1.530 Baht

Tisdagen den 30 december 2008. 33 grader i skuggan. Små lätta fjädermoln på himlen och där ovanför en härligt blå himmel. Lite lätt bris och krusningar på havet. En kaffe i skuggan hos Månssons på förmiddagen. Barnen leker kurragömma bakom gardinerna. Igen. Jullov. Planering inför nyår - ett dilemma. Var ska vi äta nyårsmiddag? Bootshaus blev det efter många om och men. Körde dit och reserverade bord till halv sju i morgon kväll. Vidare till Funky Fish. En god lunch och några kalla bubblande sodavatten. Avkoppling. Löst prat om hur livet blir när vi kommer tillbaka till Sverige. Vill egentligen inte tänka på det men vare sig vi vill eller ej så kryper det närmare och tiden går väldigt fort här... Rycker på axlarna och skakar bort tankarna. Nu är nu. Resten tar vi sen. Barnen gräver ut hela städer i sanden och just när de börjar närma sig slutet drar vi iväg dem hemåt. Pooldags. Men titta - massagetjejerna på resorten har inga kunder just nu. Kanske vi kan hjälpa dem? Jenny och jag traskar bortåt, läser "menyn" omsorgsfullt och fastnar för en coconut oil massage. 1 timmes knådande i kokosolja. Härligt! Lite lätt loja betalar vi och hamnar sen på en solsäng med Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor" för att låta Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander trollbinda mig en timme ungefär. Solen går ner men vi märker det knappt. Barnen ( alla 4! ) leker fantastiskt bra och vi tror knappt våra ögon och öron. Pluspoäng där! Sveper handdukar om barnen och knatar hemåt. Gör oss i ordning för en snabb middag på Bulan. En stund senare dyker Jenny upp för att hämta hem mat till de övriga i familjen. Ett par fröknar från barnens skola ville också besöka Bulan och det blev lite snack om Kuala Lumpur eftersom de också varit där i samma veva som oss. Barnen åt bra och belönades med vars en glass som vi tog hem. Jag åt också bra och belönades med friterade bananer med honung som vi tog med hem i en låda. Blomkvist o Salander tvingade mig att läsa 3 timmar. Nu bloggar jag. Temperaturen är nere på 28 grader. Klockan är halv tolv på natten och det är övertid för mig för länge sen. Har haft en supermysig dag och allt som allt kostade denna dagen oss 1.530 Baht ( lite drygt 300 kr ). Kan inte klaga på det. God natt!

Skriva lite brev...

För snart ett par månader sen skrev vi ( barnen och jag ) brev hem till barnens kompisar. Gjorde ett ordentligt ryck och skrev till Mollie, Patrick o Christoffer, Anna, Dennis, Hugo, Albin och Selma. Skickade iväg dem med thailändska posten.... som ju inte går att lita på: pratade med Patrick i helgen och inget brev hade dykt upp. Vi har tyckt det var konstigt att ingen svarat på breven men nu börjar vi misstänka att de försvunnit ut i tomma intet. Vi skrev nya brev och stoppade nya saker i kuverten. När vi skulle köpa frimärken här på Lanta var alla 15-bahtare slut och det fanns bara 3-bahtare kvar - alltså skulle vi klistra på en hel arsenal med frimärke. Nej nej det gjorde vi inte. I samma veva skulle vi till Kuala Lumpur - en stad med 5 miljoner invånare. Där måste det ju finnas frimärke! Så breven åkte med på flyget dit och sista dagen (!) kom vi ihåg att fråga efter frimärke. Fanns inga utan vi blev visade till postkontoret som låg alldeles runt knuten. Ca 20 andra personer tyckte att det var en bra dag att gå till posten och med asiatisk effektivitet i tankarna så vände vi på klacken och gick. Jaja, vi åkte tillbaka till Lanta och hoppades nu att det skulle finnas frimärke igen. Åtminstone på Posten. I fredags svängde vi in till Saladan med kuverten i högsta hugg. Parkerade mopparna och traskade glatt fram till entrén - STÄNGT!!! Vad F-N!?!?! Någon ville tydligen äta lunch då. Eller så var det fredagsbönen som skulle klaras av. Ner till Funky Fish för att avreagera sig lite. C och de andra grabbarna försökte sig på att tippa ( vilket återigen gick åt pipsvängen ) och vi tjejer snackade lite skit och bläddrade i skvallertidningar. Lördag och söndag låg de fina kuverten och vilade på soffbordet efter vilda framfarter både här och där. MÅNDAG! Hör nu här: Postkontoret i Saladan hade öppet och vi blev framviftade till kassan av en thaiare. Han berättade vad det skulle kosta och kom fram med frimärken som vi fick klistra fast. Fick även "By airmail"-klisterlappar som vi satte på kuverten. Sen svischade han fram en rejält gammeldags stämpel och stämpeldyna och bad oss att stämpla frimärkena. Sen tog han kuverten och nu skulle det väl vara själva tusan om de inte kommer fram - vi har ju trots allt själv fixat så att de frankerats rätt. Så håll nu tummarna alla ni som väntar på brev! Lika bra att börja skriva till er andra också så att de hinner komma fram innan vi åker hem. Welcome to Thailand!

