fredag 5 september 2008

Ångest!

I onsdags blev det en moppetur till nationalparken här på ön. Och jag lovar och svär att jag aldrig mer åker dit. Hade hört innan att en del av vägen var grusväg och att den var i mycket dåligt skick. Jo tack. Den var brant och den var stenig ( inte grusig ) och djupa fåror i den efter regnandet. När man får köra i ettans växel för att överhuvudtaget ha en chans att ta sig upp - då är det inget för mig. Snacka om dödsångest! Jag var livrädd för att det skulle börja regna för då hade väl vägen försvunnit helt! Nåväl, vi kom fram hela till nationalparken, fick betala en avgift på 200 Baht per person och DÅ kom regnet..... Tog skydd i en liten hydda och efter 10 min var det över. Solen kom fram igen och vi begav oss upp mot fyren. Till fots! Massa fotograferande blev det och sen var vi tvungna att ta oss ner till stranden och känna på vattnet. Jodå, lika varmt som vanligt. När ögonen var mätta på vackra vyer så var det bara att bita i det sura äpplet och hoppa upp på moppejä-eln igen. Suck. Men som tur är har jag en låtsaskompis inom mig ( som vissa känner som Samantha ) och nu var det dags att plocka fram henne. Hon är lite tuffare än Maria och skiter fullständigt i vad hon gör. Så Samantha gasade på för fullt och svischade över alla gropar i 190 för då kommer man fortare ut på bättre väg. Dock fick hon panikbromsa när hon 20 meter fram får syn på en varan som var stor som en liten krokodil. Jisses vilket praktexemplar. Bakom kom Christofer och försökte fumlande hitta kameran. Just då rasslar det till i träden bredvid honom och vi ANTAR att det var en apa. Tittade bara på varandra och skakade på huvudena och sa: Nä, vi kör nu, va? Haj och ivaj! Sen gick det bra att köra hela vägen hem. MEN ALDRIG MER!

Igår löste vi ett medlemskort på Lanta Gym. Nu finns det inga ursäkter för att slippa träna. Här finns löpband och det finns ac. Räcker bra för mig. Finns möjlighet att lyfta lite skrot också. Bredvid finns en boxningslokal och vi har bokat in barnen för en provlektion i Muay Thai ( thaiboxning ) med en tränare som varit världsmästare. Går det bra ( dvs inte alltför många blåmärken... ) så kanske vi föräldrar också testar. Äh, förresten, jag ska prova i vilket fall som helst!

4 kommentarer:

Bara jag sa...

Ush de låter rälitt me den där vägen..och varanen..tur ni körde vidare, men låtsas kompisar kan vara bra iblann...min heter Sara hi hi..men en undebar bild! kram

Anonym sa...

Hahaha,ja Samantha känner jag!
Hon är verkligen ingen räddhare....

Anonym sa...

Men....va inte Rikard me?
Han borde ju oxå ha dykt upp?

Ulrika Berg Nilsson sa...

Heja Samantha!!!