Varor och visum

Det har redan gått 60 dagar sedan vi var i Kuala Lumpur och därför var det dags att åka till Krabi för att köpa oss 30 nya dagar. Jag flexade ut från skolan vid lunchtid i torsdags samtidigt som Christofer hämtade hem barnen från skolan. Packade det sista och sen åkte vi tuktuk till Saladan Pier. Båten till Ao Nang avgick 13.30 och två timmar senare anlände vi till Noppharathara Beach. Där stod en transferbuss och väntade på oss och en massa andra folk. Vi hade tur och blev avsläppta först av alla. Efter incheckning hoppade barnen direkt i poolen medan C och jag åt en något försenad lunch. Ett snabbt dopp hann vi också med innan vi åkte tuktuk till McDonalds. Främsta anledningen till att vi skulle till Ao Nang var för att en kompis skickat lite svenska varor till oss via ett par klasskamrater till henne. Vi hade ingen aning om vad som väntade oss så det var riktigt spännande! Utanför Burger King träffades vi och snackade en stund. Då hade vi hunnit shoppa lite till Christofers stora förtjusning... Lite trötta i benen satte vi oss på ett mysigt litet fik med puffsäckar som man klibbade fast i och sen öppnade vi paketerna. Det var kaviar, O´boy, saltlakrits, veckotidningar! Tack snälla Pia & co som tänkte på oss!!! Barnen fick ett gulligt brev som Linn skrivit och de blev allt lite generade. Det sitter nu på vår brevvägg!

Dagen efter åt vi bara frukost och sen checkade vi ut. Det var dags att ta sig in till Krabi stad. Vi hade hört att det bara var att ställa sig vid vägkanten och vänta så skulle det komma bussar som stannade och frågade vart man skulle. Jodå, det stämde så bra så. Det dröjde inte länge förrän en buss stannade och frågade om vi skulle till Krabi. Bara att hoppa på och sen betalade vi när vi kom fram. Kostade 10 kr/pers för en halvtimmes resa. Där vi blev avsläppta stod ett par thaiare och frågade vart vi skulle och om vi ville ha en taxi. Så vi hoppade in i en bil och några minuter senare var vi framme vid Krabi Immigration där vi skulle köpa 30 nya dagar. Chaffisen som såg sin chans att tjäna lite pengar erbjöd sig att stanna kvar medan vi gjorde vårt ärende. Det tog en halvtimme och han satt snällt och väntade och läste en tidning. Och pratade lite thai med barnen. Därefter sade vi att vi skulle till Big C ( ett varuhus ). Ok sa han och började köra. Efter en stund sa han att Lotus ( ett annat varuhus ) var större och bättre. Ja sa vi men vi vill till Big C. Vi har ju varit på båda ställena men ville hellre till Big C. Ok sa han och körde vidare medan han pratade på om hur bra Lotus var. Att där fanns en biograf. En stooor sådan. Ja sa vi men idag vill vi till Big C. Ok sa han. Sen blåste han förbi Big C och släppte av oss på Lotus. HAHAHA det är så typiskt thai! Det var knappt man kunde hålla sig för skratt. Bara att gilla läget och shoppa på Lotus denna gången. Vi fick taxicaffisens telefonnummer om vi skulle till Krabi fler gånger men jag är högst osäker på om vi kommer att ringa honom då. Han kanske kör oss till tågstationen om vi säger busstationen? Lustigt.

Vi fick i alla fall köpt en massa kläder till barnen. En t-shirt kostar ungefär 25 kr, en pikétröja 30 kr och ett par shorts 40 kr. Löjligt. Nästa gång ska vi köpa på oss ett ordentligt lager med kläder att ta med hem till Sverige för alla kläder vi använder här kan man lika gärna slänga i soporna när vi åker hem för de är så urtvättade och slitna och äckliga.

Kl. 14 åkte vi till busstationen eftersom vi hade köpt bussbiljett hem till Lanta. Bussen skulle gå kl. 16. När vi kom dit fick vi veta att vi kunde åka redan 15.30. Perfekt tyckte vi. 5 min senare kom de och sa att halv fyra-bussen var full så vi kunde inte åka förrän kl. 17, men det var inga problem tyckte de.... Vi suckade och ställde in oss på en lång vistelse på en supertrist busstation. Men 5 min senare kom de fram igen och sa att vi kunde åka 15.30. Suck igen. Vi vågade inte lämna stationen för vem vet när de ändrar tid nästa gång? Men halvfyra satt vi på bussen som körde klockan fyra och 2 timmar senare anlände vi till Lanta. Där vi blev avsläppta väntade en tuktuk som skulle ha 300 Baht för att köra oss hem! Hallåååå! Den gubben gick inte. C sa till honom att vi faktiskt BOR här och brukar betala 100 Baht. Han gav med sig men en nyanländ turist skulle nog kunna bli lurad eftersom man inte har en aning om vad det ska kosta. Men det är ett fantastiskt bra land att resa runt i - överallt finns folk som hjälper till och de nästan drar i en för att få hjälpa till. Det är bara frågan om att få rätt pris. Fram kommer man alltid. Så - mamma och brorsan - ni kan va lugna!!!

Det blev en lugn kväll med lite kortspel med Månssons för dagen efter väntade en heldag till sjöss med Mickes och Tinas nya båt eftersom vår vän Frida skulle fylla 32 år.