Sommarlov!

Nu har barnen sommarlov! I torsdags fick barnen sovmorgon och skulle därför åka med skolbussen 1½ timme senare än vanligt. Bara därför vaknade de en halvtimme tidigare än vanligt. Fullständigt normalt för våra morgonpigga ungar... Det var kanske mycket spänning och förväntingar i deras kroppar? Kl. 13 skulle vi föräldrar ansluta till skolan för att lyssna på lite sånger: några visor som man hört ungarna tralla här hemma i några veckor, några skrivna av eleverna och givetvis Den blomstertid nu kommer. Den hör ju liksom till! Det var inte många barn kvar på skolan nu, tror att vi var 5 familjer bara och såklart lärarbarnen. Men barnen klämde i allt vad de kunde. Alla UTOM våra barn som helst gömmer sig bakom någon, mimar lite försiktigt och står mest och pillar på tröjorna och försöker göra tröjorna så stora som möjligt. Haha, precis som vanligt alltså!
Kerstin höll tal och pratade om året som gått och allt roligt som hon tycker att vi ska ta med oss hem bland våra minnen. Och när man tänker efter så är det ju otroligt mycket barnen har fått vara med om under dessa 10 månaderna. Nu får man bara hoppas att de ligger på samma nivå som övriga barn i deras svenska klasser...
Barnen visade upp sin färdigheter med pojor också - det är meterlånga band/kedjor med diverse saker i ändarna som man svingar runt med. De som är riktigt skickliga tänder eld på ändarna och har fireshow på stränderna. Inget för skolbarnen alltså, men de har lärt sig en hel del tricks och jag tror nog att ALLA barn har pojor med sig hem till Sverige!
Det blev en variant av brännboll på stranden efteråt - mammor/pojkar mot pappor/flickor. Sen var vi svettiga och törstiga och då passade det jättebra med kaffe/juice och kanelbullar.
Kl 15 började folk droppa av en efter en och det blev ett enda stort kramkalas och nu är det SOMMARLOV! T.o.m. chaffisen verkade rörd när vi sa hejdå. Han är så förtjust i barnen!
Men vilka fantastiska lärare Lanta Sanuk School har haft detta året - ett riktigt toppengäng och någon el. några kommer att fortsätta till hösten. Rektor Eva befinner sig just nu i Sverige för att rekrytera nya lärare och det kan nog inte vara det lättaste jobbet att sätta ihop en grupp som ska fungera i vått och torrt. Avundas henne inte, men det klarar hon säkert galant!
På kvällen fick barnen bestämma fritt var de ville äta och det blev Moonwalk för där har de en supergod salamipizza som barnen var sugna på. Och glass till efterrätt så klart!
Ikväll blir det en sista måltid på Bajen. Nu är det vår tur att tänka på var vi vill äta för det är troligtvis sista gången man äter där. Nerräkning på riktigt! HJÄLP!

Crystal Pond

Lördagsledigt... Vad gör man då här på Lanta när det är lågsäsong? Det kan man undra. När dessutom strömmen går några minuter över 9 på morgonen så vet man att det är ett heldagsavbrott. Därför packade vi en badväska och satte oss på mopparna för att åka på utflykt på fastlandet. Vädret såg för en gångs skull ut att kunna hålla sig till sol, eller åtminstone icke-regn. 2 bilfärjor senare satte vi kurs mot Khlong Thom och Crystal Pond. 7 mil dit så det tog sin lilla tid. Stannade för en bensträckare strax innan Khlong Thom där det fanns en marknad. Där tror jag minsann vi var de första farangerna någonsin... Oj, vad folk glodde och fnissade. Köpte lite currypasta och palmsocker att ta med hem till Sverige. Får bara hoppas att det håller sig hela vägen.

När vi kom fram till Crystal Pond fick vi betala en entréavgift på 200 B/vuxen. Om man är thai så kostar det 20 B..... snacka om diskriminering! Hade aldrig funkat hemma i Sverige! En liten promenad på 800 m fick vi först avverka för att komma fram till Crystal Pond. Här badade vi en lång stund och passade på att sträcka på kroppen ordentligt! Innan vi körde hemåt åt vi lite stekt ris med kyckling. Som vanligt. När vi stannade vid första bilfärjan kände jag att jag hade punktering på bakdäcket (punktering nr 13). Rullade på färjan lite försiktigt och sen blev det ett stopp vid första bästa verkstad. När vi var hemma hade solen precis gått ner, strömmen kommit tillbaka och magen kurrade. Middag åt vi på Tavern och sen tog det inte många sekunder för mig att somna! Så mycket frisk luft har vi inte fått på länge!

