Ao Nang

Helgen som gick tillbringade vi i Ao Nang. Det är en "by" på fastlandet 2 timmar med båt härifrån. Vi kände att det var dags för en liten utflykt igen och dessutom behövde vi lite kläder. Här på Lanta är det lite ( rätt så mycket ) begränsat med utbudet av kläder och annat kul. Vi satte oss högst upp på båten där det inte ens fanns bänkar att sitta på. Fin utsikt dock! Vi lämnade molniga Lanta bakom oss och ju närmare Ao Nang vi kom desto mindre moln blev det. Lågvatten vid ankomst innebar att vi fick ta oss ner i en longtailbåt för att ta oss den sista biten in till piren. Där väntade en mycket annorlunda "buss" på oss för att ta oss till hotellet. Vi installerade oss och bytte om till spender-byxorna och sen gick vi loss i affärerna! Äntligen skulle jag få träna en massa thai.............trodde jag............. Problemet var bara att thaiarna pratade svenska. Suck! Det var lite Phuket-varning över det hela. Skräddare i massor - indier de flesta. Med bakåtslickat hår och som på bruten svenska ropar: Tjena, hur är läget? Gav dem inte ens en blick tillbaka utan det var bara att knalla vidare och låtsas som det regnade. Jobbigt. Givetvis är det sååå jobbigt att shoppa och då är det trevligt att hitta Burger King! Whopper, milkshake, lökringar. Mmmm. Det blev en ganska tidig kväll för att orka med lördagen också. Uppe i ottan som vanligt ( pga morgonpigga barn ). Mamma trött som ett åldersdomshem och ville bara sova. Berodde kanske på en säng hård som granit? Eller för att man fick ligga som ett spik med Wilmer bredvid i samma 90-säng? Eller kanske för att man mitt i natten fick trösta denne Wilmer som ramlat ur sängen och slagit sig? Vem vet? Men tanken på en frukostbuffé fick mig att kravla mig ur sängen. Det blev äggröra och bacon och några toast och frukt och kaffe. Packade en badväska och gick 50 m ner till stranden och köpte biljett till Railay. Longtailbåten tog oss dit på 5-10 min. Där hyrde vi 2 kajaker och krängde på oss två nummer för små flytvästar ( kunde lika bra varit utan för man hade väl sjunkit som en gråsten ändå ). Wille o jag i en kajak. Anton o pappa i en annan. Sen började vi paddla. Det gick ju lätt som en plätt. Inte helt lätt att hålla takten med de små men de kämpade på bra. Paddlade in under klippor och in i små grottor. Vattnet var härligt grönt och solen brände i skinnet. Nästa strand vi kom till pausade vi på. Köpte bananer, munkar, ananas och lite dricka. Vi hade hyrt kajakerna för 2 timmar och efter 1½ timme hoppade vi i dem igen och skulle ta oss hemåt. MOTVIND! Betydligt jobbigare på hemvägen och en rejäl kastvind höll på att välta Wilmer och mig. Trodde aldrig vi skulle komma in till land igen. Helt utmattade slängde vi oss på stranden för att sola medan barnen byggde sandslott. En sen lunch med urusel service hann vi också med innan longtailbåten tog oss med tillbaka till Ao Nang. Shopping och middag på McDonalds på kvällen. En liten kvällsdrink på en restaurang fick vi också tid till. Satt mest och tittade på turister och vi kände oss själva som turister också! Det gör vi inte på Lanta men det var skönt med ett litet avbräck i vardagen och vi behöver inte åka så långt bort! Knappt två veckor kvar av thaikursen och då kommer det ju hit besök! Ska bli så kul. Strax innan jul åker vi till Kuala Lumpur för att söka nytt visum. Stannar där i 5 dagar så vi ska nog hinna med det vi planerat. Sen är det jul och sen nyår. Jisses vad fort det går. Kan ingen bromsa tiden lite?!?!