Julen 2008

Julafton på Lanta blev en lugn och stillsam historia. Som väntat. Eftermiddagen tillbringade vi nere vid poolen tillsammans med Månssons. När det började kurra lite i magen gick vi hem och började förbereda vårt lilla julbord. Några samtal på skypen hann vi också med. Alla hemma var så finklädda och nyklippta och juliga. Faktiskt fick jag en liten släng av hemlängtan... julen är rätt mysig hemma när man väl har köpt alla julklapparna. Innan dess är det mest stress. Men t.o.m. här på lugna Lanta blev det lite stressigt: julklapparna slogs in på julaftons morgon! Fast det är också det enda som stressat upp oss här. Vi hade beställt svensk mat från Bangkok genom Frida och Kenneth. Inte billigt men väldigt gott. Det blev ägg, sillsallad, köttbullar, prinskorvar, janssons frestelse, potatissallad, vörtbröd ( som man kan slå ihjäl folk med ), julskinka, rökt lax, glögg och pepparkakor. Vi hade dessutom fått skumtomtar och annat julgodis nerskickat. Så det gick ingen nöd på oss igår och maten lär vi väl bli trötta på i år också för det finns mycket kvar i kylen...
Barnen var alldeles uppspelta och slet upp sina julklappar fortare än kvickt. Allt verkade gå hem och de har varit sååå snälla och lugna sen dess. Christofer och jag fick också en julklapp av barnen - de ställde sig upp båda två framför videokameran och sa: "Vi tycker att ni är världens bästa mamma och pappa. Och vi lovar att vi ska vara snälla barn för det har ni ju önskat er!"
Det var väl en trevlig julklapp?!?!

Mera KL

Lördagen i KL började med att vi tog en taxi till Sunway Lagoon - en nöjespark med vattenland, tivoli, vilda västern-stad m.m. Massvis med folk var där för det är ju jullov! Efter en bra stund i kön kom vi in och bytte om till badkläder. Anton fick ont i huvudet och efter ett par timmar ville han hem... Då är det något som är fel om Anton inte vill bada mer. Strax innan vi gick ut kräkte Anton rakt ut i rabatten. Så vi åkte hem och han fick sova och kräka HELA eftermiddagen och HELA natten på hotellrummet. Han var helt utslagen stackaren. Christofer begav sig ut på en promenad för att köpa lite lunch till oss andra så att vi skulle slippa roomservice. Det blir lite för dyrt i längden! Eftermiddagen tillbringade vi på rummet med lite Nintendospel och tv-tittande. När det närmade sig middagstid var det min och Wilmers tur att åka iväg och hämta mat. Denna gången från Pizza Hut. Tog en taxi utanför hotellet och bad honom vänta utanför medan vi köpte pizza för annars hade vi inte fått tag i någon bil på vägen hem. Rusningstrafik. Dagen efter var Anton feberfri och kräkfri så vi kunde ta oss utanför hotellet igen. Det blev shopping på Times Square och en liten sväng in till inomhustivolit där. Vi hann inte åka så många karuseller för vi kom dit sent och det tar lång tid mellan åkturerna. Men det beror inte på långa köer utan på korta köer! De väntade och väntade på att karusellen skulle bli full innan de satte igång dem... Vi gick inte in i spökhuset denna gången.

