Det är väl dags för en liten uppdatering här på bloggen igen. Tiden rusar iväg och man hinner inte blinka förrän ännu en vecka läggs till handlingarna. Anton har nog kommit över sin längta-hem-period. Han är precis som vanligt igen - dvs lika trotsig.
I lördags var en mulen och allmänt trist dag. Vi hade ju hoppats på en dag vid stranden med barnen men det sket sig. Kommer inte ihåg vad vi gjorde för att få den dagen att gå... alltså inget märkvärdigt alls. Sådana dagar får man allt lite hemlängtan. När vi däremot vaknade i söndags sken solen från en härligt blå himmel och alla bekymmer var som bortblåsta och vi fick liv igen - HUR kan man längta hem när man har det så bra som vi? Vi packade badväska, grabbade tag i luftmadrassen, köpte is till hinken och kylde lite drycker och begav oss upp till poolen som Kenneth o Frida "passar" för tillfället. Yes, allt fick plats på våra två moppar ( inkl. barn ) och dessutom var luftmadrassen uppblåst. Nu känner man sig som en riktig thaiare! Hela dagen låg vi och pressade. Vi fick även sällskap av Lasse och Alma ( far o dotter ) som håller på med ett stort projekt att bygga hus här nere. Lunch intog vi på restaurang Rann inte alls långt från poolen men sen var vi tillbaka i plurret igen. Ljuvligt! Det var faktiskt så att det stramade lite i skinnet på kvällen.
I måndags lekte barnen med Oscar och Sofia som bor vid skolan på Khlong Dao. När vi kom dit för att hämta dem blev det bestämt att vi skulle äta middag med dem. Det blev en restaurang tvärs över vägen och maten var jättegod. Vi har bara ätit där 1 el 2 ggr tidigare, mest för att det är en bit att köra. Men absolut värt fler besök. Nu börjar ju folk lämna ön för att tillbringa sommaren i Sverige och vi som är kvar måste ju hålla ihop! På vägen hem från restaurangen svängde vi in om till Isakssons. Tina skulle åka hem dagen efter och naturligtvis ville vi säga hejdå till henne. Hoppas vi ses till sommaren!
Igår kväll skulle vi äta middag på Green Chili tänkte vi. Men se där var stängt! Personalen var i och för sig på plats och tyckte nog lite synd om oss. Så de bestämde att vi skulle komma en annan dag och då skulle de fixa lite av varje och det slumpade sig så att det blev på kokerskans födelsedag ( nästa söndag ). Så vi ska på thai-kalas! Men vad köper man till en thailändska?? Nåt måste man ju ha med sig nu när de är så snälla och ställer upp för oss!
Idag har varit en ordentligt hurtig dag för mig. Christofer begav sig ut för att dyka 7.15 och då fick jag se till att barnen kom upp och väg till skolan. Därefter klädde jag mig i träningskläder och utrustade mig med vatten, mp3-spelare och stegräknare och sen gick jag 1 mil i gummiplantagen! Det är nog inte så många västerlänningar som visar sig där inne. Nog inte många människor alls... För i alla de små husen som kantar vägen satt thaiare och vinkade och hälsade glatt med sina tandlösa munnar och krumma kroppar. Barnen följde efter mig små korta sträckor. Gummorna som körde förbi på moppe tutade och skrek: Helloooooo! Oj, vad enkelt de lever där inne i ingenstans. En lång, grön orm såg jag också. Den hade nog precis blivit överkörd för huvudet var helt platt och blodigt. Tur för mig! Men när jag skulle gå förbi den började den ringla sig och jag snabbade på stegen lite. Rundan tog 1 timme och 40 min men då gick jag ganska sakta. Fyllde min dagskvot med steg med råge: 12.759 steg! Väl hemma slängde jag i mig en kopp nudlar och sen rullade jag upp till Kenneth och Frida och poolen för att svalka mig. Åhh så skönt!
Halv ett var jag hemma och började städa lägenheten. Idag har det varit strömavbrott hela dagen så jag fick ju ha något att göra. Men jisses vad svettigt det var! När barnen kom hem från skolan skyndade Anton sig att göra läxan för att vi skulle ner till poolen en sväng. Bara en liten stund senare kom Christofer dit. Ingen valhaj idag heller.
Nu har vi ätit middag på Expat - stekt ris som vanligt - och det lutar åt en lugn filmkväll. Kroppen orkar inte mer idag. Måste ju ha några krafter kvar till gymmet i morgon! HUR ska man orka med 8 timmars jobb när man kommer hem?????
6 kommentarer:
Hahaha, ja det kan man fråga sig hur du skall orka med en 8 timmars dag på jobb sen :)
Tur att man har ett roligt jobb i alla fall! ;-)
Man orkar inte egentligen, man bara gör det.. ;)
KRAM Jenny S
Visst är det tur man har ett kul jobb, det underlättar massor :)
Är ni på väg hem kanske? Hoppas.
Kram mamma
Hem? 5 veckor kvar... är det för långt mellan inläggen tycker du?
Skicka en kommentar