I onsdags förra veckan började jag jobba igen. Stundtals har jag "längtat" tillbaka till jobbet för jag trivs ju faktiskt väldigt bra där på Skanems inköpsavdelning. Samtidigt visste jag ju att det kommer att bli betydligt mindre fritid. Så det var med blandade känslor som jag infann mig där kl. 8.00 den 1 juli. Det var inte mycket som var förändrat under dessa 10 månaderna och alla rutiner satt i ryggmärgen. Det kändes skönt att få lite annat att tänka på men ändå tänkte jag när jag satt där: Är det verkligen detta livet går ut på?? Jobba 8 timmar om dagen för att ha råd att bo och leva. Sen skynda sig hem, laga mat och natta barn. Tänk om man klarat sig ekonomiskt på en halvtidstjänst? Nu blev det ju en väldig kontrast från att göra ingenting till att jobba 100% så det är inte konstigt att tankarna snurrade. Men nu har jag jobbat 4 dagar och tycker redan att det känns lite bättre. Det gäller väl bara att komma in i alla dagliga rutiner och inte tänka så mycket... Att man sen har fantastiskt goda arbetskamrater gör ju inte saken sämre!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det blir säkert hur bra som helst när ni kommit igång och tyvärr är det ju så att det fordras ett jobb för att livet ska funka för de flesta. O har man inte jobbet får man aldrig njuta av känslan att vara ledig. Nu har ni dock som få fått andrum och leva ett tag som om varje dag var den sista i ert eget paradis. Försök vara nöjda med det, så går det som en dans att klara av resten av ert liv.
Rätt som det är blir ni pensionärer och får göra så mycket ni vill, när ni vill. Men längtainte dit för man blir ganska fort trött också
Kram på er från nån som vatt med en tid.
Ja, och vi är glada för att du kommit tillbaka till jobb!!! Och visst ligger det mycket i vad Leffemaja skriver, jobbar man så kanske man uppskattar ledigheten mer :)
Välkommen tebax vännen!!
kramen
Skicka en kommentar