Måndag morgon hade vi bestämt oss för att åka upp i Petronas Towers ( på bilden ) så det blev till att gå upp i ottan och äta frukost för att sen gå dit ( eftersom ingen taxi hade tid att stanna vid den tiden ). När vi kom dit såg vi att de hade stängt på måndagar. Så vi får spara detta äventyr till nästa KL-resa. Och vad gör man i KL då? Ja, det blev lite shopping. Det är så roligt att strosa omkring bland Prada, Gucci, Versace, Armani, Jimmy Choo, DKNY och alla de där kända märkena. Fast där vågar man inte gå in... står mest och tittar i skyltfönstret. Jag shoppade på Esprit istället. Det är ju en stor favoritaffär! Halv tre åkte vi taxi till thailändska ambassaden för att hämta våra visum. Chauffören väntade utanför och det tog inte mer än 5 min där inne. Passade sen på att be chaffisen köra oss till flygplatsen dagen efter. Han var både trevlig och billig. På kvällen packade vi ihop och kände faktiskt att det var precis lagom med 5 dagar i denna stad. Vi saknade lugnet och stranden på lovely Lanta. Saknade thaimaten som jag var trött på för bara en vecka sedan. Nästan så att vi saknade trafiken på Lanta också - kommer aldrig mer att klaga på den! De kör ju som änglar här...

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!!!

Eftersom det är ekonomiskt oförsvarbart att skicka julkort till alla er där hemma så skickar vi vår julhälsning till er så här. Vi kommer att få en annorlunda jul i år - varmt och skönt - men icke desto sämre för det! Julklappar är inhandlade till barnen för de pengar som de fått insatta och alla paket har kommit fram ( vad vi känner till i alla fall ). Det har också kommit en hel del julkort till oss och det tackar vi naturligtvis för! Så - från oss alla till er alla en riktigt

GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!!!

Kuala Lumpur

Här sitter man nu på ett internetcafé i Kuala Lumpur i Malaysia. Fötterna värker efter flera timmars shopping - vilken härlig stad att shoppa loss i. Här finns verkligen ALLT! Jag har dock kommit fram till att jag aldrig skulle kunna bo i en storstad. För mycket folk och för mycket trafik. Vart man än ska så måste man åka taxi. Vi funderade ett tag på att testa skytrain och buss men det känns bara jobbigt. Måste nog vara lite modigare då. Kanske nästa gång?

I torsdags morse lämnade vi Lanta och när vi kom till flygplatsen i Krabi bestämde Wilmer sig för att kräka ner toalettgolvet. Jahapp... Han klarade flygresan rätt så bra men när vi åkte från KL:s flygplats till hotellet var det dags igen. Taxichauffören hoppade högt när Wilmer i baksätet började kräka. Vi hade snott en massa kräkpåsar från flyget så det var ju ingen fara med sätena i alla fall. Inget ont som har nåt gott med sig - chaffisen saktade ner ganska ordentligt! Han hade kört som en dåre så han trodde nog att Wilmer blivit åksjuk. Efter incheckningen på ett flådigt hotell packade vi upp lite och ringde roomservice och beställde upp nästan allt som fanns på deras meny. Det blev en lugn eftermiddag på rummet och ett snabbt dopp i poolen.

Fredag morgon var alla pigga och glada och feber- och kräkfria så vi åt en stadig frukostbuffé och åkte sen taxi direkt till thailändska ambassaden för att söka nya visum. Dessa ska hämtas i morgon eftermiddag. En rask promenad till Petronas Twintowers blev det sen. Frågade en säkerhetsvakt efter vägen till akvariet. Han gick med oss in i tornen, nerför en rulltrappa och vidare genom shoppingcentret och sen visade han vart vi skulle gå den sista biten dit. Snacka om service - vi hade aldrig hittat dit själv. Akvariet bjöd på massa fiskar så klart och man fick gå igenom en lång glastunnel med fiskarna simmandes ovanför oss. Häftigt! Tillbaka till shoppingcentret igen. Det är bara att ha spenderbyxorna på för här är massor att handla men det är inte billigt. Fast vi tänker att det inte är så ofta vi är här, det finns inget liknande på Lanta plus att allt vi handlar är julklappar... för flera år framöver... Vi dumpade av våra påsar hemma och på kvällen åkte vi taxi till Times Square för att barnen skulle få åka karuseller inomhus. Det var en riktig höjdare. Det låg mitt inne i ett varuhus på våning 5 till 8! Där fanns ett spökhus med "riktiga" spöke och de skrämde skiten ur ungarna. Anton hade nog mardrömmar om det för han låg och grät i sömnen den natten...

