Visst är det fantastiskt det här med språk? Att man kan kasta om lite bokstäver och sen kommunicera? Jag har alltid tyckt det var spännande med språk. Har haft lätt för att lära mig glosor i hundratal och tusental. Grammatik och hur meningar är uppbyggda brukar inte vara några problem. Men på något sätt så hinner man aldrig lära sig det tillräckligt bra. Det är ju inte bara att lära sig en rejäl vokabulär utan man måste ju träna och träna och träna. Helst med lokalbefolkningen. Och varje språk har ju sitt sätt och sin kultur.
Engelskan är ju naturligtvis det språk man tränar mest eftersom det är gångbart i mer än ett land. Tror nog att det är det språket som har flest ord för samma betydelse och även om man inte hittar rätt ord kan man använda sig av så många andra ord för att få sagt det man vill. Det är ju även det språk man läst längst i skolan.
Tyskan gick ju också ok men vilken grammatik de har där! Tänk bara på alla verb-böjningar och vilken hiskelig massa konstiga dialekter det finns.
Spanska. 3 år på gymnasiet med högsta betyg. Har aldrig varit i Spanien. Känner ingen som pratar spanska ( jo förlåt Armando... men du pratar ju svenska också! ). Jisses vilken nytta jag har haft av det. V låter som B. Det är bra om man läspar. Rulla på R:en. LL blir LJ. Hmm. Kan i alla fall beställa en öl om jag skulle vilja det. Una cerveza por favor!
Sen har vi ju det här alldeles underbara fantastiska logiska okomplicerade språket med 5 olika tonlägen på orden. Tecken som ser ut som tungor, små hus, valar, glasögon, segelbåtar m.m. 32 vokaler och 44 konsonanter. Meningar där man skriver två helt olika ord efter varandra, men som betyder samma sak, bara för att förstärka HUR rött eller mörkt eller fint något är. Där man trots att man har så många bokstäver ändå hittar på regler i stavningen som gör att två ord som uttalas likadant kan skrivas på olika sätt. Där man pratar som en robot helt utan känslor. Där det är viktigt att veta om man ska vara formell eller informell. Där man måste veta ålder och status på den personen man talar med. Det språket kallas THAILÄNDSKA. Hej o hå! Kämpa på! 6½ vecka kvar...
7 kommentarer:
Fan, Maria kämpa på!!! Det e inte så festligt på Funky alltid heller.....
Ni är fantastiskt duktiga som satt er för att lära detta märkliga språk. Jag är imponerad! Deras konstiga tecken till bokstäver. Under två veckor lärde jag mig knappt två ord, sawat-dii khrap o khawp khun khrap, men det gick rätt bra ändå.
Lycka till i skolan! Kämpa på!
Tänk att få betyg i Thaispråket!
Hur går det för Christofer?
Imorgon, onsdag skall jag till Lund och få den sista sprutan!
Ja, Maria, kämpa på!! Tänk bara på att du slipper Sverige, vinter, kallt, slask, Skanem, mörker, grått, trist, blåst, regn.... Hmm, kunde inte komma på mer nu...:)
Men visst är det kul med språk och jag måste hålla med om att Thailändskan är ett ytterst märkligt språk. Men du är hur duktig som helst!!
Förresten, du glömde grande... till cervezan... :)
Kram på er
Ja hej o hå - kämpa på. Det blir säkert bra och inte lär det det väl bli så påfrestande att åka tillbaka då och då för att hålla språket vid liv. (Förutom möjligen ekonomiskt) För sånt löser sig säkert - Vill man så kan man. Har du aldrig funderat på italienska? Det skulle jag känna för. Hur går det för Christofer - har han börjat sin snabbkurs än? Ha det bra alla 4 och kramar från oss
Eh... jo han har både börjat och slutat. 1 dag blev det sen ändrades planerna...
Ulrika: Visst glömde jag Grande! Ajajaj
Jag tycker det verkar som om du har fått ett bra grepp om Thaispråket. Du fixar säkert de sista veckorna också.
/Mamma
Bra jobbat Maria! Det kommer att gå bra de resterande veckorna också!
Jag funderar på det där att man har olika sätt att tala till olika åldrar och status! Har alla i Thailand bildtelefoner, annars kan det ju vara lite svårt att tala med okända i telefon :-)
//Pappa
Skicka en kommentar