Äntligen helg!

Efter en jobbig och stressig vecka (?) var det dags att hålla lite helgledigt. Igår hängde vi med fam Jostner till Krabi i deras pick-up. Kenneth o Klittopop i framsätet och vi tjejer och ungarna i baksätet. Trångt men helt ok. Det tog 2 timmar för oss till Big C och medan Kenneth diskuterade priser inne på Home Pro så gick vi andra runt och bara strosade och shoppade i mataffären. Det är ju så roligt att bara titta på alla konstiga saker som finns här! Problemet är ju bara att vi måste tänka på vad vi köper nu för förmodligen kommer vi inte att kunna ta hem allt vi vill. Det är mycket prat om vikten på väskorna nuförtiden. T.o.m. Wilmer har snappat upp vad vi pratat om och för ett tag sedan frågade han hur många kilo vi ta med hem. När vi svarade 80 kg så blev han lite konfunderad och sade sen: Men... då får ju inte pappa följa med hem!

Nåja, vid nästa stopp på Lotus köpte vi en massa nya kläder till barnen. De har ju växt ur det mesta och hemma har vi nästan ingenting kvar. Antagligen får vi skicka hem dessa kläder i en kartong nästa vecka. Kostar skjortan men vad gör man?Det kostar nog mer att köpa nytt hemma i Sverige.

En supertrevlig dag avslutades med riktigt redig husmanskost hemma hos Kenneth o Frida på kvällen - pannbiff m stekt lök, kokt potatis, kokta morötter och gräddsås! MUMMA! Det är sånt som gör att man kan få ett litet styng av hemlängtan... Men det gick snabbt över när man i morse vaknade och kände att detta blir en fin dag med mycket SOL! Först ett dopp i poolen och sen en god lunch på Funky och ett dopp i havet. Grilla skinnet så gott som helt ensamma på Long Beach. Ljuvligt! Idag känner jag inte alls att jag vill lämna denna ön. Skulle kunna stanna ett år till faktiskt...

Kl. 18 var vi bjudna till Green Chili på "födelsedagskalas". Det var kocken som fyllde år (39) och hon hade lagat pepparbiff, stekt potatis, potatismos, räkor med någon god krydda, några såser och naturligtvis pizza till barnen. Som en liten buffé. Riktigt gott var det och riktigt mätta blev vi. Oo som hon heter och hennes man gjorde oss sällskap och hon pratade på med sin knaggliga engelska. Fattade kanske hälften av vad hon sa men trevligt var det. När vi var klara packade hon ner alla resterna i plastburkar och skickade med oss hem. Och inte ett öre ville hon ha betalt heller! Herregud vad mycket mat vi har nu. Det blir till att äta hemma i morgon men det ska bli ganska skönt för det är inte det lättaste att hitta en restaurang som är öppen i dessa lågsäsongstider.