I klädaffärerna får man bra service - när man vill prova kläder så tar de av galgarna och hänger in kläderna så fint i omklädningsrummet. Sen är det bara att prova. Christofer var inne i en liten affär igår för att handla dricka. Då kom en i personalen fram till honom och frågade var han kom ifrån och sen pep han iväg för att en stund senare dyka upp med en mobiltelefon i handen - han ville ta ett foto på de två ihop. HAHA! Det är nog ovanligt med svenskar här. Vi känner oss ganska uttittade hela tiden. De flesta är muslimer och överallt är det mörka människor så man kan väl säga att vi sticker ut lite. Ibland stannar de till och bara glor på ungarnas hår.

Det finns hur mycket som helst att berätta men det får bli i ett senare inlägg för nu börjar C se lite uttråkad ut här. Han vill nog ut och shoppa igen!

Jordbävning

Nu har det minsann varit jordbävning. Men inte här utan hemma i Skåne!! Mången person har frågat sig hur vi kan bo här. Här som är så farligt. Men tydligen kan det vara lika farligt på hemmaplan. Här är det trafiken och ormarna som är farliga och de kan man akta sig för. Lite svårare att springa ifrån en jordbävning dock. Vi hoppas att alla nära och kära inte fått för stora skador och alltför otäcka upplevelser. Och som min faster skrev - världen är ur led!

Paket, brev och mail

Tack alla ni som skickat Grattishälsningar till mig och God Jul-hälsningar till oss alla. Både med post och via mail. Tack för alla paket med julklappar och godis och annat som livar upp vår vardag här nere. Nu har nästan alla paket kommit fram som vi vet om är skickade till oss. Barnen hoppar jämfota och ser lite lagom deppiga ut när vi läser upp brev för dem. Det går liksom upp för dem att de saknar er där hemma. Wilmer sa senast idag när vi läste brev "nu blev jag lite våt i ögat. Men det är nog inte för att jag är ledsen utan för att jag är glad. Eller... äh jag vet inte. Jag vill i alla fall krama alla". Fortsätt med det!

"Husfruarna"

Måndag morgon. Soligt och varmt. Jullov. Barnen i skolan. Som bäddat för en heldag vid poolen/stranden. Efter frukost knallade C o jag ner till Blue Andaman för att ta oss ett dopp. Ett par timmar senare började C skruva lite på sig och ville gå hem och äta lunch. Grr... går man hem finns risken att man blir hemma och det är ju synd med så fint väder... Men men hem gick vi och åt ett par rostade mackor med stekt ägg. Fixade lite med foto i datorn. Kollade mail. Suckade och stönade för det var ju lite trist. Läste en veckotidning. Sen helt plötsligt säger Klittopop att han ska köra iväg... JAHA??? Och jag då??? Efter en stund ringer han och säger åt mig att packa en badväska och följa med Jenny när hon kommer och hämtar mig. JAHA IGEN?? Nu börjar jag ju fatta att det är nåt fuffens han har för sig. Jaja, barnen kom hem från skolan och jag satt och väntade på Jenny. Då ringde C igen och sa att jag skulle köra söderut och att jag skulle svänga höger vid en viss väg. JAHA??? Kluvna känslor här - 3 soliga timmar puts väck men samtidigt förstod jag ju att det troligtvis skulle bli något kul av det. Så jag gjorde som han sa och körde iväg. När jag kom fram mötte Jenny mig. Skrattandes. Niklas och Christofer hade fixat en "examenspresent" till oss - de skulle laga mat på en restaurang och vi skulle sen äta den allihopa. Snacka om en högoddsare!!!!! Men de klarade av sin uppgift med guldstjärna i kanten och jag skulle gärna äta fler rätter tillagade av dem. Det var jättegott och dessutom fick vi veta lite om hur det går till att laga maten:

1) Färska råvaror

2) Många grönsaker

3) Mycket socker

4) Snabbt och enkelt

Personalen på restaurangen ville gärna att vi skulle komma tillbaka. Vi kunde komma dit och laga vår lunch och ta med hem om vi ville. Himla roligt var det. Rätterna de lagade var Massaman, Paneng, kyckling med cashewnötter och köttbullar med potatismos till barnen. Nästa gång ska nog vi mammor också röra lite i grytorna!