Skolutflykt till Krabi

I onsdags åkte barnen, efter många om och men, till Krabi på skolutflykt. Det ordnades minibussar att åka i och hela skolan följde med. Barnen var jättespända - först skulle de till varma källorna och sen vidare till det berömda templet i Krabi, Wat tam sua (tigergrottans tempel). Vi skickade med badkläder, ombyte, vattenflaskor, pengar till glass, regnkläder (som aldrig behövdes) och en kamera. Lägger upp ett fotoalbum i vårt galleri där ni kan se deras alster. Det som lockade mest tror jag var att de skulle få gå upp till den stora Buddhan högst uppe på berget. Närmare bestämt 1237 trappsteg upp! Hujedamej - det hade jag aldrig gett mig på! Men faktiskt så tog sig alla barnen ( utom en liten tjej ) upp! Och det lär ju vara en fantastisk utsikt där uppifrån. Otroligt duktiga barn allihopa! Skolbussen kom inte hem förrän närmare sex på kvällen och då blev det middag och sen stupade de i säng. Fortfarande har de träningsvärk i benen.

Medan barnen åkte på sitt håll så passade vi gamla på att följa Kenneth och Frida till flygplatsen för att vinka hejdå till dem. Nu var det deras tur att lämna Lanta för den svenska sommaren. När vi vinkat klart åkte vi vidare till Immigration Office för att köpa oss den sista dosen visumdagar. När vi väl kom dit såg jag i passet att vi var en dag för sena! Ojdå, jag trodde vi skulle komma en dag för tidigt. Hade blandat ihop datumen lite. Men men, inget att göra åt det, bara att betala för 1 dags overstay = 2 x 500 Baht. Inte hela världen och nu får vi lov att stanna till den 19 juni så nu klarar vi oss till hemresan.

Vår chaufför, Bang, hade inte så brått hem utan passade på att shoppa lite på en bildelsfirma. Där satt vi och var utsvultna i bilen... När vi sedan kört en liten bit stannade han till på en jättemarknad och frågade om vi var hungriga - JAAAA! Nu är det rambutantider igen ( en god frukt! ) så jag köpte ett kilo såna. Lite kycklingben och sticky rice. Coca-cola, chipspåsar, våfflor. Och ett par leksaksbilar till barnen. Inte bra att handla när man är hungrig... men allt var supergott. Fick ju passa på att prata lite thai där också - såg inte en enda västerlänning där så det var väl lika bra att anpassa sig? De fnissar lite försynt när de hör mig (okej, nästan asgarvar) men jag inbillar mig att det är för att de inte är vana vid faranger som pratar thai. Inte för att jag pratar roligt. Jo, så måste det vara.

Måste ju också passa på att berätta en annan rolig fadäs när det gäller thai. Häromdagen gick jag ner i lilla affären vid gatan för att köpa lite ägg. När jag kom in hittade jag inga påsar att plocka dem i så jag frågade på thai efter en plastpåse. Tjejen fnissade till och gav mig en plastpåse. Det gick ju bra. Sen plockade jag 8 ägg i påsen och gick fram till kassan. Sade, på thai igen, hur många ägg jag tagit. Lite mer fniss och ett försiktigt: Du pratar bra thai! Tack, tack. Jag betalade för äggen och skulle precis gå när tjejen frågade mig något. Jag blev lite osäker på vad hon egentligen frågade så jag bad henne säga det en gång till. Jodå, hon hade frågat om jag skulle steka äggen... Tänkte först - vad f-n har du med det att göra? Men sen kom jag på att jag är ju faktiskt i Thailand och här kan de ställa de mest konstiga frågor som finns så jag svarade bara att jag skulle koka dem och sen log både hon och jag och jag fick gå hem och äta min frukost.

Favorit i repris

Ännu en punktering. Eller rättare sagt - två punkteringar. Igår på vägen hem lyckades både Christofer och jag köra punka på våra bakhjul = nr 10 och 11. Det var redan mörkt och det började regna så vi körde på platta däck den sista biten hem. Ja vi vet, inte så bra, men skit samma. I morse rullade vi ner mopparna till grannen som genast satte igång arbetet. Det var tyvärr ett par gröngölingar som bytte däck för första gången så mamman i huset kom ut med lite kaffe till oss. Sen satte de fram stolar till oss. Men efter en halvtimme tyckte vi att det hände ingenting så då bad vi dem att tvätta mopparna efteråt och sen gick vi hem. Gick dit en timme senare och då var de nästan färdiga... Tur att vi inte skulle iväg någonstans idag!

