söndag 14 september 2008

Sjukvård

Igår fick vi minsann nytta av vår medhavda första hjälpen-väska. Vi skulle precis dra iväg på mopparna till en restaurang för att äta middag och just då kör en engelsktalande kille och välter med sin moppe mitt framför näsan på oss. Det finns en hel del farliga gropar i vägen och om man inte känner till var de finns så är olyckan lätt framme. Christofer ilade upp efter lite förband och sedan fick jag leka sjuksyster. Nästan som när man var liten. Ett plåster här och ett bandage där. Tvätta lite och tycka lite synd om. Blod bekommer mig inte men den ena lilltån såg ganska mosad ut så jag tyckte det var läge för ett litet bandage där. Han ojade sig lite trots att jag var försiktig. Skickade iväg honom till sjukhuset för omplåstring. Han var ganska skakig men vi kunde inte göra mer utan fortsatte på vårt håll. Vi hade bestämt oss för att prova en, för oss, ny restaurang. De var nog väldigt måna om att vi skulle komma tillbaka dit. Det började ju ganska bra med att de hade en stor levande hummer i ett big bauta-akvarium. Kul för barnen att titta på. Sen sjönk våra värderingar när maten tog en förskräcklig tid att få in. Men när den väl kom så var den i alla fall god. Inte alldeles för dyr heller. Men när vi skulle GÅ - då kände man sig nästan kunglig. Servitörerna och kockarna reste sig, ställde sig på rad och gjorde en wai och sa tack ( på thai förstås ) och önskade oss välkomna tillbaka. Jisses så formellt allting blev helt plötsligt!
Innan hela den här plåstra-om-en-främling-grejen så hade vi haft en ganska lugn dag. Kl. 9.30 befann vi oss på Khlong Dao. Villiga och redo för att städa stranden eftersom det var allmän städdag på Lantas stränder. Men inte en enda svensk såg vi där... bara en massa thai-folk. Inte lika kul då. Så vi begav oss hemåt igen. Det är ju trots allt tanken som räknas eller hur?
Idag är sista dagen på vår långa semester - i morgon börjar thaikursen! Därför passade vi på att tillsammans med Månssons köra till Kantieng Bay där vi hört att en duktig tatuerare befinner sig. Mycket riktigt hittade vi honom där och sedan blev det en massa blädder och visande och skissande. Tid blev bokad till kl. 16 för Niklas. Vilket motiv han gjorde tror jag Jenny kommer att blogga om. Imorgon är det dags för Christofer och på tisdag är det min tur. Jenny har lite att jobba med innan men tids nog...

1 kommentar:

Ulrika Berg Nilsson sa...

>Alltid bra med ett första hjälpen kit!!! Han var säkert jättetacksam för en GODA gärning!

Tatuering.... hmm... ni e vågliga ni!

kramen