Födelsedag och Sverigebesök

Helgen som gick var en väldigt aktiv sådan. Vi tog emot fam Berg/Nilsson vid Saladan Pier på lördagseftermiddagen och såg till att de fick transfer till resorten "hemmavid". Vi hann med att hyra moppar till dem, köra till Bulan och äta lunch, dricka kaffe och äta tårta hos Månssons ( där vi samtidigt fick levererat flera paket av den lokala brevbäraren, både Månssons och vi ), packa upp en massa saker som vi beställt hemifrån och gått husesyn hos oss tillfälliga utlandssvenskar. Middagen tyckte vi att vi skulle intaga på Bajen. Det var ju trots allt lördag, med besök plus födelsedag så då kändes det berättigat med en lite dyrare middag. Oftast hittar man minst en anledning att gå dit... Gott var det och mätta blev vi. Därav även trötta så det blev en tidig kväll.

Söndagsmorgon körde vi alla iväg vid niotiden för att påbörja vår örunda. Först några liter bensin i tanken och sen åt vi en härlig frukost på Faim de loup. Ägarinnan där gav mig ett armband i trä som present. Så roligt! Fast det är klart - vi är ju vip-kunder vid detta laget. Och tydligen var vi lika gamla också. Mätta och belåtna körde vi norrut och igenom Saladan. Där är mycket trafik nu och det är skönt när man kommit igenom "stan" och kommer ut på vägen längs östkusten för där är betydligt lugnare nu. Ulrika och Ingvar är väl inga rutinerade mopedförare men de klarade av det hur bra som helst. Jag kommer ihåg första gången jag körde den vägen - sakta men säkert gick det och jag hade ett stort leende på läpparna precis hela tiden och jag bara njöt! En glasspaus nere i Old Town gjorde gott innan vi körde berg- och dalbana ner till Sang Ga U - en sjözigenarby. Fattiga människor som bor där men jisses vad grannt de bor! Men då menar jag utsikten/naturen och INTE husen. Lunch åt vi på Ottos i Khlong Nin och där passade vi även på att sola och bada. Ulrika o Ingvar var mäkta imponerade över priserna på mat här - Phuket var mycket dyrare. Känns bra att höra!

På kvällen tog vi oss till Funky Fish och åt middag och tog vars en sliskig drink. När det var dags att åka hem fanns där ingen tuktuk ( eftersom Job " Do spelade på ett annat ställe på ön den kvällen ). Så Funky-ägaren körde oss hem i sin bil - 12 pers... Det var trångt men det gick! Och helt gratis var det också. Vip-gäster där också??? Sen kom ju det tråkiga - att säga hejdå till våra gäster. De skulle tillbaka till Phuket ( med litet stopp på PhiPhi ) tidigt på måndagsmorgonen. Så nu får vi se fram emot nästa gäng besökare. Tror att det blir Annica F m fam som kommer i februari. I mars kommer morsan och brorsan. Sen är det ju nästan tid att åka hem! Usch.