Idag har det rensats ibland kläder och leksaker. Igen! Det tar ju aldrig slut! Körde en raid i köket också och då hittade vi pannkakssmet vilket fick bli dagens lunch. Grädde, sylt och chokladsås på dem smakade alldeles fantastiskt. Kaloribomb MEN som vi slet med städningen. Inget dåligt samvete alls. Nädå... Imorgon blir det till att köra några vändor med grejor till folk. En låda till Jostners, ett par påsar till Funky och ett par påsar till barnens skola. Åh så skönt! Skadar inte att rensa i röran ibland - och då har vi ändå bara varit här i knappt 10 mån.

Tå

Christofers tå börjar läka lite smått. Han har varit hos Dr Salarin i 3 dagar och plåstrat om det. Första dagen blödde det när hon tog av bandaget och där satt Christofer på britsen och började drömma en massa konstiga drömmar. Plötsligt tittar han upp och då står doktorn och hennes medhjälpare och knuffar på honom för att väcka honom. Han hade tuppat av. Haha! De hade nog hemskt roligt åt honom. Och det har vi andra också - lite synd att man inte var med och såg det.

Veckan har bjudit på träning varje dag - oh så härligt! Brukar starta med en rask promenad till gymmet, 2 km, och där fortsätter jag på löpbandet i 40 min. Lite styrkeövningar för armarna och ibland benen ( men kommer inte riktigt överens med utfallen ) och sen promenerar jag hem igen. Totalt blir det 8 km promenad och man känner sig så duktig efteråt! Får nästan abstinens när jag inte får träna. Brukar vila på lördagar och söndagar men idag kunde jag inte hålla mig därifrån. När jag svängt av på grusvägen upp till gymmet kom en thaiare körande och frågade om jag skulle till gymmet och jag sa ja. Då tyckte han att jag skulle hoppa upp på moppen och åka den sista biten... För själv skulle thaiarna aldrig få för sig att promenera så långt! Med tanke på att jag var träningsklädd, hade mp3:an i öronen och vattenflaska i handen så borde han kanske kunna räkna ut att jag VILLE gå. Det kändes dumt att säga nej så jag hoppade upp och åkte den sista biten till gymmet. Anledningen till att jag ville gymma idag var att vi igår åt ännu en himla god middag hemma hos Kenneth och Frida - pyttipanna! Inte klokt hur mycket man kan äta egentligen! Och sen blir man nästan illamående efteråt. Tänk om det är så det ska kännas efter varje middag hemma i Sverige? Måste nog tänka på vad jag äter, men framförallt hur mycket jag äter. Det är så tung mat vi har där i västerlandet. Inte alls som här. Smarta som vi är så ska vi prova Expats nya idé ikväll: En BBQ Buffet = ät så mycket du vill. Hurra!!! Blir nog gymmet varje dag nästa vecka...

Första förband

Igår gick jag och rotade lite bland våra saker och funderade på vad som ska med hem. Fick tag i förbandslådan och en tanke slog mig att den inte blivit använd på länge. Men så är det ju också några veckor sen Movitz var här... Det var ju mest han som använde den. Satt och klappade förbandslådan lite försiktigt och tänkte på Månssons. Det är väldigt tomt utan er! Bara så att ni vet det, era svikare ;-)

Men så idag hände det! Christofer och barnen gick ner till poolen på Blue Andaman. Då blev det som det brukar bli - någon skär sig på en av de förbannade söndriga kakelplattorna i poolen. Denna gången var det Christofer. Det var han förra gången också i och för sig. Han kom hem med blodet sprutande från lilltån och ett maffigt bandage runtom ( som dock inte hjälpte särskilt mycket ). Jag plockade bort bandaget och tittade lite och konstaterade därmed att ett besök hos dr Salarin var nödvändigt och att det inte skulle gå att sy ( ville ta foto men tror att alldeles för många av er läsare hade tuppat av, bl.a. Jenny Månsson... ). Det var så stort och öppet och skinnet saknades ( ligger väl kvar på poolbotten ). Vi lämnade barnen hemma och sen körde jag C till doktorn och som tur var hade hon öppet. Hon sa "Åååååååååhh!" och sen tvättade hon rent, lade på förband och sa att det fick läka av sig själv. Badförbud i 2 veckor. Minst. Eventuellt 3. Och då åker vi ju hem! Lite piller fick han också, antibiotika, och sen ska det tvättas varje dag ett tag framöver. Vi har idag bestämt att vi inte ska gå ner till den poolen mer - mest för att ungarna ska slippa skada sig där. Låter väl som ett vettigt beslut? Och förbandslådan behåller vi tills det är dags för hemfärd...

