara vild och oorganiserad. Kan inte annat än att hålla med. Det körs om till höger och vänster. Man svänger ut på vägen utan att ens se sig för. Fort går det och man tutar och blinkar hej vilt i hopp om att synas och höras. Idag hade Christofer och Niklas varit en sväng vid Funky och på hemvägen hamnade de bakom ett engelskt par på moppe. Turister. Som inte känner till alla hålor i vägarna. Vid ett ställe en liten bit hemifrån finns ett hål mitt i vägen som är kanske en meter brett och på sina ställen en dm djupt. Hålet har funnits där sen i augusti! Minst! Inte bra alls. Turisterna körde rakt ner i denna och välte självklart med moppen. Det gick på ett ögonblick och Christofer som låg närmast hann knappt reagera förrän han körde rakt på tjejen. Ajajaj. Som tur var hade hon hjälm. C vurpade också och folk strömmade till för att hjälpa som vanligt. 2 polisbilar kom dit och fixade upp henne på en bår och for iväg till sjukhuset. Nu sitter här en skakad Klittopop med skrapsår på armbåge och ben. Många tankar som snurrar kan jag tänka.... Tänk om jag gjort si eller så. Tänk om barnen varit med på moppen. Tänk om jag kört hem lite tidigare eller senare. Nu får vi hoppas att allt går väl med tjejen! Otäck syn för Niklas också som låg sist och så hela händelsen.

Och inget ont som inte har nåt gott med sig - hålet i vägen är lagat! Det var ju fanimej på tiden...

Söndag

Igår bestämde vi oss för att åka ut till Bubu Island ( Krabbkrabb-ön ). Packade badväskor och gjorde oss i ordning för att köra över ön till Old Town där longtailbåtarna väntar. På något underligt vis räckte det tydligen att tänka "Old Town" för att moppen skulle få punktering... Men denna gången var det min moppe - inte Christofers. Han köra några meter innan jag upptäckte det och medan jag såg Christofers ryggtavla allt längre bort i horisonten tillsammans med plånbok, telefon och husnycklar så började jag fundera på hur jag skulle lösa detta. Där satt Anton o jag på moppen och jag funderade på hur man på thai säger "Ursäkta, men jag har fått punktering och har inga pengar nu men kan ni laga det så kommer jag och betalar i kväll". Anton var i detta läget mer kvicktänkt och sa: Mamma, jag springer ner till Jenny o Niklas och lånar pengar. Vilken kille va? Sagt o gjort och sen rullade vi på fälgen till närmsta verkstad som tack och lov ligger väldigt nära. Christofer o Wilmer kom tillbaka efter en stund. Även denna gången var det ett spik som gått rakt igenom däcket. Ny slang - 150 Baht kostade det.
I Old Town åt vi en liten brunch innan vi åkte ut till Bubu. Solade och tittade på krabbor och gick lite upptäcktsfärd på ön i 3 timmar. Varmt så in i vassen men för en gångs skull hade vi snälla barn! På hemfärden fick Wilmer prova på att styra båten. Det gick mest i sicksack så det var ju bra att han tröttnade för annars hade vi väl aldrig kommit hem.
När vi kommit hem hade vi fått ett sms från en familj som ska bo här i 2 månader och det blev bestämt att vi skulle äta middag tillsammans på deras boende. Det är så kul att höra hur andra planerar sin vistelse här! Och hur de har kommit på idén. Dessutom fick vi O´Boy och ett par Amelia. Guld värt! Flisbäck & Co kom hit i lördags och hade inte ställt om klockan i huvudet än och våra barn skulle till skolan så det blev en lugn kväll. Och nu är det skola igen...