Lucia

Igår ( fredag ) var det skolavslutning för mig och Jenny. Vi spelade upp en teater ( Askungen ) på thai och vi hade lite publik... några tjejer från Dreamy Spa och någons hyresvärd. Lite nervöst blev det allt men det gick bra. Efteråt var det avtackning och utdelning av diplom - ja vi blev godkända - av skolans rektor och vi lämnade över en blomma och present till Ying, vår lärare. En långlunch på Tavern unnade vi oss efteråt ( god men lite dyrare mat ). Festade även till det med en Coca-Cola. Dricker nästan alltid sodavatten annars men nu skulle det firas! Sen iväg till stranden och träffade massa vänner. Killarna skulle ju stryktipsa igen eftersom förra veckans rad bara gav 80 kr (!). Vi andra solade och pratade och hade det lovely! Halv fem begav vi oss hemåt för att duscha och göra oss i ordning för kvällens aktivitet - en koreansk BBQ i Old Town. Taxi Bang hämtade upp oss och sedan plockade vi upp Frida o Kenneth uppe på berget och iväg mot Old Town. Vi blev ett nätt litet gäng på 19 pers och det blev ett lååångt bord till oss. Vi fick in 3 grillar på bordet och på dessa skulle man själv steka sin mat - räkor, bläckfisk, fisk, oxkött, kyckling, fläsk. En buljong skulle hällas på och man kunde även steka ägg på den. En Tom Yam Goong ( Thailands berömda soppa ) serverades som tillbehör. Väldigt annorlunda men faktiskt gott. T.o.m. bläckfisken gick att äta! Runt tolvtiden åkte vi hem för att få några timmars sömn.... för Månsson o Pålsson hade bestämt sig för att överraska Frida o Kenneth med ett vackert luciatåg på lördagsmorgonen. Vi vippade in oss i vita lakan ( likt togor ). Franska bageriet hade bakat lussekatter som vi köpte med oss upp på berget. Vi knackade på och ingen öppnade. Ringde Frida på mobilen och sa åt henne att öppna dörren för "där stod ett paket och väntade" och långt om länge gjorde hon det. Vi sjöng så falskt vi kunde och de blev fulla i skratt precis som vi. Något yrvakna drack vi kaffe och åt lussebullar och beundrade utsikten över Andaman-sjön. Frida o Kenneth hakade på oss - röda lakan och tomteluvor - och vi körde ner till Micke o Tina. Där var lite tröttare ansikten som mötte oss ( trots att klockan då var halv tio... ) och det blev en snabb visit med kaffe o lussebullar igen. Om en halvtimme ska vi köra in till Saladan och hämta upp våra kompisar från Sverige som ska vara här hela helgen. Så nu har jag inte tid att skriva mer. Hej hej!

Thailändsk postgång...

Idag blev vi en erfarenhet rikare. Igen. Ett antal paket har skickats till oss från Sverige och vi har gått och väntat på dem i flera veckor nu. Igår fick jag ett kollinummer att spåra eftersom Posten i Sverige bara kunde se att det var levererat till utlandet. Har dålig kunskap om hur detta funkar här och bad därför Ying, min lärare, att spåra det. Enligt thailändska posten på internet skulle paketet ha kommit till Bangkok den 14/11 och anlänt till Koh Lanta den 17/11. Alltså snart en hel månad sen! Christofer har varit inne ett par vändor på postkontoret i Saladan för att se om det fastnat där men icke... Ying ringde till postkontoret......... i Old Town. Jodå, där låg paket och väntade med den adressen. Därför tog vi mopparna direkt efter skolan och körde över bergen till östra Lanta ( är för övrigt 14 km dit om någon undrar ). Strax innan Old Town bestämde Christofer sig för att inte bryta gamla vanor utan körde punka. Tredje gången han får det och alla gångerna har varit just på vägen till/från Old Town. Som vanligt tajmade han in det strax framför en liten moppeverkstad. Jag passade på att fråga: Brai-seni yuunai? Och det betyder: Var är postkontoret? Fick en lite luddig vägbeskrivning. Jaja, det var kanske en bra beskrivning men det är min thai som är lite luddig. I alla fall skulle det vara lite längre fram på vägen och jag skulle svänga vänster. Så medan C och Anton väntade på ny slang till däcket körde Wilmer o jag till posten. Hittade en väg till vänster och svängde in där. För säkerhets skull stoppade jag några thaiare och frågade igen. Men hade jag kört 50 m längre fram i stället så hade jag stått utanför posten... Lite onödigt att fråga där men det är ju bra träning! Det blev lite thai/engelska där inne och efter många om och men fick jag ut 2 paket. Största problemet var att få dem att säga Pålsson. Haha. C och jag var färdiga på samma gång och bestämde oss för att ta östkusten upp till Saladan och kolla där också om det fanns fler paket. 17 km norrut. Inga paket. Tanka och sen hem ( Saladan - Khlong Kong 7 km ). Puh! Om en timme ska jag och resten av klassen äta middag med Ying för nu har vi gjort alla prov utom teatern som vi ska spela upp i morgon. Men den får gå som den vill - det mesta är gjort! Och det har nog gått riktigt bra så i morgon vid lunch muckar vi! Tjoho!