Äntligen helg!

Efter en jobbig och stressig vecka (?) var det dags att hålla lite helgledigt. Igår hängde vi med fam Jostner till Krabi i deras pick-up. Kenneth o Klittopop i framsätet och vi tjejer och ungarna i baksätet. Trångt men helt ok. Det tog 2 timmar för oss till Big C och medan Kenneth diskuterade priser inne på Home Pro så gick vi andra runt och bara strosade och shoppade i mataffären. Det är ju så roligt att bara titta på alla konstiga saker som finns här! Problemet är ju bara att vi måste tänka på vad vi köper nu för förmodligen kommer vi inte att kunna ta hem allt vi vill. Det är mycket prat om vikten på väskorna nuförtiden. T.o.m. Wilmer har snappat upp vad vi pratat om och för ett tag sedan frågade han hur många kilo vi ta med hem. När vi svarade 80 kg så blev han lite konfunderad och sade sen: Men... då får ju inte pappa följa med hem!

Nåja, vid nästa stopp på Lotus köpte vi en massa nya kläder till barnen. De har ju växt ur det mesta och hemma har vi nästan ingenting kvar. Antagligen får vi skicka hem dessa kläder i en kartong nästa vecka. Kostar skjortan men vad gör man?Det kostar nog mer att köpa nytt hemma i Sverige.

En supertrevlig dag avslutades med riktigt redig husmanskost hemma hos Kenneth o Frida på kvällen - pannbiff m stekt lök, kokt potatis, kokta morötter och gräddsås! MUMMA! Det är sånt som gör att man kan få ett litet styng av hemlängtan... Men det gick snabbt över när man i morse vaknade och kände att detta blir en fin dag med mycket SOL! Först ett dopp i poolen och sen en god lunch på Funky och ett dopp i havet. Grilla skinnet så gott som helt ensamma på Long Beach. Ljuvligt! Idag känner jag inte alls att jag vill lämna denna ön. Skulle kunna stanna ett år till faktiskt...

Kl. 18 var vi bjudna till Green Chili på "födelsedagskalas". Det var kocken som fyllde år (39) och hon hade lagat pepparbiff, stekt potatis, potatismos, räkor med någon god krydda, några såser och naturligtvis pizza till barnen. Som en liten buffé. Riktigt gott var det och riktigt mätta blev vi. Oo som hon heter och hennes man gjorde oss sällskap och hon pratade på med sin knaggliga engelska. Fattade kanske hälften av vad hon sa men trevligt var det. När vi var klara packade hon ner alla resterna i plastburkar och skickade med oss hem. Och inte ett öre ville hon ha betalt heller! Herregud vad mycket mat vi har nu. Det blir till att äta hemma i morgon men det ska bli ganska skönt för det är inte det lättaste att hitta en restaurang som är öppen i dessa lågsäsongstider.

Layana-frukost!

Halv nio i morse (när barnen åkt iväg till skolan) installerade vi och paret Jostner oss vid frukostbordet på sparesorten Layana på Long Beach. Personalen hjälpte oss tillrätta på stolarna, lade servetter i våra knän och serverade omedelbart kaffe. Vi högg in på den rejält tilltagna frukostbuffén - omelett, äggröra, bacon, gott bröd, yoghurt med massa frukter och bär, färskpressade juicer av alla de slag, flingor, 7 sorters kakor, rökt red snapper, korvar och ja... you name it! Oj vad vi åt, men vi hade lagt upp en strategi - ät det dyra först! Brödet åt jag således till sist. Många koppar kaffe hann vi också med innan vi flyttade över till ett annat bord närmare poolbaren... Där beställde vi in en flaska vitt. Fråga mig inte vad det hette men det var helt klart godkänt (skulle väl va fan annars till det priset!). När vi betalat ringde personalen efter en liten typ "golfbil" som körde oss ut från området. Åh, vad kuligt! Haha! Barn är inte välkomna till detta stället och jag förstår varför - här ska man bara njuta och ha det lugnt och skönt. Personalen kommer och bäddar solstolarna med rejäla badlakan och flyttar dem till det ställe där man vill ha dem - gud bevare att man gör det själv! På strandremsan nedanför finns solstolar uppställda. Här finns även lite parasoller som är lite hi-tech. På dessa har de nämligen installerat en liten ringklocka som man kan plinga i om man behöver något från baren... Stig-Helmervarning! Vid lunchtid blir badgästerna serverade fruktspett och man får även en kall, fuktig handduk att torka sig lite i pannan med. Visst är det fantastiskt!?