Iik neung sabdaa pan bai

Då var ännu en vecka förbi och icke ett jota har hänt. Här var det vardag. Extra mycket vardag. Skola som vanligt med veckotest idag. En sjuhelsikes trotsig 9-åring. En lillgammal 6-åring som hellre sitter med oss vuxna än leker med de andra barnen i sanden. Får väl kalla honom Ferdinand snart? En ny restaurang (som får max 2 stjärnor i betyg). Yoghurt och müsli till frukost. Nästan bara thaimat hela veckan. 3 träningar. Christofer har påbörjat sin andra dykkurs (nästa dyk i morgon). Inga valhajar i sikte. Internet som strulat och som innebar att jag skulle förklara detta på thai för hyresvärden som ju inte kan ett ord engelska... Försökte se en film som vi köpt i Saladan men se det gick inte alls för det var en usel kvalité och måste därför bytas ut. Ja det var väl denna veckans aktiviteter... Mycket roligare än så här kan det bli! Kanske nästa fredag för då väntar KOH LIPE!!!!! Så nu måste detta vara så bra som Jerry o Karin säger för det var ju ingen billig liten weekend vi kostat på oss....... Vi vet vem vi ska skylla på i så fall ;-)

Efter fredag kommer lördag...

Det är väl ljuvligt med helger? Precis som i kalla Sverige går man igenom veckan nästan som om man håller andan. Man väntar bara på fredag eftermiddag. Så även denna veckan. Veckotestet gick nog hyfsat denna gången - en förbaskat massa nya ord. På lektionerna har vi varit på banken, posten, apoteket, frisören och moppeverkstaden. Nyttiga saker att lära sig men 80% är glömt till nästa fredag antagligen... Nu har jag i alla fall lärt Klittopop att säga punktering på thai: Yang benn. Borde ju vara hans mest användbara uttryck. På måndag börjar en ny era för honom - han ska plugga thai!!! Ying, som var vår lärare förra hösten ska hålla i en liten kurs i "survival thai". 2 x 1½ timme i veckan i 5 veckor ( totalt 15 timmar = knappt 4 skoldagar för mig och Jenny ). Kanske hinner de lära sig räkna? Skulle väl tro att det blir ett blogginlägg om detta.

Igår hade vi hyrt skolbussen för att åka till Krabi. Först dumpade vi av Månssons på flygplatsen. De skulle dra till Kuala Lumpur på visumresa. Sen blev det ett varuhus som heter Big C. Lite shopping. Det viktigaste vi skulle handla var en väckarklocka. Den tredje i ordningen sedan augusti... väckarklockor och solglasögon fungerar inte tillsammans med Christofer! Kom vi ihåg att köpa det? Nej. Men en massa annat blev det. Som avslutning på Big C blev det take-away på KFC som vi åt i bilen. Nästa stopp blev Krabi Hotspring ( se bilden ). Vid entrén möttes vi av en skylt där det stod lite priser: Vuxna 50 B och Barn 30 B. På skylten ovanför stod det på thai: Vuxna 20 B och Barn 10 B. Jag läste på skylten och frågade varför. Kassörskan fnissade lite men sa bara att det var billigt ändå - vi har råd. Så vi betalade och gick in. Man kan inte annat än förvåna sig. Visst kan man tycka att det ska vara lite billigare för befolkningen, haha, men det är så TYDLIGT.

Väl där inne bytte vi om till badkläder och tänkte slänga oss i de varma källorna. Men inget slängande blev det - hett som i he-vete! Över 40 grader och inte mycket kallare i luften. Sakta men säkert gick vi ner i vattnet - Anton först så klart. Hela kroppen domnade bort och man blev alldeles slö och lealös. Nästan som om man tagit några groggar för mycket. Såsiga i knoppen och kroppen åkte vi den sista biten hem till Lanta. Pojkarna fick några beundrare på bilfärjorna. Nyfikna thaitjejer kom fram och tittade på dem och frågade en massa. Så jag fick öva lite thai. Tack tack. Tur det inte tar så lång tid med bilfärjorna för mitt ordförråd tar snabbt slut...

Söndag är segdag och så även idag. Asade oss ner en sväng till poolen och när vi blev hungriga körde vi till Green Chili och lagade vår lunch själv - stekt ris m kyckling och kyckling med sötsur sås. Nästan pinsamt enkelt... Får väl göra en receptbok snart så jag inte glömmer tills vi kommer hem. Gott blev det i alla fall!