Solglasögon

Nu till ett viktigt ämne - solglasögon. Det kan ju vara en bra sak att ha och därför är det också bra att 9 av 10 affärer säljer sådana här. Ni förstår väl också att det vimlar av Ray-Ban, D&G och liknande? Dock inte den bästa kvalitén nej. Riktigt usla kopior som inte håller för någonting. Christofer vet. Han har nämligen redan hunnit paja ett antal solglasögon tack vare oaktsam hantering. Det går nämligen inte att sitta på en restaurang som står på pålar i havet och samtidigt ha glasögonen uppe på huvudet när man ska titta upp mot solen. Då säger det plums. Tappa dem i marken funkar inte heller. Ibland räcker det att man ska ta dem på sig för att glaset ska spricka. Barnens lek med dem är inte heller att rekommendera. Ibland blir det lite för mycket saker i strandväskan och då kan man höra knakelibrak... JA, vi vet att det finns RIKTIGA solglasögon här hos riktiga optiker ( finns en hel del faktiskt ) men så länge man är klumpig är det inte lönt att lägga för mycket pengar på dem. Det får räknas in 1-2 par/månad i budgeten. Priset ligger ju dock runt 200 baht ( 40 kr ). Så vi gråter inte över spilld mjölk.

Tipsfredag

Nu var det fredag och det innebär stryktipsdags. Men nu var ingen vanlig fredag, utan kungens födelsedag, kul för honom tyckte vi. Men eftersom detta är ett lite underligt land så hade Maria läst på lite vad gäller kungen och det var ju tur för det visade sig att på hans födelsedag så serveras ingen alkohol.....på en tipsfredag är det väldigt gott att ta en eller två Chang när vi kryssar ihop 13 rätt. Så för säkerhets skull körde jag till Funky och förhörde mig om det, men det var lugnt.

Så på fredagen kl. 13 var vi bänkade för att diskutera hur vi skulle ta hem miljonerna, enkelt.... förra veckan hade vi faktiskt 10 rätt vilket gav 390.- tjoho.

Vi hade ett strålande väder och ett spegelblankt hav och här spenderade vi eftermiddagen fram till sex på kvällen.

Sen blev det till att köra hem och duscha och göra sig i ordning för att sen träffas på Bajen för lite mat och spela lite wii (och tjejerna läste svenska skvallertidningar och som dom trivdes).

Under kvällen så hördes rejäla fyrverkerier lite här och där, som också var hyllningar till kungen. Några av dom smällde precis utanför resturangen vi satt på, inte utan att man hoppade till lite.

Det känns som man lever ett liv i lyx här nere och då pratar jag inte om pengar, utan om att bo i ett klimat som man tycker om i ett helt år, att bara sitta i en skön solstol och bara titta ut över ett spegelblankt hav och prata med våra vänner. Eller som någon bestämt att på söndag är det volleyboll turnering och någon frågar om vi har tid och lust att vara med....Tid!! är ju något vi har. Men att bara kunna göra det man känner för, just för att man har tid och ork, det tycker jag är lyxigt. Nog för att man vill börja jobba när man kommer "hem", men här gäller det att leva livet medan vi är här utan att det behöver kosta en massa pengar hela tiden. Hur det går i volleybollen "kanske" vi berättar om imorgon.

Nu närmar det sig jullov för studenterna, Maria går en vecka till medan Anton och Wilmer går två veckor till, sen har dom tre veckor ledigt, ska bli skönt för dom. De har jobbat hårt alla 3. Jag har jobbat hårt i hemmet så jag har också varit duktig ;-)

Karneval

I torsdags när jag körde hem från gymmet så körde jag förbi ett karnevaltåg, så det blev till att köra hem efter kameran och tillbaka till en av thaiskolorna där dom samlats för att spela och sjunga. Det var cirka hundra barn som klätt ut sig i karnevalkläder. Tror det var en hyllning till kungen som fyllde år dagen efter och kungen är ju otroligt viktig i detta land. Där var väl ungefär 300 thaiare och två västerlänningar förutom mig själv som hittat hit. Men det var kul med lite karnevalstämning.

Saknade förstås ett öltält men det hade nog inte passat in här...

Fotbollsturnering

I onsdags var det dags för lite fotboll, det var match mellan svenska och thailändska skolbarn. Det var organiserat efter thaistyle, alltså total förvirring i 45 min innan det kom igång. Det blev tre stycken 15 min matcher.