Och Bengt - känner du igen hotellet för det var väl här du lånade toaletten en dag?

Children of the forest

Äntligen var det dags för barnen att få besök av Children of the forest. Ett gäng på ca 30 st barn och deras lärare anlände till skolan vid tio-tiden i förmiddags ( en timme försenade ). Alla såg spända och förväntansfulla ut. Först blev det lite underhållning av de svenska barnen som sjöng några sånger. Sen hade en grupp övat in en gymnastikuppvisning där de hjulade och gick ner i spagat. När uppvisningen var över började gästerna hjula och försöka gå ner i spagat. Det var nog helt nytt för dem! En del barn spelade sedan basket, en del hoppade hopprep, några spelade pingis och alla verkade lika glada och det var inga problem att smälta in bland de svenska barnen för de tog så väl hand om dem! Vid lunchtid körde C och jag in till Saladan för att handla lite nödvändigheter och vem träffar vi där om inte Kenneth o Frida? Ön är inte så stor... Då bestämde vi att ta en lunch ihop och det blev som vanligt på Expat på Long Beach. Halv tre kom barnen hem och berättade i mun på varandra att de minsann hade fått 3 nya kompisar nu. Efter deras lunch hade alla fått byta om till badkläder och då skulle de äntligen få bada i havet för första gången! Bilder från detta kan ni se på www.svenskaskolanthailand.se .

När Anton gjort sin läxa färdig tog vi en liten moppetur uppe i gummiplantagen. Där lät vi Anton och Wilmer övningsköra med mopparna... Låter farligare än vad det var. Det var plan och fin väg, ingen trafik, hjälm på och de fick prova att gasa lite grann. De har ju tjatat länge om det och nu gav vi med oss. Vi hann även med ett par svängar ner längs olika vägar till stranden. Gick på snäckplockarjakt och gjorde några riktigt fina fynd. Men förmodligen får de stanna kvar här pga platsbrist. Middagen bestod av pizza till barnen och Massaman till mig och en kokosmjölkgryta till Klittopop. Nu är vi mätta o belåtna men hoppas att det lägger sig tills i morgon bitti för då ska vi äta en lyxfrukostbuffé på Layana! OJ, vad vi ska kränga då!

Barnkalas på Bajen

Idag var det så dags för barnens efterlängtade barnkalas på Bajen. Från klockan åtta i morse och minst en gång varje halvtimme fram till 15.00 fick vi frågan från barnen: Hur lång tid är det kvar? Gissa om dagen segade sig fram! Vi hade förberett med godispåsar till alla och vinster till minigolftävlingen. När vi kom dit vid tre-tiden hade Bajenpersonalen blåst upp mängder med ballonger. Vi beställde pizza och dricka och barnen öppnade glatt sina presenter från kompisarna. Det blev minigolftävling och prisutdelning. Därefter väntade en rejäl (otroligt sockrig) tårta och ytterligare lite läsk. Sist men inte minst - godispåse! Barnen är helt speedade här hemma nu efter allt socker och jag vet inte riktigt hur vi ska göra för att få dem att somna ikväll...
Tidigare idag har vi rensat lite bland barnens kläder. Mycket som de växt ur och mycket som är slitet och urtvättat. Barnen gick ner med en rejäl hög till thaifamiljen som bor under oss (som har barn i diverse olika åldrar) och Anton och Wilmer kom glada i hågen upp med vars en 20-bahtare. Då började vi rensa ibland leksakerna och det resulterade i en hel plastback som gick till samma familj. Och vars 20 baht till barnen. Nu har de råd till vars ett par glassar till!
Dessutom ångade vår thailändska hyresvärd och hennes dotter in i lägenheten tidigare idag och ville köpa våra skinnsoffor när vi åker hem. Och bambumöblerna. Och säkert en massa annat smått och gott också för den delen. De är riktiga lumpsamlare här nere och allt man slänger på sophögen vid vägen får fötter och återvinns. Mina flip-flop traskar hyresvärden omkring i. En bambustol står i skuggan under ett träd utanför huset. Idag försvann en torkställning och en lerkruka. Här slösar man inte! Och varför ska man göra det egentligen när det inte är något fel på sakerna? Västerländskt tänk från vår sida antar jag - slit och släng. Usch så fel! Men här har vi inget val - vi kan inte ta med allt hem. Vi får bara ha 80 kg och det kan bli problem vid invägningen på flygplatsen.... för än har vi inte varit i Bangkok och shoppat loss!

