Wilmer växer

Anton ligger fortfarande däckad i feber. Han äter knappt men är i alla fall duktig på att dricka. Det blir en lugn hemmadag idag. Så här sitter vi och rullar tummarna och spelar lite Nintendo. Och just som man sitter och funderar på vad man ska blogga om nästa gång så bestämmer Wilmer sig för att tappa sin ena framtand! Den har varit lös länge och ingen har fått hjälpa den på traven - förutom en fröken till Wilmer som försökte, men se den ville inte just då. Vid lunchen idag rörde han vid den och då landade den i handen. Personligen tror jag att han valde just idag eftersom jag skrev ett inlägg om Anton igår - lite avundsjuka där ja. Nu läspar han för fullt. Han berättade för oss att "fift han tappade en tand var på dagif i Fverige". För oss äldre stannade tiden för några sekunder och man hann känna lite stolthet och tänka att "nu är snart barnen stora". Klump i halsen.

I förmiddags körde Wilmer och jag till Khlong Dao för att köpa lite kakor på det svenska caféet där. Det blev chokladbollar, kladdkaka, russinmuffins och kanelbullar. Vi hade ju bestämt tidigare i veckan att vi skulle dit och fika till helgen men det blir svårt att dra dit Anton. Därför fick vi ta det med hem men det funkar ju lika bra. Kanske vi bjuder upp Månssons på lite fika och kortspel? Vem vet? Det är lite av det som är så skönt här nere - man gör som man vill och när man vill. Enkelt och bra. Inga krusiduller. Och om man inte vill så struntar man i det. Härligt!