Och som vi listade ut innan så ville Anton vara åskådare men Wilmer ville spela, åtminstone till han fick ett kanonskott i magen...så var den dagen förstörd, men efter lite övertalning från en lärare så var han med på planen. Man blev ganska imponerad, våra knattar kämpade och sprang men såg lite smått förvirrade ut när thaibarnen dribblade, fintade och sköt till sig en säker seger.

Det var klarblå himmel och drygt 30 grader varmt, så vi skyller på värmen att vi förlorade.

Ao Nang

Helgen som gick tillbringade vi i Ao Nang. Det är en "by" på fastlandet 2 timmar med båt härifrån. Vi kände att det var dags för en liten utflykt igen och dessutom behövde vi lite kläder. Här på Lanta är det lite ( rätt så mycket ) begränsat med utbudet av kläder och annat kul. Vi satte oss högst upp på båten där det inte ens fanns bänkar att sitta på. Fin utsikt dock! Vi lämnade molniga Lanta bakom oss och ju närmare Ao Nang vi kom desto mindre moln blev det. Lågvatten vid ankomst innebar att vi fick ta oss ner i en longtailbåt för att ta oss den sista biten in till piren. Där väntade en mycket annorlunda "buss" på oss för att ta oss till hotellet. Vi installerade oss och bytte om till spender-byxorna och sen gick vi loss i affärerna! Äntligen skulle jag få träna en massa thai.............trodde jag............. Problemet var bara att thaiarna pratade svenska. Suck! Det var lite Phuket-varning över det hela. Skräddare i massor - indier de flesta. Med bakåtslickat hår och som på bruten svenska ropar: Tjena, hur är läget? Gav dem inte ens en blick tillbaka utan det var bara att knalla vidare och låtsas som det regnade. Jobbigt. Givetvis är det sååå jobbigt att shoppa och då är det trevligt att hitta Burger King! Whopper, milkshake, lökringar. Mmmm. Det blev en ganska tidig kväll för att orka med lördagen också. Uppe i ottan som vanligt ( pga morgonpigga barn ). Mamma trött som ett åldersdomshem och ville bara sova. Berodde kanske på en säng hård som granit? Eller för att man fick ligga som ett spik med Wilmer bredvid i samma 90-säng? Eller kanske för att man mitt i natten fick trösta denne Wilmer som ramlat ur sängen och slagit sig? Vem vet? Men tanken på en frukostbuffé fick mig att kravla mig ur sängen. Det blev äggröra och bacon och några toast och frukt och kaffe. Packade en badväska och gick 50 m ner till stranden och köpte biljett till Railay. Longtailbåten tog oss dit på 5-10 min. Där hyrde vi 2 kajaker och krängde på oss två nummer för små flytvästar ( kunde lika bra varit utan för man hade väl sjunkit som en gråsten ändå ). Wille o jag i en kajak. Anton o pappa i en annan. Sen började vi paddla. Det gick ju lätt som en plätt. Inte helt lätt att hålla takten med de små men de kämpade på bra. Paddlade in under klippor och in i små grottor. Vattnet var härligt grönt och solen brände i skinnet. Nästa strand vi kom till pausade vi på. Köpte bananer, munkar, ananas och lite dricka. Vi hade hyrt kajakerna för 2 timmar och efter 1½ timme hoppade vi i dem igen och skulle ta oss hemåt. MOTVIND! Betydligt jobbigare på hemvägen och en rejäl kastvind höll på att välta Wilmer och mig. Trodde aldrig vi skulle komma in till land igen. Helt utmattade slängde vi oss på stranden för att sola medan barnen byggde sandslott. En sen lunch med urusel service hann vi också med innan longtailbåten tog oss med tillbaka till Ao Nang. Shopping och middag på McDonalds på kvällen. En liten kvällsdrink på en restaurang fick vi också tid till. Satt mest och tittade på turister och vi kände oss själva som turister också! Det gör vi inte på Lanta men det var skönt med ett litet avbräck i vardagen och vi behöver inte åka så långt bort! Knappt två veckor kvar av thaikursen och då kommer det ju hit besök! Ska bli så kul. Strax innan jul åker vi till Kuala Lumpur för att söka nytt visum. Stannar där i 5 dagar så vi ska nog hinna med det vi planerat. Sen är det jul och sen nyår. Jisses vad fort det går. Kan ingen bromsa tiden lite?!?!