Barnvakt?

Vi behöver barnvakt den 27 juni. Någon frivillig???

Sol och bad för hela slanten!

Idag är det lördag och solen skiner. 32 grader i skuggan. Klockan är halv elva men vi har knappt kommit upp ur sängen. Okej, barnen är i full gång med att rita tokiga bilar. Ska man ut och sola idag? Varje dag sen i söndags har det pressats ordentligt dels vid Jostners pool och dels vid havet. Det gäller ju att passa på - man vet aldrig när regnet drar in. Nu har vi ju bara 5 veckor kvar och det är inte lång tid. Vi har redan börjat packa lite smått och gott. Funderar på vad vi ska slänga och vad vi ska ge bort. På tisdag få barnens skola besök av Children of the Forest. Ett gäng burmesiska flyktingbarn i olika åldrar som lever uppe i norra Thailand. Barnen har under året som gått samlat in lite pengar via olika aktiviteter för att de ska få möjlighet att komma hit och få se havet för första gången. Många har skänkt leksaker och annat till dem och nu efterlyser skolan badkläder och handdukar. Därför sorterar jag idag ut badkläder som vi inte ska ha med hem. Christofer och jag kommer att vara på skolan på tisdag för att träffa barnen. Hoppas de blir glada för sakerna!

Igår kväll åt vi middag på Tavern med Kenneth och Frida. Vi beställde in ett par förrätter och revben, kyckling och en burgare och några extra side-orders. Det måste ha varit happy hour för vilka portioner vi fick in! Dubbelt så mycket revben som vi beställt. En extra tallrik med stora köttbullar i någon kryddig sås och majskolvar som var dubbelt så stora som de brukar. OJ, vad mätta vi blev och OJ vad mycket mat det blev över. Nästan pinsamt! Men så gott det var!

Det ska ju vara lågsäsong nu och det borde ju betyda att man inte gör någonting och bara tar det lugnt... men nu har vi helt plötsligt hela nästa vecka inbokad. Nu ska vi krama ur det sista ur Thailand! Bl.a. har vi planerat in en liten tripp till Khao Lak där Christofer och Kenneth planerar ett dyk vid Similan Island. Vi måste ta barnen ledigt från skolan men det blir nog inga problem. En lyxfrukost på Layana ska vi hinna med innan dess men där är inte barn välkomna så det blir när de är i skolan.

Ja, som ni säkert sett så är Månssons tillbaka på hemmaplan efter lite hemlighetsmakeri. När de lämnade Lanta förra fredagen var vi nere och sa hejdå till dem. Det kändes konstigt tomt. Även om vi inte träffats varje dag så har de ju alltid funnits där ändå. Och när man har gått ner till poolen så har man gått förbi deras hus. Nu är där tomt. Anton var lite hängig den dagen de åkte för han kände nog att han också ville hem till sina kompisar, men nu har det värsta lagt sig.

Det ska bli riktigt spännande att få komma hem och få träffa släkt och vänner. Visst, det tar kanske lite tid att gå och handla de första gångerna för Skurup är inte så stort och det finns nog en del som vill fråga hur vi haft det. Vi kommer att bo i en lägenhet ovanpå Apoteket och den första veckan blir det mycket att göra. In i stressen direkt... Har funderat lite på hur man kommer att vara när man kommer hem. Kommer jag att fara rundor som en idiot och hälsa på alla, shoppa en massa, fixa i lägenheten och göra allt jag saknat? Eller kommer jag att fortsätta i detta tempot vi har just nu - slappa och ta det lugnt och ta saker som de kommer och skjuter gärna upp saker till morgondagen? Som en riktig soffliggare? Det hade ju varit skönast för ingen tackar en för att man stressar och lite skit i hörnen har väl ingen dött av...