Jaha, då var den här. Sista dagen på Lanta. 1 natt kvar och vid lunchtid i morgon blir vi hämtade av Bang för transport till Krabi flygplats där vi lyfter mot Bangkok 15.40. Och vad ska jag tycka om det? Om jag vore en normalt funtad människa så borde jag hoppa jämfota och vara ivrig över att få komma hem och få träffa alla härliga släktingar och vänner. Att få äta vanlig svensk mat igen. Få njuta av den svenska sommaren med grillkvällar och annat skojsigt. Jättehärligt ska det bli faktiskt. Men nu är jag ju ingen normalt funtad människa.... Jag lider av att behöva packa ner kläder och allt annat i resväskorna. Det är som att bara stuva undan en del av ens liv. Lämna denna underbara, lilla, ljuvliga ö med alla mjuka stränder, små mysiga restauranger, vänliga befolkning, havet, lugnet och allt annat. Alla speciella människor man mött, både thaiare och västerlänningar: Papegojekillen, mannen i lila sarong med världens krokigaste tår, Oo på Green Chili, den vindögda gulliga gravida tjejen på Oscar, Ii och Oy ( som slitit med all vår tvätt ), alla lärare på Sanuk, Plaa och "Henom" på Funky Fish, fam Jostner o Isaksson osv. Jag är fortfarande full av beundran över att thaiarna bibehåller sitt lugn trots alla influenser från väst. Att de fortfarande tycker det är socialt och roligt att pruta. De hejar på folk de inte känner och ler mot alla och skrattar åt allt! Gör man det hemma i Sverige så blir man väl idiotförklarad!
SÅ - därför är det med blandade känslor jag nu sitter här och försöker blogga om mina känslor. Det blir inget bra och jag får inget sagt men jag kan berätta att tårarna sprutar på mig nu. Måtte jag komma hit fler gånger!
9 kommentarer:
Det kommer bli jättebra här hemma.
När ni väl är på plats o får träffa familj o vänner kommer det säkerligen kännas toppen.
Vi ses snart!
Inga mer tårar!
KRAM!!!!
Hej Maria och co
Jag förstår att det måste kännas ledsamt att lämna Thailand, men det finns ju kvar! :)
Sen är det säkert många hemma som saknar er...
Detta har ju varit ett minne för livet och vem vet vad framtiden kommer med!
Ha en skön resa hem,
Kram Sissi
Mm just, du kan ju tänka på alla oss därhemma. Hur kul tror du vi har haft utan er?? Vi har faktiskt saknat er massor om det nu gör att det känns bättre..
Snuttan, torka tårarna nu.
STOR KRAM!
Jenny S
Käre Marie och Christoffer.
Vi kommer ihåg hur svårt det var, att stå der och säga hejdå till alt och alla som man tyckte om, samtidigt med at familie och kompisar var så himmla glada för att vi skulle komme tillbaka. Själv tyckte vi också det skulle bli spänende att komme hem, men ändå, det ÄR svårt.
I slutet blir det bra, för vi är så många som vill göra alt vi kan för att ni också skall tycka att det är bra i Skurup ;o)
Kämpa Kram Anna, Rasmus, Janne och Monika
Det är inte "adjö" det är "vi ses igen"
Kram från mamma
Kan tänka mig att det känns jobbigt och vemodigt, men vi här hemma är glada för att ni skall komma hem! Och det är som mamma säger... "vi ses igen"... inget som säger att ni inte kan åka igen vid ett annat tillfälle!
Varmt välkomna hem är ni iallafall!
Hoppas att ni får en behaglig resa hem till kalla Sverige!
Puss & kram på er!
Men... nu blev ju jag oxå lite ledsen! Det där med att säga hejdå är något av det värsta jag vet. Verkligen inget roligt. Men jag måste hålla med "mamma" jag oxå; Det finns ju inget som säger att ni inte kan åka tillbaka igen någon gång. Eller hur?
Vi har absolut haft skitroligt under vår tid tillsammans i Thailand och det är DET ihopa med alla underbara, annorlunda och go'a människor vi träffat, som vi ska hålla kvar i våra minnen! Vi får prata av oss till varandra när ni kommit hem! Vi har ju inte haft någon att prata minnen med... :-)
En STOR, STOR kram till er alla!! //Jenny
Hej Maria!
... klart att det känns!
Det går dock över och jag gissar
att ni snart är där igen.
Jag pratade med `Christofers Anders´ idag, och han verkade glad för att nu bli av med era grejor
:-) Jag såg dock i hans ögon att det var er han längtade efter.
Du fortsätter väl med din blogg
även här hemma?
1000 kramar till er alla
med hopp om en härlig hemresa, utan förseningar.
Var rädda om er i Bangkok och ha en bra hemresa och välkomna hem. Det blir säkert intressant att komma igång igen. Och som sagt Thailand finns kvar. Känslan ni har nu känner vi igen. Den har vi haft varje gång vi lämnat Österrike och det finns också kvar även om vägen dit tycks allt längre. Många kramar fr IM o Leif
Skicka en kommentar